Kari Kanala, bekant bland annat från tv-programmet Ensitreffit alttarilla, bjöd tillsammans med Radio City in till fotbollskväll i Pauluskyrkan.

Fotboll sänker tröskeln till kyrkan

församling. Pauluskyrkan i Helsingfors förvandlades till en livlig fotbollsstudio under kvartsfinalerna i fotbolls-EM. En fotbollsnattvard fick markera samhörigheten mellan församling och fotbollssupportrar. 21.7.2016 kl. 14:51
Under ett av slutspelen i EM-turneringen i fotboll omvandlades Pauluskyrkan i Helsingfors till en gigantisk fotbollsstudio. Evenemanget arrangerades av Paulus församling och Radio City, som ursprungligen låg bakom idén. Kyrkoherden i Paulus församling, fotbollsfreaket Kari Kanala, tilltalades genast av tanken.

– När Radio City kontaktade mig väcktes mitt intresse direkt. Fotbollen och kyrkan har många liknande drag – båda skapar en känsla av samhörighet och gemenskap, där alla tillhör ett och samma lag både i stunder av vinst och förlust. Jag ville därför bidra till att ordna något som förenar dessa två, säger Kanala.

Fotboll i positiv anda

Evenemanget inleddes med en ”fotbollsnattvard”, som trots det spännande namnet gick mer eller mindre traditionellt till. Fotbollstemat präglade ändå både inledningsorden och förbönen. Syftet med nattvarden var att markera samhörigheten mellan fotboll och församling, och att skapa atmosfär för kvällens match som spelades mellan Wales och Portugal. Efter nattvarden började spelet som besökarna kunde följa med på en stor skärm vid altaret.

Under kvällen hade Pauluskyrkan kontakt med Radio Citys studio, där sakkunniga kommenterade den pågående matchen. En av kommentatorerna var biskop emeritus Wille Riekkinen, vars hjärta alltid klappat lite extra för fotboll. Han poängterar ändå att det hela borde tas med en nypa salt.

– Det är ju ändå bara ett spel. I fotboll är alla viktiga, och tillräckliga som de är med sina egna styrkor och svagheter – precis som det är i verkliga livet, säger Riekkinen.

Det håller också Kari Kanala med om.

– En för alla, alla för elva. Livet är som en lagsport där ingen lämnas i sticket, säger Kanala.

Fotbollskyrkan gjorde aktiv reklam genom flera sociala medier. På Facebook hade evenemanget över tvåhundra intresserade, och dessutom användes hashtaggen #futiskirkko aktivt både på Instagram och Twitter.

En sund själ i en sund kropp

När det gäller fotboll och dess koppling till kyrkans budskap poängterar både Kanala och Riekkinen att människan är en helhet, vars alla delar behöver vård och uppmärksamhet.

– Människan har både en fysisk, psykisk och andlig sida. Det är viktigt att ständigt utveckla alla dessa tre sidor. Kyrkan fokuserar alltför ofta endast på andliga och psykiska värderingar, utan att ta den fysiska sidan i beaktande. Också den tanken vill vi lyfta fram, säger Kanala.

Han menar att fotboll dessutom är ett ypperligt sätt för folk att förenas och skapa en gemenskap också över språkgränserna.

– Att sparka boll tillsammans är ofta det första man gör vid exempelvis flyktingförläggningar. Fotbollen ger alla ett gemensamt språk, säger Kanala.

”Kyrkan inte alltför helig”

Kanala har även tidigare varit med om att ordna liknande, lättsamma evenemang där idén är att hålla tröskeln till kyrkan så låg som möjligt. När han arbetade i sjömanskyrkan i Hamburg ordnades även där en fotbollsstudio i samband med Europamästerskapen år 2002. Den gången var ändå själva studion inte placerad i ett kyrkligt utrymme - någonting som Kanala nu ville ändra på.

– Kyrkan som utrymme ska inte betraktas som alltför helig. Det som gör kyrkan helig är mötet mellan människan och Gud, och det mötet kan också ske genom fotboll, säger Kanala.

Tvärtom menar han att evenemang som detta bidrar till att nytt folk vågar ta steget in i kyrkan, och märker att det inte är så oöverkomligt som de kanske tidigare trott. När det första steget är taget blir det lättare att vända sig till kyrkan i framtiden, också vid svårare stunder i livet.

Ett alternativ till huliganism

På den avspända tillställningen i Pauluskyrkan var det alltså helt tillåtet att skrika, skratta och gråta, eller att på annat sätt fritt reagera på den känsloladdade matchen. Någon oskriven regel om att man måsta sitta tyst och stilla i kyrkan gällde över huvud taget inte. Nolltolerans gällde ändå alkoholdrycker.

– Vi har nattvard. Och kaffeservering. Ofta brukar det vara trevligt att titta på match med ett ölstop i handen – vi vill också på den punkten erbjuda ett annorlunda alternativ, säger Kanala.

– Fotboll erbjuder i värsta fall en möjlighet till huliganism. I bästa fall är det vägen till en gemenskap som är öppen för alla, tillägger han.
Sarah Lönnqvist

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet