Plötsligt var det mörkt, jag såg inte längre, allt kändes domnat, jag visste inte var jag var. Så här kände jag mig en alldeles vanlig morgon då jag vaknade. Jag tvivlade på allt, jag visste inte vad jag skulle tro på. Mitt liv just då var hektiskt och fyllt av stress, jag behövde stanna upp. Min kropp tvingade mig att ta en paus. Min fru väntade vårt andra barn och jag visste att snart kommer vardagen att ändras.
Många gånger fylls vardagen av många små saker som ökar den totala arbetsmängden och stressen. Vi dras åt olika håll, vi studsar runt som en boll på en fotbollsplan. Dagarna fylls av olika ting, både trevliga och otrevliga, både glädjefyllda och sorgfyllda, och allt däremellan. Då allt hopar sig kan den lyckligaste händelsen kännas tung, då allt hopar sig kan vi tappa bort oss. Vår tro prövas, vårt förhållningssätt till omgivningen prövas. Vi möter vårt inre och det som finns djupt i vår själ, vi möter tvivel. Detta kunde kallas för en kris, men det medför också möjlighet. Det är en möjlighet att komma i kontakt med sitt inre och lära känna sig själv bättre. Ta en paus och gör dig bekant med tvivlet, fråga dig själv ”Vad tvivlar jag på?”.
Tystnaden har för mig blivit viktig, i tystnaden finner jag ro, i tystnaden hör jag mig själv och hör tvivlet tala. Genom att lära känna vad jag tvivlar på märker jag hur min tro blir starkare, jag ser hur det jag tvivlade på igår är något jag idag tror på. Att hitta tid för tystnad är alltid en utmaning, sällan finner man den utan att söka den. Men genom att ge sig tid för en tyst stund, en kort andakt, genom att tända ett ljus, genom en kort bön till Gud lär vi känna oss själva bättre. Vi ser hur mörkret blir ljus, vi känner hur kroppen vaknar till liv igen. Genom att stanna upp kan du gå vidare.
Johan är församlingspastor i Johannes församling.
I dag tänker han på vad som fört honom hit.
Hans tips är att söka en stilla stund i vardagen.