Caroline Sandström säger att bönen har en viktig funktion i att lära oss att lyssna inåt, för att få fatt i det Gud vill säga oss.

En bön som bär oss

gemenskap.

"Jag har under de senaste åren tänkt mycket på bönen, vad det betyder att be till Gud i Jesu namn."

5.2.2018 kl. 17:27

Att be och hålla kanalen till Gud öppen, att leva i dialog med Gud, är centralt för en kristen människa. Under en vecka i januari har vi firat Ekumeniska böneveckan, en lång tradition som förenar olika kristna samfund i gemensam bön, en bärande och vacker tradition. Under ett helt dygn i januari, från lördag till söndag, hölls bönen vid liv i Petrus församling – bön för 2018, ett kraftfullt och fint sätt att inleda det nya året.

Jag har under de senaste åren tänkt mycket på bönen, vad det betyder att be till Gud i Jesu namn. Flera vänner har berättat hur de under perioder av sitt liv gjort ansatser till ett mer organiserat och regelbundet liv i bön. I min bokhylla har jag samlat ett flertal små skrifter av till exempel Martin Lönnebo och Margareta Melin. De ger tips och handledning om hur vi som kristna kan skaffa oss mer regelbundna, fasta bönevanor. De enkla, innerliga bönerna i böckerna har talat till mig med trösterika ord. De här bönerna kan vara till stor hjälp då ens egna ord inte räcker till.

Bönen har också en viktig funktion för att lära oss lyssna inåt för att få fatt i det Gud vill säga oss. I den kristna traditionen har vi fortsatt att be psalmer ur Psaltaren, och upplevelsen att tillsammans be psalmerna har för mig varit stark. I dessa psalmtexter finns så mycket tröst och trygghet, men också glädje, rädsla och ilska. Under gudstjänsten ber vi också tillsammans och det är ögonblick av stark gemenskap. I stunder då jag drabbats av oro, sjukdom och stor förtvivlan har jag fått stor tröst och hjälp när någon av mina kristna vänner helt självklart sagt: Jag ska be för dig! I de stunderna har jag själv ofta inte kommit längre i mina böner än ett svagt: ”Ske Din vilja.”

Caroline Sandström arbetar vid Institutet för de inhemska språken och är förtroendevald i Petrus församling.

I dag funderar hon på hur hon ska hitta en god balans mellan arbete och vila.

Hennes tips: Ge dig själv en stund av tystnad, bön och reflektion mitt i vardagsvimlet.

Hennes kalenderglimt: En retreat på Retreatgården Snoan i Lappvik, Ekofasta – Pröva på retreat 9–10.3.

Caroline Sandström
Jenny Sandström

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet