Att äta tillsammans är mer än bara maten. Det handlar om att dela gemenskap, ibland om att minnas dem som en gång satt vid bordet men inte längre gör det. Det finns många måltidsgemenskaper att upptäcka i Helsingfors – kanske en just för dig?

Äta. Minnas. Dela.

Måltiden.

Vid bordet sker matunder när vi delar och minns – eller saknar.

4.5.2017 kl. 14:02

(Jerusalem ca år 30). Och medan de äter:

– Det här brödet …

Sorlet tystnar.

Han håller det högt över bordet, bryter det demonstrativt.

– … det är jag. Minns mig nästa gång ni äter det.

Äta. Så ofrånkomligt. ”Äta-bör-man-annars-dör-man”. Och ändå. Äter gör man. Och, du vet. Dör.

Äta – minnas

Jag ringer Helena Salenius. Hon har engagerat sig som frivillig i Matteus församling i gruppen Kvinnor mitt i livet. Den sköter teserveringen efter församlingens kvällsmässor en gång i månaden.

– Vad betyder det för er gemenskap att äta tillsammans?

– Vi har aldrig talat om någon medveten strävan med maten. I början när vi träffades kunde vi laga mycket mat för att ta hem till familjerna, därför att vi tyckte att vi inte kunde vara borta utan att göra något nyttigt. Nu fungerar det bäst med helt oplanerade knytkalas. Hinner man inte laga något så är det inte ett problem. Lite som den urkristna kärleksmåltiden.

Hur ser du på kopplingen mellan att äta och att minnas? Jag tänker på den av era medlemmar som inte längre finns med er.

– Den är jättestark. Det öppnar minneslagren att komma ihåg ”vems recept var det här” eller ”vem brukade alltid göra pepparkaksdegen”. Hon var idésprutan som kom med nya recept. Ibland kan jag tänka”det här receptet borde jag visa för N” innan jag inser att det inte går längre.

Äta – kropp

”Detta är min kropp” sa Jesus. ”Var gång ni äter den, gör det till minne av mig.” Mat och kropp hör ihop. När allt fungerar som det ska vill de varandra väl. Gör varandra väl.Men så finns också berättelsen om hur allt slår snett. Maten – kroppen blir ett ohanterligt trassel. Plötsligt spjärnar de emot varandra. Illvilligt blir maten kroppens fiende och kroppen matens.

Katrin Björklund studerar till socionom på Arcada och skriver sitt examensarbete om ätstörningar. I vår leder hon på frivllig basis New ID - en kurs om mat, kropp och identitet i Petrus församling. Hon ser ett stort behov av stöd när det gäller förhållandet till kropp och mat.

– Mat är alltmer något du äter bara för att må bra. Njutningen har försvunnit. Utseendet och en vältränad kropp blir krav. Många tror att de inte duger sådana som de är. Att äta tillsammans kan vara en fin upplevelse. Men om det inte finns en gemenskap kan ätandet bli ångestfyllt.

Och det är inte bara unga som kämpar. Gruppen har just nu deltagare i olika åldrar. Tanken är att det ska bli fler liknande kurser när satsningen tar slut i vår.

Vad tänker du själv om maten?

– Måltiden är en gemenskapsgrej. Jesus gick ofta hem till folk för att äta. Det var viktigt för honom att visa att han kunde äta tillsammans med dem – också med fariséer och föraktade.

Äta – dela

Det är veckolunch i Johannes församling. I trappan till Högbersgården röjer sorlet att det är fullsatt. Tack vare pengar från stiftelsen Lugnet kan församlingen bjuda en rejäl lunch varje fredag. En snabb överslagsräkning ger ca 60 matgäster. ”Det börjar exakt 12:15”, strålar damen mittemot. ”Vi är så tacksamma över det här!”Min bordsgranne är också glad över att hon har hittat hit, sent i livet:

– När man är mitt uppe i allt och jobbar tänker man inte på sådant här. Att bli pensionerad var ett abrupt avbrott. Det behövs rutiner i livet, och det här är en sorts rutin.

Mellan huvudrätten (köttfärsbiff) och efterrätten (fruktsallad) stiger sorlet igen. Konversationer förs i grupper med två, tre. Huvuden böjs mot varandra.

Hon tillägger eftertänksamt:

– Visst kan jag laga mat hemma också, men vem ska jag prata med? Väggarna?! Här får jag träffa andra.

Maten är viktig. När vi äter den tillsammans blir vi kropp.

May Wikström

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14

HELSINGFORS . Vi tog pulsen på kanslisterna i Helsingfors svenska församlingar! 23.1.2025 kl. 11:08

Johannes. – Det är kiva att sitta och pyssla och diskutera allt möjligt med barnen på fritids. Barnen har varit jätteglada åt att ha mig här. Sandi Bengts är ny barnledare i Johannes församling. 23.1.2025 kl. 10:48