Juho Kankare är präst i Matteus församling.

Det är en gåva att vara välkommen med i leken

Gudbarn. "Jag klättrar upp till lekrummet i andra våningen och deltar i leken". Juho Kankare skriver om att vara fadder. 2.3.2018 kl. 11:53

Månadsskiftet januari-februari blev för mig en tid av aktivt fadderskap. Jag planerade och genomförde besök hos alla mina fadderbarn. Tre barn, tre besök, precis som ifjol. Det är många av oss som funderar: Vad betyder fadderskap för mig? Jag ville göra slag i saken och gav dem lite tid.
Det första besöket var lätt att genomföra: bara en halv timmes bilfärd till Kyrkslätt. Fadderbarnet nummer ett gillar lego! Jag ser till att inte bara sitta vid kaffebordet tillsammans med hennes föräldrar, utan jag klättrar upp till lekrummet i andra våningen och deltar i leken. Det är en gåva att få vara välkommen i lekrummet.

Besök nummer två gick till Uppsala. Mitt gudbarn är i dagisåldern och i dagiset har hon lärt sig att dega. Detta berättar hon med sin rikssvenska accent, vilket väcker mer munterhet hos mig än det att hon lärt sig att dega. Att leka med modellera heter att dega i hennes dagis. Att dega har ingenting med slappande att göra såsom det heter på vardagssvenska. Och så fick jag tillfället att med henne dega ihop de mest fantasifulla gubbar man kan tänka sig.

Det tredje gudbarnet bor i Mariehamn. Flyget tar bara en halvtimme och i ett nafs var vi ute i pulkabacken. Jag får lov att dra pulkan i ett underbart soligt väder. Både pulkabacken och lekplatsens piratskepp blir bekanta för mig samtidigt som jag blir bättre bekant med mitt gudbarn.
Jag vill komma ihåg mina gudbarn nu så länge de är små. Mina gudbarn finns med i mina tankar och i mina böner. Jag tror att många av oss vill instämma i vår bön om att Gud ska se till den som liten är. Med stolthet bär jag tre titlar som alla beskriver mitt fadderskap: Juho-setä, guffar och guffis.

Juho Kankare är präst i Matteus församling och trivs bra med sina gudstjänster, bibelgrupper och förrättningar. ”Bara jag hinner jobba en tid till kommer jag att trivas ännu bättre. Snart är mitt första år som präst till ända.”

I dag fascineras han av hur roligt det är att sjunga och samtala i Text & tro i Matteuskyrkan.

Hans kalenderglimt: Vi sjunger psalmer och läser veckans texter i Text & tro på onsdagar kl. 16.45 i Matteuskyrkan. Kom med!

Juho Kankare

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet