Kaffe på plattan är en del av frivilligarbetet i Matteus församling. Här är det Else-Maj Byholm och Annica Söderström som delar ut kaffe till förbipasserande.

Frivilliga i Matteus får utbildning

matteus. – Man mår bra av att hjälpa, tillsammans med andra och för andra, säger Annica Söderström. 16.3.2017 kl. 15:18

Hon är frivillig i Matteus församling och hjälper också till att koordinera frivilligverksamheten.
Matteus församling har nyss inlett vidareutbildning av frivilliga gudstjänstdiakoner.

Utbildningen i sig är inte ny, men situationen de frivilliga befinner sig i är en annan i dag än för ett tag sedan. Det här beror både på resursbrister och förändringar i församlingsverksamheten. I stället för att anställa en ny ordinarie vaktmästare sköts uppgifterna inför gudstjänsterna med dels timanställda vaktmästare, dels frivilliga gudstjänstdiakoner.

Matteus församling har ett trettiotal frivilliga gudstjänstdiakoner på sina listor. Av dem samlas cirka sju regelbundet och utser en ansvarsperson för varje mässa.

– Gudstjänstdiakoner kan förutom uppgifter under själva mässan, såsom att samla in kollekt, läsa texter och assistera vid nattvarden, ta ett större ansvar för de praktiska göromålen. De kan exempelvis hjälpa till att ställa i ordning gudstjänstlokalen före och efter en mässa eller hjälpa till i köket.

Det tar sin tid att hitta nya former.

– Vi prövar oss fram. Utbildning är viktigt för att frivilliga ska kunna jobba effektivt inom församlingen och få veta vad de kan och får göra. Både juridiska aspekter och försäkringsfrågor är en del av det hela.

Förankring

– Det viktigaste att utgå ifrån är att frivilligverksamhet måste förankras bland de församlingsanställda för att fungera. Utan en ansvarig anställd svalnar verksamheten och människor faller bort.

Många församlingar befinner sig i en situation då frivilligarbete verkligen skulle behövas, på grund av minskade resurser och överbelastad personal.
– Utmaningen är att de anställda borde ha tid att starta, stöda och följa upp frivilligarbetet.

Olika åsikter

– Vissa församlingsmedlemmar tycker att prästen ska ta hand om alla uppgifter i högmässan medan andra tycker om att lekmän är med. Det är helt normalt att åsikterna är delade.
Grunden för allt frivilligarbete i församlingen är bönen, anser Annica Söderström.

– Det är i bönen vi bereder allt arbete. Och vi gör ju inte det här för oss själva och inte för Kyrkostyrelsen, utan för våra medmänniskor.

Ulrika Hansson

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet