"Helsingfors har glömt sina åldringar"

Helsingfors. Ensamma äldre, fattiga barnfamiljer, människor som hotas av bostadslöshet. Diakonin hjälper stadens utsatta, men vad tänker politikerna göra? 23.3.2017 kl. 16:03

Vem har råd att bo i Helsingfors? Var är den bästa platsen för våra åldringar? Hur ska vi ge alla barn möjlighet till hobbyer? De frågorna ställde diakoniarbetare i Helsingfors åtta kandidater i vårens kommunalval.

– Diakoni är att mötas och att lyssna, att diskutera och gå bredvid när livet är tungt. Men det är också påverkansarbete, att vara en röst för de som inte annars hörs, säger Kirsi Rantala, ledare för diakoniarbetet i Helsingfors samfällighet.

Varje år möter diakoniarbetarna tusentals människor i olika livssituationer. Bland de problem de stöter på i sitt dagliga arbete hade de valt att lyfta fram tre: äldreomsorgen, boende, samt fattigdom bland barnfamiljer.

Hemma bäst?

På videoskärmen berättar Eila, 90 år, att hon bor ensam och inte själv kan röra sig utanför sin lägenhet. Hon önskar sig en plats vid ett serviceboende, men har inte fått någon.

– Jag vill inte klaga, men sanningen är den: Helsingfors har glömt sina åldringar.
Elina Leppihalme och Anja Ollila presenterar siffrorna. I Helsingfors bor 13 000 människor äldre än 85. År 2030 är de femtio procent fler.

Diakoniarbetarna är oroliga för de äldre som bor hemma, eftersom hemservicen har brist på personal. Besöken blir korta och svarar enbart på fysiska behov. Deras lösningsförslag är att se till att det finns tillräckligt med yrkesskickliga vårdare, fler olika boendemöjligheter för äldre, samt att staden och tredje sektorn förenar sina krafter.

– Hur ska ni främja äldreomsorgen så att den motsvarar behoven? frågar de kommunalvalskandidaterna.

– Det finns stora problem, men de är inte samma för alla. Jag tror vi kan lösa en del med gemensamt boende, en del med till exempel frivilliga vänner, säger Anna Munsterhjelm (Saml).

– Jag kommer raka vägen från klassrummet där vi talade om hur hemservicen byggts upp i Nordsjö, säger Tuulikki Vuorinen (KD) som är lärare inom social- och hälsovårdsområdet.
Hon berömmer projektet där man minskat vårdarnas arbetsbörda och fått mer tid för åldringarna genom att göra om arbetstiderna och flytta icke-brådskande besök från rusningstiderna.

Maria Ohisalo (Gröna) blickar utomlands och nämner både korridorboenden och studerande som bor billigt på äldreboenden, i utbyte mot att de tillbringar tid med de äldre.

– Det berör också andra än äldre, till exempel rörelsehindrade.

Lotta Keskinen (SFP) kopplar till diskussionen om den allmänna militärtjänstgöringen och föreslår att en civiltjänstgöring för alla också kunde bidra till att lösa problemen med för lite personal i hemservicen och ensamhet bland de äldre.

– Vi har alla ett ansvar att ta hand om våra äldre. Vi är inte så bra på det i Finland, här kunde vi se oss själva i spegeln, säger Pia Kopra (Sannf).

Höga hyror ett problem

Att bo i Helsingfors blir allt dyrare. Varje år har diakoniarbetarna över 12 000 klientkontakter som rör ekonomiska frågor. År 2015 spenderade staden över 2,2 miljoner av utkomststödet på hyresbetalningar.

– Vi måste gå från att släcka bränder till att förebygga problemen, säger Ulla Hännikäinen och Anna Hästö som presenterar diakoniarbetarnas lösningsförslag: I socialarbetet ska fokus ligga på att utveckla människors ekonomiska färdigheter och kontroll över sitt liv. Tillgången till boenderådgivning ska förbättras och tröskeln till den hållas låg.

– Tanken med att flytta utkomststödet från kommunerna till Folkpensionsanstalten var ju att frigöra socialarbetarnas resurser. Vi måste hålla fast vid att det ska finnas tid att möta män-niskor och skapa relationer, säger Ohisalo. Den största faktorn är ändå bostadspolitiken.

Om utbudet var större skulle hyrorna sjunka.

– Om vi håller fast vid de planer som finns kommer det att byggas nya bostäder i Helsingfors, säger Tarja Kantola (SDP).

Liksom de andra kandidaterna påpekar Timo Laaninen (C) att det är systematiska problem som gör boendet dyrt. Hyresvärdarna vet att de kan höja hyran eftersom de får in en del av dem från bostadsstöd.

– Min personliga åsikt är att vi borde få till ett hyrestak. Det hjälper inte att bygga fler dyra bostäder, det hindrar närvårdare och andra lågavlönade från att bo och jobba här, säger Sirkku Ingervo (VF). Vi måste begränsa strävan efter vinst.

– Att hyrorna är så höga beror på ägarnas girighet, säger Kopra.

Hon föreslår en hyresbroms och vill att systemet för stadens ARA-bostäder förändras.
– I akuta situationer kunde kyrkan ordna nödinkvartering.

Hobbyer mot marginalisering

Var tionde barnfamilj i Finland är fattig. Fritidssysselsättningar och hobbyer kunde motverka utslagning och marginalisering och problem senare i livet. Men när musiklektioner eller lagsport kan kosta över 1000 euro per år är det många familjer som inte har råd med hobbyer.
Diakoniarbetarna Nina Klemmt och Pinja Niemi föreslår hobbysedlar för barnfamiljer, fler gratisklubbar efter skoldagen och att föreningar kunde få gratisturer i skolornas gymnastiksalar.
Förslagen får starkt medhåll från kandidaterna. De flesta i panelen tycker att hobbysedeln är en utmärkt idé.

– Barn behöver något annat att göra efter skoldagen, om det är jobbigt hemma. I en hobby får de lära sig saker och utvecklas. Mer klubbverksamhet är också en bra idé, dagen blir lång om föräldrarna jobbar, säger Keskinen.

Emelie Wikblad

konfirmandundervisning. De vill fixa en meningsfull konfirmandtid och att erbjuda lägergemenskap är en prioritet för församlingarna i Helsingfors. Det blir skriba också i år, även om det kräver en del tålamod, flexibilitet – och att ha en kristallkula skulle inte skada. 2.3.2021 kl. 13:41

lägerupplevelse. Trots inställda träffar och ett kortare läger minns Cassandra Vuopala sitt konfirmandläger som en höjdpunkt på sommaren. 2.3.2021 kl. 13:08

Helsingfors. Blombuketten kanske bara bevara sin skönhet några dagar, men just nu är den vacker. Den är en påminnelse om att leva i nuet. 3.3.2021 kl. 08:00

civiltjänstgöring. Han gör civiltjänst som vaktmästare i Matteus församling. Att vara med i församlingens vardag har vidgat hans bild av vad kyrkan gör. 3.3.2021 kl. 09:00

Kolumn. "Trots att det inte var som vanligt kunde jag gå och lägga mig med en varm känsla i hjärtat." 18.2.2021 kl. 13:50

Livsrum. Dag för dag kommer vi närmare ett slut på pandemin – men än är vi inte där, trots att vi hunnit tröttna på undantagsläget. – Den här tiden har lärt oss att leva en dag i taget, säger prästen Ulla Lumijärvi. 18.2.2021 kl. 13:44

kampanj. Han är redo att vinterbada – för Östersjöns skull. 18.2.2021 kl. 12:49

Svinnmat. Ätbar mat av god kvalitet hör inte hemma i soptunnan. Stadin Safka ser till att den i stället hamnar hos mathjälpen eller i lunchrestaurangens kök. 3.2.2021 kl. 00:00

Mod. "Mod är att våga leva med ett sårbart hjärta i en värld där vårt hjärta ibland kommer att brista." 1.2.2021 kl. 00:00

hjälpledare. Hon trivs med att vara hjälpledare och har fått många fina minnen från lägren. 1.2.2021 kl. 08:00

beroende. Han drack tills hans kropp nästan gav upp. Vid nyåret tänkte Johan Ekroth tillbaka och insåg att han nu levt längre som nykter än han någonsin tidigare gjort i sitt liv. 29.1.2021 kl. 15:38

Sorgekurs. Hon gick sorgekursen Vägen vidare i fjol och fick förtroende för ledarna. 20.1.2021 kl. 09:00

diakoni. Diakoniarbetarna pratar mer i telefon än vanligt. För många av deras klienter har det blivit svårare att klara ekonomin i restriktionernas spår – men framför allt är ensamheten svår. 20.1.2021 kl. 07:00

nyårslöften. När andra håller nyårslöftena på minimal nivå sätter Louise Häggström upp femton mål inför 2021. 20.1.2021 kl. 08:00

Konferens. Han ser pandemin som en möjlighet och har planerat Disciple-konferensen i ny form. 4.1.2021 kl. 13:39