Den förunderliga och största tryggheten

Trygghet. Det skulle kännas tröstlöst om vi inte hade ett större perspektiv, sikriver Johan Westerlund. 5.1.2018 kl. 16:15

Ibland har jag tänkt att det är skönt att vi vet att våren kommer när vi på hösten ser hur träden fäller sina löv. Tänk om vi stod där och tittade på de kala träden utan att veta att det är nya löv på väg. Just nu när vi har den mörkaste tiden på året skulle det vara tröstlöst ifall vi inte hade ett större perspektiv. Men vi vet att botten är nådd, att dagarna nu blir längre. Vi vet att ganska snart börjar det faktiskt kännas som att ljuset segrar. Och på himlen lyser stjärnorna.
Alla människor vill ha trygghet. Vi vill att våra barn ska vara trygga. Vi vill själva vara trygga. Och trygghet kommer då vi vet och vågar lita på att löven kommer tillbaka, att ljuset kommer tillbaka.

Men det riktigt förunderliga är att den största tryggheten, den trygghet som Gud ger, finns i det lilla barnet i krubban. Gud som har omsorg om just mig, som har kommit till mig. Gud som har skapat vår värld, hela vår existens, ger oss en trygghet som världens kaosmakter, mörker eller ljus, vinter eller sommar, hälsa eller sjukdom inte kan rubba. Den tryggheten lyser i stjärnan som sätter stjärntydarna i rörelse.

På samma sätt som vi vågar leva genom mörker och kyla, och fira jul, kan vi tack vare barnet leva modigt när världens vindar blåser kyligt, när världens mörker skrämmer oss. När vi oroar oss för klimat, världsfred och många andra saker som vi möter. Vi är i Guds goda händer! Gud har kommit till oss. Han bär oss och ger oss liv och framtid på samma sätt som han låter vår och sommar komma efter vintern. Följ stjärnan! Låt den föra dig till barnet. Till hoppet och tryggheten.

Johan Westerlund

covid-19. – Vi tänkte att det är tryggare att vara utomhus, även om det förstås är en liten risktagning när man inte vet något om vädret, säger Helene Liljeström som är tf kyrkoherde i Matteus församling. 23.11.2020 kl. 08:47

bön. Herrens bön – eller Fader vår som den ofta kallas – byts ut till Vår fader i Johannes församlings gudstjänster och högmässor. Det kan kännas konstigt att be en välkänd bön på nytt sätt, men både språkvetare Monica Äikäs och församlingspastor Johan Terho tror att de delvis nya orden kan få oss att tänka mer på vad bönen egentligen innehåller. 9.11.2020 kl. 11:07

Kroppen. "Visst är det konstigt att något som är så grundläggande kan bli så kritiserat, föraktat och till och med kännas förbrukat i förtid." 11.11.2020 kl. 07:00

julfirande. Hon drömmer om att det ska gå att fira jul tillsammans i församlingen även i år. 11.11.2020 kl. 07:00

lägerverksamhet. Coronasituationen får församlingarna att stänga lägergårdarna åtminstone fram till årsskiftet – men Matteus församling ordnar läger på annat håll. 27.10.2020 kl. 14:38

traditioner. Att tända ljus på gravarna hör till hennes Allhelgonatraditioner. 26.10.2020 kl. 16:34

Allhegona. "Vi behöver ta avsked, minnas, gråta och visa medkänsla tillsammans." 28.10.2020 kl. 00:01

Samtalsgrupp. Johannes församling vill erbjuda människor en möjlighet att tala om livet efter skilsmässan och startar en samtalsgrupp för frånskilda. 14.10.2020 kl. 07:00

Stillhet. En fredag i månaden firar hon en lugn gudstjänst med inslag av tystnad. 14.10.2020 kl. 07:00

Höst. "När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet." 14.10.2020 kl. 00:01

profilen. Hon kom till Helsingfors som svar på någon annans bön. Frisören blev ledare för lärjungskolan. Nu vill Ida-Maria Pekkarinen skaffa mandat att fortsätta i en uppgift som känns som hennes. 1.10.2020 kl. 17:04

Änglar. Änglar, finns dom? Inför Mikaelidagen bad vi Helsingforsguiden Elisabeth Sandelin berätta var änglarna syns i stadsbilden. 30.9.2020 kl. 10:45

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

podcast. – Lyssna på vad den andra verkligen vill säga, inte bara för att fundera på ditt svar, rekommenderar diakonissan Gunilla Riska. 30.9.2020 kl. 00:00

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01