Johan Westerlund deltog i demonstrationen mot Finlands avvisningar till Afghanistan.

Präster protesterade mot avvisningar

flyktingpolitik. Demonstrationerna mot Finlands avvisningar till Afghanistan engagerade också flera präster. Johan Westerlund tycker att det är naturligt att kyrkan tar politisk ställning. 4.4.2017 kl. 16:54

Ett par hundra personer samlades i går kväll på Helsingfors-Vanda flygfält för att protestera mot Finlands avvisningar till Afghanistan.
Sent på kvällen avgick ett chartrat plan till Kabul med avvisade personer ombord. En familj som består av bland annat en höggravid kvinna och minderåriga barn ströks tidigare under måndagen från listan över dem som skulle med på planet. Med fanns däremot en annan familj som för ett par dagar sedan lämnat in en ny asylansökan eftersom de hade nya bevis att lägga fram. Pastor Marjaana Toivianen som fungerat som familjens ombud hindrades av polisen från att träffa familjen på polisstationen i Böle och på flygfältet, trots att hon kunde visa upp den fullmakt som hon fått av familjen. Enligt polisen var familjen inte intresserade av att träffa sitt ombud, men Toivianen hävdar att hon har fått textmeddelanden från dottern i familjen som bevisar att familjen bett polisen om att få träffa henne.
Bland dem som tvångsdeporterades finns det enligt Toiviainen också personer som inte getts möjlighet att överklaga sina negativa asylbesked, vilket strider mot internationell rätt.

Johan Westerlund, kyrkoherde i Johannes församling, hörde till de präster som närvarade på demonstrationen. Han beskriver stämningen som lugn och säger att poliserna som fanns på plats uppträdde sakligt och inte lät sig provoceras.

– Jag deltog därför att jag var och är illa berörd av flyktingsituationen. Jag tänker på dem som skickas tillbaka till länder där de inte känner sig trygga. Jag ville också visa mitt stöd för dem som engagerat sig för de här människorna och protestera mot hur samhället utvecklats.
Westerlund deltog i egenskap av präst och iklädd kaftan. Han jämför sitt deltagande i demonstrationen med prästernas uppgift att finnas där människorna finns.
– Att jag var där som präst hade den inverkan att de som var där uttryckte sin uppskattning över att kyrkan fanns på plats. Jag förde också ett par samtal med människor som hade ångest över situationen.

Westerlund vill inte sätta sig till doms över myndigheterna, men kritiserar däremot Finlands flyktingpolitik och de politiker som bär ansvar för den.
– Man har bland annat tagit bort möjligheten att få uppehållstillstånd av humanitära skäl och man har också försvårat familjeåterföreningar. Om man vill att de som kommer hit ska kunna bygga upp ett liv här är familjen en grundsten.

Många församlingar valde att läsa upp negativa asylbesked under gudstjänsten i söndags. Det här har väckt en diskussion om huruvida kyrkan får ta politisk ställning eller inte. Johan Westerlund förstår inte varför kyrkan inte skulle få engagera sig politiskt.
– Om vi ser att människor lider nöd förstår jag inte varför kyrkan inte skulle få försöka förändra det samhälle vi lever i.
Det svåra när det gäller uppläsningen av asylbeskeden är enligt Westerlund att många kan uppleva det som om man pekar finger mot polisen eller mot Migris tjänstemän.
– Vi kan inte undgå att tjänstemännen känner sig prickade, men det är inte alls det som är vår avsikt. Vi ger uttryck för den nöd vi ser, vi kan inte tiga om den.

Erika Rönngård

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet