Jag är så trött

Närvaro. Varför blir allt fler allt tröttare? Och hur kan vi komma till vila? 12.4.2018 kl. 00:00

I olika sammanhang där jag har rört mig klagar man på trötthet. Det är egentligen inte någon djup klagan – bara ett enkelt konstaterande. Det finns ett motstånd. Det känns tyngre än vanligt.
Egentligen skulle det här inte alls vara så märkligt om inte trenden var den att allt fler är allt tröttare! Vad beror det på?
En del hänvisar till ökade krav i arbetslivet. En del talar om en inre splittring – det är så mycket man ska hinna med. En del skyller på sociala medier – de kräver en del av ens medvetande en stor del av tiden. Och så: vårtrötthet, för mycket vakande, dåliga vanor, för mycket socker och för litet motion.

Frihet från trötthet är en del av livskvaliteten. Målet för oss, ett gott liv, kunde med fördel beskrivas så att man befinner sig i vila.
När Jesus mötte människor ställde han ibland frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Om det är något jag önskar att han skulle göra för mig och andra som blir trötta så är det att visa hur man kan komma till vila.

Vad ska man göra för att kunna njuta av livet? Svaret är troligen: att ha ett odelat hjärta. När tankarna hela tiden kretsar kring flera olika frågor som behöver bearbetas, förmedlas och fördjupas så uppstår en splittring som effektivt hindrar en människa från att komma till vila. Splittring är en fiende till livet!
Det berättas om en ung präst som satt och samtalade med en vis kvinna på sjukhusbädden. Efter ett fint samtal kom prästen att tänka på att han strax måste gå för att hinna till nästa ställe. Kvinnan som märkte detta sade med mild och omtänksam röst: ”Nu kan du gå, för du har redan gått.” Prästen var inte längre närvarande i nuet.
Det kräver mod att bli så stilla att frestelsen att fly till det som har varit och det som ska komma inte blir för svår.
Men det är värt att kämpa för en närvaro där man är. Att finna vila. I någon mån behövs det nog ett gudomligt ingripande för att det ska kunna ske. Ett under. En bön till Jesus.

Stefan Forsén är kyrkoherde i Matteus.

I dag hoppas han på takdropp och vårbäckar.

Hans tips är att vi behöver öva oss i att leva utan ständig stimulans.

Hans kalenderglimt är församlingens välgörenhetskonsert till förmån för flyktingarbete, söndag 15.4 kl. 15 i Matteuskyrkan.

Stefan Forsén

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet