För många är ljuständning på gravarna under allhelgonahelgen en mycket viktig tradition.

Livets väg är också ljusets väg

Avsked.

Ljuset är en stark symbol. Det följer oss från dopet till döden. Det tröstar, stillar och hjälper oss att minnas.

3.11.2017 kl. 15:31

Barbro Eriksson är sjukhuspräst på Mejlans sjukhusområde i Helsingfors. Hon ser livscykeln på nära håll i sitt jobb, från dop till avskedsandakt och allt där emellan.

Vid dopet

– Ljuset ges brinnande vid ett dop. Det blir en tyst symbol för det Jesus sa: Jag är världens ljus.

Ibland tar livet helt andra vägar än vi hade hoppats på.

– Jag minns speciellt när jag jordfäste ett barn som jag hade döpt några år tidigare. Mamman funderade på vad hon skulle göra med dopljuset. Hon beslöt sig för att tända det och låta det brinna ner. Det tog sjuttio timmar, och hon släckte det inte under den tiden.

I sjukrummet

Ofta ombeds sjukhusprästen att hålla en avskedsandakt när någon dött.

– Det blir ett värdigt slut som på något vis sätter ramar på sorgen. På sjukhuset är allting väldigt avskalat, då blir ljuset en mycket stark symbol.

Men i sjukhusmiljö är levande ljus inte tillåtna av säkerhetsskäl, och det kan tyckas låta sterilt att prata om ledljus.

– Men de moderna ledljusen har till och med fladdrande låga numera. Jag har ibland ett ledljus i fickan inför en avskedsandakt.

Också andra symboler är viktiga under en avskedsandakt, som kan hållas flera dygn före döden eller efter att någon avlidit.

– Jag har min bönbok med mig och en ikon på Jesus och Jesu mor. Jag brukar också plocka fram ett kort med en ängel. Det får bli altartavla när jag ber att Guds änglar ska ta emot den döende.

– I kyrkan använder vi många symboler. Det är svårt att sätta ord på sorg och död. Jag tror att kyrkans symboler och ritualer lugnar och tröstar.

– Vi får komma ihåg att Jesus själv var ångestfylld inför sin död. Och till tröst för dem som inte finns till hands när en nära anhörig dör: lärjungarna orkade inte vaka med Jesus. Och det berättas att de efter hans död var rädda.

Vid graven

På alla helgons dag fylls mörkret av hundratals ljus på många begravningsplatser. I Barbro Erikssons barndomshem har det alltid varit en viktig tradtion med ljuständning på gravarna.

– Min mamma är 92 år och hon sköter det fortsättningsvis. Hon tänder alltid gravljus på alla helgons dag och på julafton. Det har varit oerhört viktigt för henne att hon själv får göra det.

Ljuständningen i kyrkan under allhelgonahelgen fyller en slags kollektiv funktion.

– När vi ser att 50 ljus tänds för dem som gått bort sitter kanske 300 personer i kyrkan som har sorg.

I vardagen

När en nära anhörig till Barbro Eriksson gick bort för ett par decennium sedan berättade hon det för en äldre släkting men fick inte de traditionella kondoleanserna till svar.

– Min släkting sa bara: vi tänder ett ljus och minns. Det kändes fint.

Ljuset drar ner på takten.

– Man blir stilla inför tända ljus. Därför blir det andakt.

Och med sorg kan man inte skynda.

– Människor tror att det är bråttom ut ur sorgen, men man får ge sig tid. Det får ta tid att sörja

Ulrika Hansson

kampens kapell. Kampens kapell är ett stilla rum mitt i myllret och trafikbruset i centrum av Helsingfors. Många kommer för att söka stillhet – men i kapellet finns också lyssnande öron för den som behöver prata eller söker hjälp. 13.6.2019 kl. 00:01

glädje. "När livet är som bäst är det lätt att tacka Gud, men hur är det resten av tiden?" 13.6.2019 kl. 00:01

hjälparbete. Hur bryter man bojor av fattigdom som varat i generationer? Allt börjar från ens eget hjärta och Jesus exempel på att bygga relationer och älska dem som ingen annan älskar. 13.6.2019 kl. 00:01

lekholmen. En liten ö som rymmer mycket – sandstrand och klippor, kapell, bastu och framför allt både tid för stillhet och samtal. Den 3 juni öppnar Lekholmen för säsongen och bjuder in till nya möten och återseenden. 29.5.2019 kl. 00:01

lekholmen. Lekholmen är en plats där jag kan släppa stadens stress. Alla problem och oro över framtiden stannar i stan. 29.5.2019 kl. 00:01

psalm. Skolavslutningsnostalgi, sommarlovsspänning och en hyllning till sommaren och Skaparen. Den blomstertid nu kommer väcker många associationer och minnen. 27.5.2019 kl. 10:53

fadderdagen. Hör du till dem som känner fadderskam? Du kanske inte hinner som du tänkt eller känner att du inte vet hur man bäst finns till för någon annans barn. Men just du är den bästa faddern, säger Eeva Salonen. 16.5.2019 kl. 00:01

fadderskap. "Att få förtroendet från föräldrarna är stort och vackert i sig, men att så småningom få tillit och förtroende från barnet är ännu större." 16.5.2019 kl. 00:01

Ämbetsbevis. Ämbetsbevis, bouppteckning, centralregister … Låter det tråkigt? Kanske det, men de flesta av oss kommer i något skede av livet att behöva ett ämbetsbevis. Så här går du till väga när den dagen kommer! 16.5.2019 kl. 00:01

Hjälpsamhet. Hur skulle du visa en vanlig helsingforsare godhet? Varför inte genom att tvätta fönster eller städa. Frivilliga i Petrus församling gör praktiska sysslor under sin godhetssatsning. 2.5.2019 kl. 00:00

Gärningar. "Jag är väl ändå en rätt god människa? Jag gör mitt jobb bra, går i kyrkan och ställer ofta upp för mina närmaste." 2.5.2019 kl. 00:00

Matsvinn. Gemensamma måltider, matkassar att ta hem, möjlighet att delta i kurser – mathjälpen i Helsingfors utvecklas ständigt. 2.5.2019 kl. 00:00

Minnen. Påsken är Merete Mazzarellas favorithögtid. Den är både mörker och ljus. Hon minns allt från hemlagad memma till en ensam påsk som tolvåring. Och hon brukade älska påskalamm, men det fick ett abrupt slut. 17.4.2019 kl. 00:00

Midnatt. – Om man vill uppleva att kyrkan faktiskt har effekt, att kyrkan kan bidra till upplevelser, ska man komma på midnattsmässan. Och helst på påskens alla tre gudstjänster, säger Mikael Busck-Nielsen. 17.4.2019 kl. 00:00

Program. Hur firar du påsk? Med musik, stillhet eller äggjakt? Eller kanske lite av allt? Här hittar du påskens program i Helsingfors. Klicka på bilden så får du fram en pdf! 17.4.2019 kl. 00:00