Jag har, som många med mig, följt norska ungdomsserien SKAM. Det mesta om serien är sagt; det är en briljant samtidshistoria som känns äkta – ett fönster in i ungdomsvärlden, men även vi lite äldre kan lätt känna igen oss i dramaturgin. Ordet skam är verkligen närvarande och det blir ofta tydligt hur skammen får karaktärerna att göra galna beslut. Rädslan för att inte passa in, rädslan för att bli avslöjad som fejk, rädslan för att bli dömd. Så många av mina sämsta beslut har grundats på skamkänslor. Märkligt nog har kyrkan genom tiderna varit särskilt benägen att använda just skamkänslor för att försöka styra människor och resultatet av detta skördar vi i dag med minskande medlemsantal och engagemang.
Jesus var däremot något helt annat. Jag drabbades nyligen av texten om en ”synderska” som tvättar Jesu fötter med sina tårar och torkar dem med sitt hår. Tidigare har jag sett texten som att det kvinnan gör är så som alla borde göra, men allvarligt talat så är det ju ganska ”overkill”… Jag tror inte det är säkert att Jesus var helt bekväm med situationen, men istället för att öka på kvinnans skam med att tillrättavisa henne så lät han henne hållas och vände saken till hennes fördel gentemot den mäktiga fariséen som ifrågasatte henne.
Just sån vill jag vara – en sån som inte skuldbelägger utan som ser det goda i varje människa. Det är förövrigt också ofta sensmoralen i serien SKAM. Var inte så snar att döma för du vet inte hela storyn än.
"Många av mina sämsta beslut har grundats på skamkänslor"
skam. Daniel Jakobsson vill inte skuldbelägga utan hellre se det goda i varje människa. 30.3.2017 kl. 10:16
Daniel Jakobsson