Carre Lönnqvist är flyktingkoordinator i Johannes församling. Människor är inte lika med siffror betonar hon.
Carre Lönnqvist är flyktingkoordinator i Johannes församling. Människor är inte lika med siffror betonar hon.

Ingen flyr för skojs skull

Medvandrare. – Jag tänker ofta på vilken stress de här människorna måste leva med, säger flyktingkoordinator Carre Lönnqvist. 31.8.2017 kl. 00:00

Det är en bred skala av människor som Carre Lönnqvist möter i sitt jobb som flyktingkoordinator i Johannes församling.

– Det här är människor som söker trygghet, och de finns på vår församlings område. Då ska vi vara medvandrare. Vissa är på genomresa, medan andra förhoppningsvis stannar.

Lättvindiga beslut är inte avstamp för flykt.

– Ingen flyr för skojs skull. De flyr från konflikter. För många är flykt det absolut enda alternativet, när någon säger att vi kommer att döda din mamma eller din pappa eller ditt barn.

Många av dem hon möter i sitt jobb saknar någon i sin familj.

– Jag tänker ofta på vilken stress de här människorna måste leva med.

Hon berättar också om en familjs dramatiska flyktresa.

– Deras barn har astma och medicinen tog slut någonstans i Grekland. Barnet fick inte hosta i långtradarsläpet de smugglades i. Först i Sverige fick de träffa en läkare för att få ny medicin.

Samtidigt inrymmer begreppet invandrare ett brett spektrum.

– Det kan vara allt från någon som gift sig med en finlandssvensk till någon som söker asyl. De vanligaste orsakerna till invandring är äktenskap och jobb.

Svensk koordinator

När flyktingvågen var som störst under 2015 ville Johannes församlingsråd göra något för att möta behovet av hjälp.

– Det ordnades en stor välgörenshetskonsert i Johanneskyrkan och intäkterna från den gav verksamhetsmedel för en ettårig projekttjänst som flyktingkoordinator.

Carre Lönnqvist fick jobbet och är just nu tjänstledig från sitt ordinarie jobb på Finska Missionssällskapet.

Att svenska församlingar i Finland har en flyktingkoordinator hör till ovanligheterna.

– I och med att rätt få integreras på svenska i Helsingfors så har de svenska församlingarna inte satsat på egna tjänster för flyktingarbete. I en del finska församlingar är flyktingarbetet redan en del av den vanliga diakonin, så skillnaden i erfarenheter är stor.

Paus från ångest

Under sommaren ordnade församlingen en kurs i svenska för invandare. Det var två nyanlända som kom fram till Carre Lönnqvist på en Gospel Flow-festival och sa att de skulle vilja lära sig svenska.

– Det fanns massor av olika länder representerade på kursen. Förutom viljan att lära sig svenska så fanns ett stort behov av sociala kontakter och att komma in i samhället. En del av dem som gick kursen kom sedan också till församlingens sommarkafé, så det var en rolig spinoff-effekt.

Församlingen har också ordnat en utfärd för barnfamiljer till Högholmen, i samarbete med mottagningscentralen i Rödbergen samt ett sportlovsläger för ensamkommande ungdomar i samarbete med Diakonissanstaltens boende.

– Ungdomarna var inte alls klädda för sportlov, men de åkte pulka ändå. De som ville fick bada bastu, vi åt och umgicks och hade en frivillig andakt. De filmade varandras danser i snön, tog selfies med hela gänget och kastade snöbollar på varandra. Alla kunde slappna av och skratta samtidigt i tre sekunder – det är den pausen från väntan och ångest som församlingen kan erbjuda.

Lägret kallades för övrigt inte läger på grund av de negativa associationer ordet väcker hos deltagarna.

– Det var en utfärd.

Förutom att erbjuda en paus i vardagen och vara en medvandrare anser Carre Lönnqvist att kyrkan ska erbjuda sådant den är bra på.

– Själavård. Det har kyrkan kunnat i evigheter.

Hösten

I höst fortsätter arbetet med en svensk diskussionsgrupp för invandrare, flerspråkiga taizémässor och aktualitetskvällar (se tipsen nere på sidan).

– Det skulle vara roligt om Johannes församling blev mer diversifierad. Det berikar församlingen lika mycket som det hjälper en enskild.

Vilka tror du är nycklarna till en lyckad integration?

– Ett sammanhang, säger Carre Lönnqvist utan betänketid. Kompisar, jobb eller en studieplats. Vi märkte när vi ordnade kursen i svenska att många ville stanna och prata av sig.

En del som hon möter är slutna, andra förvånansvärt öppna. Oftast skymtar en framtidstro fram.

– Är det ändå så att hoppet är det sista man förlorar?

Carre Lönnqvist kommer också in på människovärde.

– Vi har alla samma människovärde, om vi som kristna ser oss som skapade av Gud.

– Jag anser för övrigt att det är fel att Finland har tvångsreturnering till farliga länder, trots att vi har skrivit på olika människorättskonventioner. Vi borde kunna lösa det med exempelvis temporära tillstånd.

Hur ska vi tampas med det hat och den rasism som kommer fram efter terrordådet i Åbo?

– Det är en människas handling. Men det finns massor av människor som gör goda handlingar. Vi måste försöka att inte låta rädslan ta över. Och jag hoppas att medier också lyckas lyfta fram de goda handlingarna.

Ulrika Hansson
Christa Mickelsson
Janne Silfverberg jobbar som församlingssekreterare i Petrus församling med ekonomi, folkbokföring och personalfrågor på sitt bord.

Avkoppling. "Efter ett tag brukar jag känna trycket i själen lätta." 25.7.2019 kl. 08:30

ledarskap. Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag? 11.7.2019 kl. 00:01
Benjamin Laustiola är den konkreta länken mellan butikernas överblivna matlager och de matserveringar och -utdelningar som församlingarna i Helsingfors ansvarar för.

mathjälp. Benjamin Laustiola misstänker att det finns många hungriga stadsbor som inte söker mathjälp fastän de borde. Nu hoppas han på bättre logistik och mindre skam kring brödköerna. 11.7.2019 kl. 00:01
Martina Harms-Aalto är medlem i Johannes församlingsråd och gemensamma kyrkofullmäktige.

ensamhet. "Vad är det vi vill säga och förmedla? Och hur kan det tänkas se ut i betraktarens öga?" 11.7.2019 kl. 00:01
Fred Wilén fascineras av berättelserna bakom gravstenarna.

jourhavande präst. I sommar har prästerna jour på begravningsplatserna i huvudstadsregionen och hoppas på att få samtala med besökare och anställda om livet, döden och allt som ryms däremellan. 27.6.2019 kl. 00:01

dagsutflykt. Jag hade aldrig hört talas om Svartholmen men plötsligt befann jag mig ombord på en färja och gjorde en spontan resa ut till havs. 27.6.2019 kl. 00:01
Stefanie Lindroos är färsk församlingssekreterarvikarie i Matteus församling.

Kyrka. "Långa, djupa diskussioner, gemenskapen, ön där omvärlden försvinner. Något nytt och spännande, men ändå så tryggt." 27.6.2019 kl. 00:01
Anne Immonen är en av dem som lyssnar till besökarna i Kampens kapell.

kampens kapell. Kampens kapell är ett stilla rum mitt i myllret och trafikbruset i centrum av Helsingfors. Många kommer för att söka stillhet – men i kapellet finns också lyssnande öron för den som behöver prata eller söker hjälp. 13.6.2019 kl. 00:01
Kristian Vuoristo är civiltjänstgörare i Petrus församling.

glädje. "När livet är som bäst är det lätt att tacka Gud, men hur är det resten av tiden?" 13.6.2019 kl. 00:01
Deltagarna i Petrus församlings lärjungaskola Transform reste till Rumänien och röjde plats för baracker där det ska bedrivas barnverksamhet för de romska barnen.

hjälparbete. Hur bryter man bojor av fattigdom som varat i generationer? Allt börjar från ens eget hjärta och Jesus exempel på att bygga relationer och älska dem som ingen annan älskar. 13.6.2019 kl. 00:01
Lekholmen finns i Helsingfors östra skärgård.

lekholmen. En liten ö som rymmer mycket – sandstrand och klippor, kapell, bastu och framför allt både tid för stillhet och samtal. Den 3 juni öppnar Lekholmen för säsongen och bjuder in till nya möten och återseenden. 29.5.2019 kl. 00:01

lekholmen. Lekholmen är en plats där jag kan släppa stadens stress. Alla problem och oro över framtiden stannar i stan. 29.5.2019 kl. 00:01

psalm. Skolavslutningsnostalgi, sommarlovsspänning och en hyllning till sommaren och Skaparen. Den blomstertid nu kommer väcker många associationer och minnen. 27.5.2019 kl. 10:53

fadderdagen. Hör du till dem som känner fadderskam? Du kanske inte hinner som du tänkt eller känner att du inte vet hur man bäst finns till för någon annans barn. Men just du är den bästa faddern, säger Eeva Salonen. 16.5.2019 kl. 00:01
Ett delat ögonblick med utsikt över Miami

fadderskap. "Att få förtroendet från föräldrarna är stort och vackert i sig, men att så småningom få tillit och förtroende från barnet är ännu större." 16.5.2019 kl. 00:01