Johanna Ojantakanens och Ingrid Anderséns relation har varit stark ända sedan Ingrid var bebis.

Våga vara en aktiv fadder!

relation.

Att vara en närvarande vuxen i ett litet barns liv är inte någon enkel uppgift. Men det kan gå, till och med när avstånden är långa.

17.5.2017 kl. 15:34

Johanna Ojantakanen bor utomlands men har ändå lyckats hålla en god kontakt till sitt fadderbarn Ingrid Andersén i Helsingfors. Hur har hon gjort?

– Det är nog tack vare Ingrids mamma Christina som jag har fått ett så fint förhållande till Ingrid. Barn glömmer ju ganska lätt saker om man inte påminner dem, så efter att jag flyttade utomlands har Christina varit helt superbra på att påminna Ingrid om mig och om våra gemensamma minnen, säger Johanna Ojantakanen som för tillfället är bosatt i London.

Grunden för fadderskapet lades ändå i Finland, redan när Ingrid var bebis berättar Christina Elving-Andersén som är Ingrids mamma.

– Johanna engagerade sig i Ingrids vardag från första stund och hon har aldrig varit rädd för att hjälpa till eller ta ansvar för sysslor som rört Ingrid. Jag tror de helt enkelt hittade varandra redan då.

För Ingrid Andersén, sju år, är det viktigt att Johanna är just hennes egen fadder, inte lillebrors eller någon annans.

– Jag tycker om att vara med min gudmor, vi gör alltid roliga saker tillsammans. Som en gång när vi åkte skateboard tillsammans. En gång sa hon ”Oj, vad du har blivit lång!” för att jag har blivit lång. Och många gånger har hon sagt ”Oj, vad ditt hår har blivit långt!” för att det har det. Vi har ganska likadant hår, berättar Ingrid Andersén.

Pratar om oss

När fadder och fadderbarn väl ses blir det oftast mycket babbel och fnitter.

– Vi brukar tala mycket om vad som händer i våra liv. Ingrid berättar om sina kompisar och hur det går på förskolan och hon frågar mycket om London. Vi talar också ofta om våra gemensamma minnen, och det är roligt för det förstärker vårt förhållande.

Oftast ses Johanna och Ingrid tillsammans med resten av familjen Andersén.

– Men vi hinner ändå umgås på tumanhand, och det blir på något sätt ganska naturligt att hon och jag går och gör något eget en stund medan de andra gör sitt. Jag har aldrig märkt att Ingrid skulle vara blyg för mig. Vi blir båda ganska spralliga och fnittriga då vi ses.

Vad vill du ge henne?

En känsla av stabilitet och kärlek, att hon ska veta att det finns någon som är på hennes sida, också då andra vuxna kanske inte är det. Jag tror det är viktigt för barn att ha vuxna som inte dömer dem, och vuxna som är lite utanför vardagslivet, som bryr sig om och ser barnet som en vän också.

  • På fadderdagen 4.6 erbjuder församlingarna i Helsingfors och Vanda en mängd roliga aktiviteter och utflyktsmål som faddrar och fadderbarn kan upptäcka tillsammans.
  • Heureka, Högholmen, Amos Andersson, Helsinki SkyWheel m.fl. erbjuder rabatterade inträdesbiljetter för faddrar som kommer i sällskap av sina fadderbarn.
  • Tanken är att göra umgänget mellan dig och ditt fadderbarn så lätt och roligt som möjligt.
  • Mera info på helsingforsforsamlingar.fi/fadderdagen

Följande besöksmål är med i fadderdagssatsningen:

1. Cafe Kuusijärvi
Hanaböle Träskvägen 3, Vanda

2. Heureka Vetenskapsparken 1, Vanda

3. Fazers besökcenter
Fazersvägen 6, Vanda

4. Ilmailumuseo
Karhumäkivägen 12, Vanda

5. SuperPark Vanda
Rosendals handelsväg 13, Vanda

6. Louhela jam -festarit
Jokiuomanpuisto, Vanda

7. Wanda’s Kitchen & Lounge
Eldstadsgränden 5, Vanda

8. Amos Andersons konstmuseum Georgsgatan 27, Helsingfors

9. Nationalmuseet
Mannerheimvägen 34, Helsingfors

10. Högholmen
Blåbärslandsstigen 12, Helsingfors

11. Pariserhjulet Skywheel
Helsinki
Skatuddskajen 2, Helsingfors

12. Barnens stad
Aleksandersgatan 16-18, Helsingfors

13. Kulturfabriken Korjaamo Tölögatan 51 a–b, Helsingfors

14. Café Köket
Alexandersgatan 28, Helsingfors

15. Kampens kapell
Simonsgatan 7, Helsingfors

Nina Österholm

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet