Prästkragen bjuder på spänning

Uniformer. Ibland glömmer Stefan Forsén bort att det syns vad han är, inte minst i metron. 11.10.2017 kl. 18:39

Bankens tjänstemän hade oftast de finaste kostymerna. Det var på den tiden när de flesta hade uniformer. På 1960-talet. Jag fick mina första bankupplevelser som åttaåring när jag förtjänade mina första arvoden, och fick ett eget bankkonto på Posten, som på den tiden också var en bank. Postens tjänstemän hade grå uniformer. Man fick intrycket att det var väldigt viktiga personer som skötte om penningtrafiken. Allt skulle införas korrekt i bankboken. Och de rätta stämplarna placerades på rätt ställe i dokumenten. Det var en spännande värld.

Numera besöker jag sällan banken. Jag tror inte att de har enhetliga kostymer längre. Posten har för länge sedan förlorat sin tjänstemannastab och uniformerna finns endast på museer. Också på annat håll har uniformerna försvunnit. Jag tänker på busschaufförer, taxiförare, hälsovårdare ...
Rätt ofta rör jag mig iförd prästskjorta. Så ofta att jag ibland glömmer bort att det syns på mig vad jag är. Och ofta får jag uppleva spännande situationer på grund av det. En ung man kom fram till mig en sommardag och frågade om jag är snäll och välsignar honom. I metron blev jag under en arbetsresa ombedd att be en förbön för en kvinna som skulle iväg på en resa. En ung man i en av affärerna i Östra Centrum frågade mig, efter att jag hade handlat några gånger hos honom, om jag kunde tänka mig att viga honom och hans fästmö.

Uniformen har alltid ett budskap. Polisens uniform säger: Ni kan vara trygga. Läkarens uniform: Du är i kompetenta händer. Min bön är att prästens uniform ska få säga: Välsignelsen finns till för dig. Och: det finns förlåtelse för alla synder. Allt sammanfattat i: Guds kärlek är inte långt borta.
Det är fint att få bära fram ett sådant budskap. Förhoppningsvis är det många som kan ta det till sig.

Stefan jobbar som kyrkoherde i Matteus.

I dag tänker han på hur viktigt det är att ha tid för sig själv och det man tycker om.

Hans tips: Öva dig regelbundet i att vara stilla.

Hans kalenderglimt är kvällsmässan 5.11 kl. 18 i Matteuskyrkan, med temat ”av tro allena”, där bl.a. Kristian Thulesius medverkar.

Stefan Forsén

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet