Vad händer med korset när åren går?

kors.

I Finland är det vanligt att få ett kors-halsband i gåva vid konfirmationen. Två helsingforsare berättar om vad som hände sen.

2.3.2018 kl. 11:57

Rufus Hedengren, TV-redaktör

Berätta om ditt kors-halsband!

– Jag fick det till konfirmationen. Det var ett litet guldkors med böljande form. Eftersom jag är tvilling och min bror också fick ett kors, vet jag att mamma lade mycket tid på att hitta två olika kors för våra olika personligheter.

– Jag bar korset i flera år. En gång glömde jag det på en lägergård i Sverige. När jag diskuterade det med en präst som var med på resan, sa han att han och hans fru skulle be för att korset hittades. Det här var första gången någon sa så åt mig. Det kändes väldigt fint. Till slut fick jag tillbaka korset på posten.

– Efter en lång tid försvann korset igen. Då funderade jag på att köpa ett nytt kors, men upplevde att Gud föreslog att jag i stället skulle satsa på att visa min tro med handlingar i stället för med symboler.

– Det kändes rätt för mig just då att låta bli att skaffa ett nytt kors, för jag tänkte att korset också kan bli en symbol man liksom gömmer sig bakom. När jag var utan kors fick jag en utmaning att visa min tro på andra sätt.

Vilka andra sätt har du hittat?

– Det viktigaste har varit att försöka skifta fokus från mig själv till andra. I praktiken innebär det att hugga i och hjälpa till där det behövs, också när jag inte känner för det. Jag strävar efter att medvetet ge lite mer av både pengar och tid till mina medmänniskor. Det här är inget som sker över en natt, eller något som jag kommit särskilt långt i, men att ge upp korset var för mig ett steg i den processen.

Du har levt femton år utan ett kors-halsband. Kan du sakna det ibland?

– Absolut. Det skulle vara trevligt att ha ett kors och jag har funderat på att köpa ett. Men det är svårt att köpa ett kors åt sig själv. Jag kan fundera länge på hurdant kors som kan definiera just mig, just i dag. Ska det v­­­ara av trä, metall eller något annat.

Finns församlingen i ditt liv just nu?

– Jag känner mig hemma i gemenskapen kring Puls-gudstjänsten i Petrus församling. Det känns som mer än en gudstjänst, det är en gemenskap. Jag träffar vänner därifrån också under veckan, och en del som går i Puls är också med i samma bönegrupp för pappor som jag är med i.

Foto: Elias Wikström

Ida Wikström, grafiker

Berätta om ditt kors-halsband!

– Jag fick det av mina föräldrar när jag blev konfirmerad. Korset är litet och diskret men har grova bjälkar. Jag tycker väldigt mycket om det.

– Korsets kedja gick av för tio till tolv år sedan, när jag precis börjat studera. Jag har länge tänkt reparera kedjan, men har inte kommit mig för att göra det. Jag tror inte att jag i dag skulle ha modet att bära ett kors varje dag.

Varför är det så svårt tror du, att öppet skylta med sin kristna tro?

– Jag upplever att det finns väldigt lite rum för kristendom och religiositet i universitetsvärlden. Även om jag rör mig i kristna kretsar, så är ingen av mina studiekompisar bekännande kristna.

– På en fest blev det en gång tal om den lutherska kyrkan, och särskilt om nattvarden i nedlåtande ordalag. Då sa jag att jag är kristen och medlem i lutherska kyrkan. Det blev jättedålig stämning. Mina kompisar blev illa till mods eftersom de upplevde att de hade förolämpat mig, om än omedvetet. Efter det tänkte jag att jag nog aldrig mera kan säga att jag är kristen, om det uppstår ett sådant vakuum. Jag vill inte göra någon illa till mods.

Ett kors kunde kanske vara ett ordlöst sätt att signalera sin tro?

– Det är definitivt en tydlig markör. Om jag bär kors vet ju folk att jag är kristen, och då får de chansen att tänka efter lite extra innan de förolämpar kristendomen ansikte mot ansikte med mig.

– Eftersom det inte är naturligt för mig att ta upp min trostillhörighet i en diskussion, skulle det ju vara väldigt behändigt att bära en sådan symbol. Efter den här intervjun tänker jag gräva fram det där korset igen och försöka komma mig för att fixa kedjan!

Finns församlingen i ditt liv just nu?

– Jag och min 2-åriga dotter har varit på musiklek och i knattekyrka i Matteus församling. Det är väldigt roligt. Ibland går vi i den vanliga söndagsgudstjänsten i Matteuskyrkan. Trots att vi inte går i kyrkan varje söndag känns det alltid som att komma hem. Där finns bekanta människor, och den kristna gemenskapen är speciell. Dessutom sjunger jag i gospelkören His Master’s Noise, som är min mest regelbundna kristna gemenskap.

Liisa Mendelin

Fokus. Maria Repo-Rostedt vill bli allt bättre på att känna igen Guds vind i vardagen. 4.5.2017 kl. 17:22
På den finlandssvenska musikfesten i Raseborg 2015 uruppförde de svenska körerna samma verk som de framför på Kyrkans musikfest i Helsingfors i maj. Foto: Linnea Ekstrand

Musikfesten. Just nu övar körer runt om i hela landet inför Kyrkans musikfest som samlar 4 000 sångare till Helsingfors i slutet av maj. 4.5.2017 kl. 16:54
Att äta tillsammans är mer än bara maten. Det handlar om att dela gemenskap, ibland om att minnas dem som en gång satt vid bordet men inte längre gör det. Det finns många
måltidsgemenskaper att upptäcka i Helsingfors – kanske en just för dig?

Måltiden. Vid bordet sker matunder när vi delar och minns – eller saknar. 4.5.2017 kl. 14:02
På den här innergården på Mariegatan i Kronohagen, där Fabian Silén växte upp med hela sin pappas familj omkring sig, känner han sig hemma.
– Min farmor dog för tio år sedan, men på något plan för jag ännu en dialog med henne varje dag.

teater. Vad betyder det att vara människa? Det frågar sig Fabian Silén i pjäsen Paradisdoktrinen, en komedi som börjar med att Gud sitter bortglömd i ett svart hål, tjurig över att inga människor lyssnar på honom eller ber till honom längre. 27.4.2017 kl. 08:00
Den mindre kyrksalen i S:t Jacobs kyrka används av den svenska församlingen.

Johannes. Församlingsrådet i Johannes församling har beslutat att församlingen fortsätter sin verksamhet i S:t Jacobs kyrka på Drumsö. 21.4.2017 kl. 14:47
Johan Westerlund deltog i demonstrationen mot Finlands avvisningar till Afghanistan.

flyktingpolitik. Demonstrationerna mot Finlands avvisningar till Afghanistan engagerade också flera präster. Johan Westerlund tycker att det är naturligt att kyrkan tar politisk ställning. 4.4.2017 kl. 16:54
Dopet är en påminnelse om att Gud älskar oss.

dopet. Att ställa till dopkalas med en tremånaders baby på armen kan bli för tufft för många föräldrar. Nu erbjuder kyrkan en ”drive-in modell” på dopet. 4.4.2017 kl. 14:00

matteus. I Matteus församling ordnas både dagläger, barnläger och familjeläger. 4.4.2017 kl. 14:42

tro. Caroline Sandström vill bygga gemenskaper där det är tillåtet att öppet diskutera och tvivla. 4.4.2017 kl. 14:09
Efter själva ceremonin kunde Björk inte låta bli att sträcka armarna i luften i en lycklig segergest och församlingen svarade med applåder.

petrus. Genom en högtidlig ceremoni med cirka 250 närvarande installerade biskop Björn Vikström i söndags Daniel Björk som kyrkoherde i Petrus församling. 3.4.2017 kl. 11:25
Peter Halldorf vill se kyrkliga miljöer där ingen behöver ordnas in i trånga fack.

Helsingfors. Peter Halldorf besöker Helsingfors nästa vecka. Enhet och ekumenik är temat för hans anförande i Johanneskyrkan. 30.3.2017 kl. 13:28
Högtidlig fest och tårta utlovas när Daniel Björk installeras som kyrkoherde i Petrus församling.

kyrkoherdeinstallation. Stockholm, London, Helsingfors – det finns inte bara ett sätt att vara kyrka på. Daniel Björk har sett många olika församlingar och litar på att Petrus är på väg åt rätt håll. 30.3.2017 kl. 10:36
Daniel Jakobsson jobbar som ungdomsarbetsledare i Matteus församling.

skam. Daniel Jakobsson vill inte skuldbelägga utan hellre se det goda i varje människa. 30.3.2017 kl. 10:16

Helsingfors. Ensamma äldre, fattiga barnfamiljer, människor som hotas av bostadslöshet. Diakonin hjälper stadens utsatta, men vad tänker politikerna göra? 23.3.2017 kl. 16:03
Kaffe på plattan är en del av frivilligarbetet i Matteus församling. Här är det Else-Maj Byholm och Annica Söderström som delar ut kaffe till förbipasserande.

matteus. – Man mår bra av att hjälpa, tillsammans med andra och för andra, säger Annica Söderström. 16.3.2017 kl. 15:18