Maria Repo-Rostedt säger att en poäng med att träffas och vara tysta tillsammans helt enkelt är att det blir av.

En kravlös övning i stillhet

Lugn.

En tyst halvtimme och inga försök att vara något annat än det du är – det är Kristen meditation som ordnas varje torsdag.

14.2.2018 kl. 12:50

Vi är många som längtar efter någon slags stillhet mitt i vardagsslitet. Ett sådant behov försöker man möta i Johanneskyrkans krypta, varje torsdag.

– Vi vill att det ska vara låg tröskel till Kristen meditation, så att var och en får be på sitt sätt. Vi är alla olika och kommunicerar på vårt eget sätt, säger Maria Repo-Rostedt som är församlingspastor i Johannes församling.

Kravlöshet är en utgångspunkt för meditationen.

– Man ska inte försöka vara något annat än det man är. Österländsk meditation associerar jag till att man ska bli tom, utan tankar. På sätt och vis gäller det också den kristna meditationen, men där har tomheten inte ett egenvärde utan det är ett möte det är fråga om. Man är inför Gud och har en gemenskap med Gud.

Vad händer i prktiken?

Den kristna meditationen i Johannes församling inleds med att någon kort berättar hur det hela går till. Sedan följer en stillhetsövning.

– Man har kanske sprungit från jobbet och har tankarna på många håll. Stillhetsövningen handlar om att hjälpa deltagarna att landa och bli närvarande här och nu. Lite som en avslappningsövning, men i stället för att endast bli avslappnad är målet att bli uppmärksam och närvarande.

Sedan delas ett bibelord ut.

– Man får smaka på det eller be kring det. Men man behöver förstås inte ta emot lappen om man inte vill, och vill man inte tänka på något alls går det lika bra.

Ett annat stöd för att bli stilla är mantrat eller ordet ”maranatha”. Det är arameiska, det talspråk som pratades på Jesu tid, och betyder ”Kom Herre”.

– Man kan upprepa maranatha för sig själv, ”mara” på inandning och ”natha” på utandning. Eller så kan man välja något annat ord. Andningen är något man kan koncentrera sig på om tankarna är överallt, den har vi alltid med oss. Om man försöker sitta upprätt och tänka på andningen kan det lätta på spänningar, göra oss mera öppna och mottagliga.

Efter stillhetsövningen och bibelordet följer helt enkelt en halvtimmes tystnad.

– Om man känner att man inte orkar sitta hela halvtimmen så kan man gå.

När tystnaden bryts ber alla Fader vår tillsammans och ber om Herrens välsignelse.

Varför i grupp?

Man kan kanske undra vad det är för idé med att vara tyst tillsammans. Varför inte bara sitta tyst hemma?

– Det får man också gärna göra, säger Maria Repo-Rostedt och skrattar.

– Egentligen finns det tre poänger med att göra det här tillsammans. Ett: det blir av. Två: det blir märkligt nog en gemenskap, även om vi bara sitter tysta tillsammans. Och slutligen finns det en möjlighet att efter meditationen rycka ledaren i ärmen om man känner att man vill prata om något.

Tystnaden är inte alltid bara en kraftkälla, den kan också utmana oss.

– Resultatet kan bli att jag känner: Jag mår inte alls bra nu. Vad ska jag göra åt det?

En stund i tystnad kan ge oss vidgade perspektiv.

– Vi påminns om en större verklighet än den vi ser nu, och vi påminns också om att vi inte är ensamma. Om vi känner att just nu är jag ledsen eller arg så har vi någon att ge det åt. När ångesten kommer finns det någon där som tar oss i handen och leder oss, han som vet precis hur det känns och som själv ropat ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

– Det jag tycker är så underbart med kristendomen är att vi har tillåtelse att vara i ångesten, vi får vara allt annat än coola. Det är inte annars så tillåtet i vårt samhälle.

Varje torsdag

  • Kristen meditation ordnas varje torsdag kl. 17.30.
  • Platsen är Johanneskyrkans krypta, Högbergsg. 12. Kryptans ingång finns till höger om huvudingången. Från 8.3 flyttar meditationen tillbaka in i Johanneskyrkan (inga meditationer 15.3, 29.3 och 10.5).
Ulrika Hansson

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14

HELSINGFORS . Vi tog pulsen på kanslisterna i Helsingfors svenska församlingar! 23.1.2025 kl. 11:08

Johannes. – Det är kiva att sitta och pyssla och diskutera allt möjligt med barnen på fritids. Barnen har varit jätteglada åt att ha mig här. Sandi Bengts är ny barnledare i Johannes församling. 23.1.2025 kl. 10:48