Amanda Audas-Kass undrar om vi bor i helt fel land

Gudsbevis.

Det är kanske lite enklare att tro på Gud i början av juni än i gråa november.

1.6.2017 kl. 00:00

Det är aldrig lika lätt att tro på Gud som i början av juni. När det är grådaskig november, evighetslång januari och regnslaskig mars kan jag förstå att världen kan kännas som en slump som kom till av en stor smäll. Men när björkarna är ljusgröna, fåglarna sjunger och sommarlovet kommer närmare för varje dag – då känns det onekligen som om någon stor och god måste ha velat allt det fantastiska som vi har omkring oss.

Ofta funderar jag på om vi finländare inte bor i helt fel land. För det mesta är det ju alldeles för kallt och alldeles för mörkt. Skulle inte Gud kännas närmare om vi hade lite mer värme och ljus? Om vi kunde gå utan jacka redan i april?

Kanske.

Eller så är det just för att vi bor i ”fel” land som Han känns så väldigt nära när världen kommer till liv igen. Den finländare som tittar ut genom sitt fönster nu får liksom ett gratis gudsbevis. I de delar av världen där paradiset är vardag kanske man blir härdad och tappar känslan för vilket mirakel det ändå är att våren kommer varje år. Att de där kala, döda träden får nytt liv. Att blommor ingen ens kan drömma om i februari dyker upp igen varje år.

För mig är hela den här årstiden en berättelse om en god Gud som ville en god värld. Om en Gud som ger nya chanser och nytt liv om vi bara låter honom. Om en Gud som har barnasinnet i behåll och som säkert möter årets första tussilago med samma entusiasm som min fyraåring.

Jag ser Guds fingeravtryck så tydligt när den blomstertid nu kommer. Må du också få smaka på Hans godhets rikedom.

Amanda jobbar som modersmålslärare i Gymnasiet Lärkan i Helsingfors och har världens bästa jobb.

I dag är hon oerhört tacksam, lite orolig, väldigt trött och försiktigt förväntansfull. Allt på samma gång.

Hennes tips är att du äter lite för mycket glass i sommar.

Hennes kalenderglimt är Kyrkans Ungdoms sommarläger i Pieksämäki i slutet av juli. Du hinner med!

Amanda Audas-Kass

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet