Morgonmässor, andakter, middagsböner och meditationer. Är det realistiskt att tänka sig att man ska hinna med ett sådant inslag under arbetstid? Kanske … under rätt omständigheter.

Att hinna känna andakt

Jäkt.

Morgonandakter och middagsböner – hinner man med sådant mitt i vardagen? Och gör det någon skillnad?

26.4.2018 kl. 00:00

Som en liten fallstudie i vardagsandlighet bestämmer jag mig för att försöka stanna upp på ett par andliga hållplatser under arbetstid.

På en nästan vanlig onsdag (det är Stilla veckan så lite annorlunda ändå) traskar jag i väg efter jobblunchen. Det tar mig ungefär en kvart. Jag hinner nätt och jämnt i tid. Jag skyller på halkan.

Jag stiger in i Johanneskyrkan. Det är tyst. Några turister strövar försiktigt i mittgången. Jag går fram och sätter mig på fjärde raden. Men sedan märker jag att några personer, som verkar ha för avsikt att delta i middagsbönen, sitter på stolar som radats upp längst fram. Så jag går modigt och sätter mig ännu längre fram.

I Johanneskyrkan ordnas middagsbön varje vardag kl. 12.

Middagsbönen är kort. ”Jag rinner bort likt vatten som slås ut”, läser Dag-Ulrik Almqvist från Psaltaren 22. Han är kantor i Johannes församling och leder dagens bön som i praktiken består av ett par bibelställen och en bön. Allt finns till pappers som stöd för oss som deltar, kyrkvana eller inte. Allting avslutas med bönen ”Vår Fader”och en välsignelse. Ingen musik och inget publikfrieri, bara ett kort avbrott mitt i vardagen.

Förvånad och glad

Jag sitter kvar, och för ett litet tag är jag helt ensam i Johanneskyrkan. Det är alldeles tyst, inte ens stadsbruset når in. I sådant vilar något heligt. Och jag anar att det finns många andra småstressade, yrkesarbetande mitt-i-livet-människor som längtar efter en stund som denna.

Jag inser igen en gång att jag tilltalas av de där stunderna då vi riktar blicken uppåt och utåt, stunderna när vi vågar säga att vi är väldigt små och inte har alla svaren. En morgonandakt eller en middagsbön – mer invecklat än så behöver det inte vara.

Stressiga morgnar

Det är mycket som ska klaffa en vardagsmorgon, och ofta blir det mesta en kamp mot klockan. Är det möjligt att få in något annat än en snabb och tyst bön i flykten i det sprinterloppet? Kanske, tänker jag, om det inte är för långt hemifrån. När alla i familjen landat där de ska vara, på dagis, förskola och på väg till jobbet, pilar jag i väg till Hagasalen på Vespervägen. Där håller lärjungaskolan Transform till ett par dagar i veckan. De inleder med morgonandakt kl. 9, öppen för vem som helst.

Tisdagar och torsdagar är det morgonandakt i Hagasalen på Vespervägen 12.

Det blir en energisk start på dagen. Deltagarna sjunger lovsånger med kraft och hjärta. En av deltagarna i lärjungaskolan håller en personlig andakt. Våga lämna något du grubblar på i Guds händer, och våga lita på att han tar hand om det, betonar hon. Jag har återkommit till den tanken flera gånger efter den morgonen.

Vad lärde jag mig av en middagsbön och en morgonandakt? Jag lärde mig att det ibland faktiskt går att få in en andaktsstund i en stressig vardag. Jag insåg också att det inte nödvändigtvis kräver massor av tid och planering om det geografiska avståndet är överkomligt. Blev jag en bättre människa? Tja, kanske inte direkt. Men jag fick faktiskt en lite trevligare dag, en dag med lite mer av eftertanke och närvaro i stunden.

Vardagsandlighet – ett plock

  • Morgonmässa varannan onsdag kl. 8.30–9 i Matteuskyrkan. Följ annonseringen!
  • Meditation och avslappningsövningar, torsdagar kl. 13–13.45 i Matteuskyrkan. Ingen anmälan.
  • Middagsbön i Johanneskyrkan, varje vardag kl. 12.
  • Lunchmusik i Gamla kyrkan, tisdagar kl. 12.
  • Kristen meditation i Johanneskyrkan, torsdagar kl. 17.30.
  • Morgonbön i Hagasalen, Vesperv. 12, tisdag och torsdag kl. 9.
Ulrika Hansson

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14

HELSINGFORS . Vi tog pulsen på kanslisterna i Helsingfors svenska församlingar! 23.1.2025 kl. 11:08

Johannes. – Det är kiva att sitta och pyssla och diskutera allt möjligt med barnen på fritids. Barnen har varit jätteglada åt att ha mig här. Sandi Bengts är ny barnledare i Johannes församling. 23.1.2025 kl. 10:48