Johan Lassus hade sitt sämsta vitsord i hälsokunskap, men blev hjärtläkare.

Hjärtläkaren Johan Lassus: Jag tror på helande men jag måste använda de verktyg jag har fått

profilen. Livet går inte att kontrollera, ändå frågor ofta människor som blivit sjuka vad de hade kunnat göra annorlunda. – Min uppgift som kristen läkare är att försöka hjälpa människor att lära sig leva med det som hänt. 6.10.2016 kl. 08:36

Ber man i jobbet om man är en troende hjärtläkare, Johan Lassus?

– Jag har inte aktivt frågat om jag får be för en patient. Men visst händer det att jag ber när jag desinficerar händerna före ett kritiskt ingrepp. Det hjälper mig att med förtröstan kunna gå in i ett svårt moment. Jag upplever att tron är något jag får falla tillbaka på och att det finns ett stöd att få därifrån.

Samtidigt känner han sig lite kluven när han ber för någon i jobbet.

– Jag tror på helande, men jag kan inte gå omkring och vänta på helande utan jag måste använda de verktyg jag har fått.

Han har funderat mycket på sjukdomens grundvalar och hur dagens människor hanterar sjukdom. Han tycker att den centrala frågan som patienter ofta ställer är ”Varför?” och det som är typiskt för yngre generationer i dag är behovet av att kunna kontrollera sin tillvaro. Därför frågar de ofta ”Vad hade jag kunnat göra annorlunda?”, när de insjuknar.

– Min uppgift som kristen läkare är helt enkelt att försöka hjälpa medmänniskor genom sjukdomen, hjälpa dem att lära sig leva med det som har hänt.


Hälsopolitiskt dryftas alltid frågor om hur mycket insatser som ska läggas på en människa i slutskedet av livet. Lassus känner inte själv en stor ångest inför det faktum att livet en gång ska ta slut.

– Vår tid är utmätt och ibland måste man låta döden få inträffa, och då handlar det inte om att låta bli att vårda utan om att inte återuppliva en människa som inte har några möjligheter till liv. Men det kan förstås vara väldigt svårt för anhöriga att acceptera.

Läs hela profilintervjun i papperstidningen nummer 40/2016.

Ulrika Hansson

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet