Vi ses väl igen i julkyrkan, granne?

Tidevarv. "Och jag märker att jag kommer lika mycket för återseendet som för något annat." 14.12.2017 kl. 00:00

Min julkyrka är samtidigt både Helsingfors äldsta och nyaste. Den ser ut som ett vänligt dockhus, med sina två, mjukt rundade ögon ovanför den låga dörren och en lustig spetshatt på toppen. Träkyrkan från år 1754 var sibbobornas och framförallt skäribornas egen fram till år 2009, när den överläts till Helsingfors i samband med inkorporeringen av Östersundom. Det skedde inte helt utan smärta över traditioner som brast. Men lika lugnt står kyrkan kvar på den mark där den en gång byggdes. Snart kommer den att fyllas till bristningsgränsen, när vi med många andra trängs i en av de två julbönerna.Och traditionerna har inte försvunnit. Kyrkan är fortfarande en fast punkt i räckan av år som läggs till år. Det blir allt tydligare för mig varje jul.

Så tänker jag, när jag ser de bekanta ansiktena hos grannar, skolmammor och -pappor och vänner. Vi nickar och ler vänligt mot varandra. Och jag märker att jag kommer lika mycket för återseendet som för något annat. Åren har gett oss gråa hår (som vi döljer), plusglasögon (som vi förlägger) och tårar i ögonen när vi sjunger Giv mig ej glans. Vi har mist en del under åren. Vi har också fått. Vi ses inte längre på sendragna klassmöten och långa julfester. Barnen sätter inte längre knappar eller skräp i kollekten och bara den yngsta tycker att det är pinsamt att någon drar en stämma i Härlig är jorden. Nej, vi ses inte ofta längre. Men i kyrkan ses vi – och bygger de osynliga banden som binder generationer samman i det sköra sammanhang som heter tro, men som många inte vågar kalla så.

Där i bänken kommer och försvinner tidevarv. Släkten följer släktens gång.
Vi hänger med. I blyg men årlig pilgrimssång.

May Wikström

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14

HELSINGFORS . Vi tog pulsen på kanslisterna i Helsingfors svenska församlingar! 23.1.2025 kl. 11:08

Johannes. – Det är kiva att sitta och pyssla och diskutera allt möjligt med barnen på fritids. Barnen har varit jätteglada åt att ha mig här. Sandi Bengts är ny barnledare i Johannes församling. 23.1.2025 kl. 10:48