Bloggarkiv

Patrick Tiainen
Patrick Tiainen
Patrick Tiainen är en av vårens studenter från Karleby, och för tillfället är han i militären i Keuru. Följ med hans bloggande kring livet i det gröna och ett liv i Mästarens fotspår!

Celluliter

16.09.2012 18:40
”Järn skärper järn, den ena människan den andra” 
(Ords 27:17)
För ungefär ett och ett halvt år sedan frågade en av mina bästa vänner ifall jag ville komma med i en cellgrupp. Han hade pratat med en jämnårig kille i vår församling, och de hade hört om smågrupper som brukar kallas celler, och som fört med sig väldigt mycket välsignelse. De hade funderat på en grupp på fem killar, och jag visste vem alla var, men kände egentligen ingen av dem på djupet. Jag tyckte ändå det lät som en bra idé, och sade att jag gärna kommer med.
Vi började samlas i ett av församlingens utrymmen en gång om veckan efter skolan, åt lite mellanmål, bad och berättade om oss själva så att vi skulle lära känna varandra. Alldeles plötsligt började det flyta på, och våra träffar blev allt längre, vi kom in på allt djupare områden i våra liv, och vi märkte att vi hade alla olika saker som Gud ville att vi skulle jobba med. Det som var så fantastiskt var hur lika vi var, medan vi samtidigt var helt olika. Det var när vi samlades inför Guds ansikte som allt annat fick smälta bort, och det som återstod var att vi var bröder som fanns till för att bära varandras bördor, älska och ta hand om varann.
Nu, i september 2012, kan jag blicka bakåt och konstatera att cellgruppen varit den största enskilda välsignelsen i mitt liv hittills. Under färden har en till broder kommit med i vår cell, och vi har fortsatt att träffas varje vecka. Ibland har vi haft längre träffar och sovit över någonstans och njutit av att ha mycket tid för att bara vara avskiljd för Herren.
Dessa bröder har verkligen fått vara Guds verktyg i Hans process att upprätta mig. De har visat att de verkligen älskar mig som jag är, och jag behöver inte vara någon annan då jag är tillsammans med dem. När jag är med dem kan jag erkänna att jag är svag, liten, osäker och ibland rädd. De ser inte ner på mig när jag gör det. De ryggar inte bakåt när jag bekänner mina synder. De lämnar mig inte när jag behöver mera stöd. När jag i vintras plötsligt hamnade in på sjukhuset och var tvungen att vara där en vecka var dessa bröder de första jag meddelade om vad som hänt. När jag äntligen slapp hem från sjukhuset kom de och hämtade mig hem i rullstol (benen höll inte ännu då). De ställer upp i vått och torrt, och jag kan lita på att de inte försvinner någonstans.
Jag tror att vi alla behöver en cellgrupp. Bäst fungerar en sådan med omkring fem medlemmar, för annars blir träffarna väldigt långa då alla vill berätta sitt. Konceptet att äta tillsammans rekommenderas varmt, för kring matbordet är det ofta naturligt att inleda diskussionerna. Att vara med i en församling är väldigt viktigt – men att vara med i en smågrupp av något slag tror jag att är ännu viktigare. Det kan bli en plats för personlig andlig tillväxt på ett alldeles annat sätt än i församlingen, och det är hälsosamt att man får ha en grupp där man kan dela allt, och att ha någon som kollar läget och hur man mår alltid nu och då. Att man liksom stannar upp ibland och funderar över vad som pågår i ens liv. I cellgruppen är det också lättare att börja använda sina andliga nådegåvor. I församlingen kanske det är svårt och hög tröskel för att t.ex. börja profetera, men i den trygga cellen kan man så att säga pröva sig fram. Och om någon kris sedan inträffar i ens liv så är man inte bara ett okänt ansikte i en stor församling, utan man har den trygga gemenskapen där de andra säkert märker om något hänt, och där kan man också behandla det jobbiga.
Metodistpastorn Camilla Klockars i Karleby använder uttrycket ”Shared lives – Delade liv” när hon undervisar om (och också praktiserar) cellgruppsverksamheten i den lokala metodistförsamlingen, och jag tycker det är ett prima bra uttryck, för det är precis vad det handlar om. Att dela våra liv med någon annan.
Har du en sådan gemenskap? Finns sådan verksamhet i din hemförsamling? Om inte så är det inte svårt att få igång smågruppsverksamhet. Det finns många guideböcker och en hel del material på nätet, men jag tror det är viktigt att pröva sig fram och se vad som fungerar just där du är. Är det en grupp som fokuserar på bibelläsning, bön eller diskussioner? En öppen eller sluten grupp (bestämda medlemmar, kan vara bra om man vill gå på djupet och vill känna att man har förtroende för alla)? Gud har inte skapat oss till ett liv i ensamhet, utan Han säger i sitt ord ”bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag” (Gal 6:2). Vi behöver varann!

FOLKHÖGSKOLA. Kristliga folkhögskolans nya rektor tillträder sin tjänst den 1 september. 4.8.2021 kl. 14:10
– Jag är själv nykter alkoholist sedan två år tillbaka. Jag fattade aldrig varför jag skulle dricka så himla mycket som jag gjorde. Min bakgrund förklarar ju allting, för jag har säkert fått ”beroendegenen” som går i släkten.

profilen. Det var en vän till Tika Sevón Liljegrens familj som förde henne till barnhemmet. Hon blev adopterad och är tacksam för det. Hon har sett hur svårt hennes bror haft det efter sin uppväxt i den nepalesiska by där hon är född. 4.8.2021 kl. 08:00
I november 2020 samlades kyrkomötesombuden med munskydd – vårens session ordnas i augusti på grund av coronaepidemin.

KYRKOMÖTET. Kyrkomötet samlas den här veckan till session i Åbo. Frågor på agendan är bland annat bönens plats i kyrkan, en jämställdhetsplan för kyrkan – och frågan om samkönade äktenskap. 3.8.2021 kl. 15:43
Katri Kanninen är psykologie doktor, terapeut och författare. Hon vårdar sin Gudsrelation till exempel genom att bikta sig.

BÖN. Den anknytning vi har till våra föräldrar blir en upplevelse som vi upprepar i alla våra relationer – också i relationen till Gud. – Att be för sig själv är svårt men fascinerande, säger psykologen och terapeuten Katri Kanninen. 2.8.2021 kl. 17:42
Leif Kronqvists intresse för att bygga fioler väcktes under en arbiskurs.

SKOTTSKADA. När Leif Kronqvist var åtta år sköt hans vän honom i halsen med ett litet gevär. – Jag är inte bitter på honom – han var ju bara ett barn och han kunde ju inte ha vetat att geväret var laddat. 3.8.2021 kl. 08:00
Johanna Evenson stortrivs hemma i hängmattan i Bovik. Ibland får hon besök av grannens kor.

Kulturer. Johanna Evenson växte upp på olika håll i Svenskfinland, bodde i USA i trettio år – och har nu återvänt till Åland. Varje gång hon stiger in i sitt arbetsrum – en 1400-talskyrka – tänker hon: Wow, tänk att jag får bo här! 22.7.2021 kl. 08:00
Att blir pappa var en större omställning än jag någonsin hade tänkt mig, säger Erik Abbor.

Papparoll. För Erik Abbor tog det flera år att landa i rollen som pappa. 21.7.2021 kl. 08:00
– Jag vill gärna fortsätta skriva musik och ge ut den, att folk lyssnar och blir berörda och får ut någonting av den.

musik. Musiken har funnits med Susanna Sandell hela livet. Hon har studerat musikpedagogik och har skrivit egen musik sedan tonåren. I maj släppte hon sin första egna singel och mer är på gång. 8.7.2021 kl. 08:00
Pamela Granskog bor i Haga där parkerna finns nära.

STADSBO. Pamela Granskog känner sig som helsingforsare i Österbotten och som österbottning i Helsingfors. Om hon skulle få bestämma skulle alla åka på utbyte till andra regioner. 22.7.2021 kl. 06:00
Mi Lassila önskar att alla vuxna som inte är på läger ber för lägren och konfirmanderna. –Det betyder otroligt mycket.

KONFIRMANDLÄGER. Mi Lassila har 80–90 konfirmandläger bakom sig. För henne är konfirmandlägret en plats där man kan inse att man är älskad. 7.7.2021 kl. 08:00
Johan Candelin och den andra styrelsemedlemmen från Martyrkyrkans vänner som stått åtalade för penninginsamlingsbrott frias också av Vasa hovrätt.

RÄTTEGÅNG. Vasa hovrätt gör samma bedömning som Mellersta Österbottens tingsrätt och friar Martyrkyrkans vänners ordförande Johan Candelin samt den styrelsemedlem som stått åtalade för penninginsamlingsbrott. Den springande punkten i åtalet har handlat om huruvida Martyrkyrkans vänner i sin insamling riktat sig till en på förhand bestämd och avgränsad grupp för vilket det inte krävs insamlingstillstånd eller om man riktat sig till en bredare allmänhet, vilket hade krävt ett insamlingstillstånd. 2.7.2021 kl. 15:21
Henrik Lindberg har inget eget arbetsrum, utan sitter där det finns en ledig stol.

ledarskap. Vad är en ledares viktigaste egenskap? Gott självförtroende, säger Henrik ”Henka” Lindberg, som leder produktionsbolaget Parad. Han vill skapa en arbetskultur där det är tryggt att misslyckas. 
– Först då kan kreativiteten flöda. 27.6.2021 kl. 13:42
Döden är en del av livet. Att inte blunda för den är livsviktigt i synnerhet för oss som är gamla, säger Patricia Tudor-
Sandahl.

ÅLDRANDE. Författaren och psykoterapeuten Patricia Tudor-Sandahl har skrivit en ny bok, ”Mer levande med åren”, om modet att åldras och bli sams med det paradoxala och motsägelsefulla som ryms inom oss. 24.6.2021 kl. 00:00
Jimmy är väldigt tacksam för sin familj. – Det är till stor del på grund av dem som jag orkat under de senaste åren.

FÖRLÅTELSE. Jimmy Sundström har levt med konstant värk i kroppen i femton år. Bakom värken ligger ett trauma – han var med om övergrepp när han var tolv år. – De senaste femton åren har inte varit lätta, men med Guds hjälp har jag kunnat förlåta och få frid. 23.6.2021 kl. 09:00
– Jag vill visa att kyrkan har mitt ansikte också, inte bara biskopens, säger Laura Leipakka.

GENERATION Y. – När man frågar millennialer vad de vill att kyrkan ska göra svarar många: Vi vill inte ha något av kyrkan, det räcker att kyrkan finns där. Vi kan komma om det är någon kris eller om vi vill gifta oss, säger Laura Leipakka. 8.7.2021 kl. 06:00

Emmanuel Acquah konstaterara att fler röster måste höjas mot rasismen. Annars går Finland en hård framtid till mötes.

rasism. Integreringen av utlandsfödda i arbetslivet har förbättrats i Finland, men den rasistiska retoriken och den strukturella rasimen frodas. – Jag ger 200 procent för att bidra till samhället, men debatten just nu får mig att känna mig som en exotisk utlänning, säger Emmanuel Acquah. 9.8.2023 kl. 14:26
Hanna och Jonathan Lemmetti har trivts i Vanda – men nu väljer de Australien.

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18
Jimmy Österbacka har fördjupat sig i kristen mystik och arbetar med en doktorsavhandling i ämnet.

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53
Redan som tonåring vurmade Stefan Löv för rock. Det gör han fortfarande.

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25
Michaela von Kügelgen dikterade sin första bok för sin dagistant när hon var fem år.

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00