Bloggarkiv
Bordsbönen som provocerar
Den nyligen avslutade dramaserien Downton Abbey var noga med att ge en korrekt bild av brittisk överklasskultur. Enligt seriens kulturhistoriska expertis var till exempel bordsbön en självklarhet på den tiden.
Men tv-bolagets expertis på dagens publik säger att bordsbön uppfattas som stötande. Så vid seriens måltider går kameran först när herrskapen sitter på plats i matsalen och tjänstefolket serverar.
I USA utanför storstadsregionerna är bordsbön på många håll en självklarhet och syns också på film. Att före måltiden få frågan ”Will you say grace with us today?” (Vill du leda oss i bordsbönen i dag?) är ett uttryck för förtroende.
Hos oss är offentlig bordsbön på undantag annat än på församlingarnas lägergårdar och vid frimurarmåltider. På vanliga lunchställen har jag upplevt det en enda gång. Ett gäng unga handbollsspelare som stående välsignade sin lunch på det lokala Socis. De var från Georgien, ett land som införde kristendomen på 300-talet. I matchen tog de stryk.
Förr i tiden välsignades nästan allt. I välsignelsen inneslöts dagen, natten,måltiden, årsskiftet och födelsen, skriver biskop Martin Lönnebo i sin bok Bönens trädgård. Den som kan sin franska vet att vårt adjö kommer från ”a dieu”, med dig vare Gud.
Den tiden är förbi. Åboteologen Patrik Hagman kallar vår tid för en kapitalistisk hederskultur. I den är mat en produkt för konsumtion och det enda viktiga är relationen mellan pris och kvalitet.
Men om man mot förmodan vill uttrycka sin tacksamhet för att ha mat på bordet och vänner att dela det med, hur gör man då?
En samlande ritual som gör att man inte kastar sig över maten är bra för gott bordsskick, säger den rikssvenska etikettdoktorn Mats Danielsson. En rundfrågning av tidningen Dagen visar en varierande praxis: Biskopen säger jo, alltid när jag är ensam, inte med familjen men alltid med gäster. Pastorn säger, jo, jag borde och riksdagsmannen jo, men inte lika regelbundet som förr.
Hemma hos oss är bordsbönen kort och koncis, en markör för var vi hör hemma. Till fest sjunger vi ”Glädjens herre”, också med gäster, som kanske känner sig obekväma med en läst bön.
Rolf af Hällström
BROILER MED ROQUEFORTSÅS
450 g strimlad kycklingfilé (marinerad går bra)
4 dl grönsaksbuljong
3 msk maizenamjöl
2 msk tomatpuré
1 tsk rosmarin
1 tsk Worchestershiresås
1 dl matgrädde
150 g blåmögelost
1 burk persikohalvor (päron går lika bra)
1 röd paprika
Bryn den strimlade broilern och lägg åt sidan.
Koka upp buljongen, rör ner mjölet i en skvätt kallt vatten. Blanda ihop.
Småkoka någon minut och krydda med tomatpuré, Worchestershiresås och rosmarin. Häll i matgrädden.
Smula ner blåmögelosten, de skivade persikorna och den småskurna paprikan.
Lägg till den brynta kycklingen och låt sjuda en stund. Servera.