Bloggarkiv

Laura Hellsten
Laura Hellsten
Laura Hellsten är född och uppvuxen i Mariehamn. Hon bor i Åbo där hon nyligen ansökt om att få börja doktorera i teologi. Laura är 33 år och gift med Markus. De bor i kollektivet Ödmjukhetens palats, tillsammans med några nära vänner.
– Jag kommer att blogga om vårt nya hem och hoppas kunna inspirera och uppmuntra människor att våga ta steg för att uppfylla sina drömmar.

Blogginlägg från en pågående resa av en Palatsbo :)

24.04.2013 15:50

Jag sitter i min lilla klostercell när jag skriver detta. Utanför mitt fönster höjer sig skyhöga, snötäckta alptoppar. Klockan är halv nio på morgonen och jag har redan hunnit delta i vigil och laudes (två av dagens fem bönestunder), frukosten samt en nattvardsmässa. Alla som bor här, såväl munkar som tillfälliga gäster, stiger upp mycket tidigt för att be. 

Under april månad, av diverse anledningar, befinner jag mig på en interrail genom Europa. Just nu har jag tagit en knapp veckas paus från metropolernas hekt och bor i ett benediktinerkloster i schweiziska alperna i det lilla samhället Disentis. Idag är min sista dag i de svartklädda brödernas gemenskap. I morgon bitti sätter jag mig på tåget via Zürich till Paris.

Det är något med kloster som ter sig otroligt fängslande. Dels är jag nyfiken på all form av kommunitetsliv i och med mitt boende i Palatset i Åbo. Att få vara med här och se hur tjugotalet munkar ber, arbetar och tar hand om varandra är stort. Jag kommer sent att glömma minnesbilden av hur en yngre munk leder en mycket gammal och skröplig broder vid handen och hjälper honom att sätta sig ner vid matbordet eller på sin plats i klosterkyrkan. Brödrakärleken är så distinkt innanför dessa väggar att den nästan går att ta på. Vi har kommit en bit i Palatset, men vi har också otroligt långt kvar. När alla alltid och i allting underordnar sig själv och sina behov blir alla samtidigt upphöjda, sedda och respekterade.

Den äldre munken jag nämnde lider uppenbarligen av någon långt hunnen demenssjukdom och han visar ibland upp ett beteende i refektoriet (matsalen) och i kyrkan som inte helt passar sig. De övriga ler gott åt hans upptåg, hyssjar ner honom vid behov eller talar lugnande när han är ledsen över att inte veta var han befinner sig. Mänsklig svaghet, sjukdom och ålderdom är välkomna i vardagslivet och det är aldrig tal om att gömma undan det mänskligt svaga bakom en låst dörr vid en institution och visa upp en polerad perfektionistisk fasad. Man får vara svag och behövande utan att vara en börda.

Det som lockar mig mest är tidebönerna. Fem gånger om dagen reciterar vi psaltarpsalmer. I tystnaden och stillheten kommer många tankar och minnen upp. Allting får inramas av psaltaren. Jag minns gamla tråkigheter jag helst inte skulle vilja tänka på, och får ta med alltsammans i klagopsalmerna. Jag blir tacksam över allt det goda i livet och får ta med alltsammans i lovpsalmerna. Särskilt här uppe i bergen blir det helt rätt att på klingande schweizisk tyska recitera: jag lyfter mina ögon mot bergen, varifrån skall min hjälp komma? Vår tid beskrivs av vissa som rotlös. I osäkerheten över att vara en historielös generation är det gott att min egen lilla livshistoria, som jag får sitta här i avskildheten och kontemplera över, kan inramas av bibeltexter som lästs och reciterats i tusentals år. I gemenskapen föds ett sammanhang. 

Min tyska är i bedrövligt skick och jag kämpar med att göra mig förstådd, och som finländare och protestant är jag i högsta grad en främmande fågel i ett katolskt munkkloster. Samtidigt är jag helt och hållet hemma och hos de mina. Jag påminns ständigt, fem gånger om dagen under bönestunderna, om att jag är en del av gudsfolket och kyrkan. En kvist av vild oliv, men inympad i den ädla savgivande stammen i olivträdet som är Kristus. Jag är inte längre rotlös. Det är gott att finnas till och jag är en rik man.

Frank Berger

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet