Bloggarkiv

Laura Hellsten
Laura Hellsten
Laura Hellsten är född och uppvuxen i Mariehamn. Hon bor i Åbo där hon nyligen ansökt om att få börja doktorera i teologi. Laura är 33 år och gift med Markus. De bor i kollektivet Ödmjukhetens palats, tillsammans med några nära vänner.
– Jag kommer att blogga om vårt nya hem och hoppas kunna inspirera och uppmuntra människor att våga ta steg för att uppfylla sina drömmar.

Blogginlägg från en pågående resa av en Palatsbo :)

24.04.2013 15:50

Jag sitter i min lilla klostercell när jag skriver detta. Utanför mitt fönster höjer sig skyhöga, snötäckta alptoppar. Klockan är halv nio på morgonen och jag har redan hunnit delta i vigil och laudes (två av dagens fem bönestunder), frukosten samt en nattvardsmässa. Alla som bor här, såväl munkar som tillfälliga gäster, stiger upp mycket tidigt för att be. 

Under april månad, av diverse anledningar, befinner jag mig på en interrail genom Europa. Just nu har jag tagit en knapp veckas paus från metropolernas hekt och bor i ett benediktinerkloster i schweiziska alperna i det lilla samhället Disentis. Idag är min sista dag i de svartklädda brödernas gemenskap. I morgon bitti sätter jag mig på tåget via Zürich till Paris.

Det är något med kloster som ter sig otroligt fängslande. Dels är jag nyfiken på all form av kommunitetsliv i och med mitt boende i Palatset i Åbo. Att få vara med här och se hur tjugotalet munkar ber, arbetar och tar hand om varandra är stort. Jag kommer sent att glömma minnesbilden av hur en yngre munk leder en mycket gammal och skröplig broder vid handen och hjälper honom att sätta sig ner vid matbordet eller på sin plats i klosterkyrkan. Brödrakärleken är så distinkt innanför dessa väggar att den nästan går att ta på. Vi har kommit en bit i Palatset, men vi har också otroligt långt kvar. När alla alltid och i allting underordnar sig själv och sina behov blir alla samtidigt upphöjda, sedda och respekterade.

Den äldre munken jag nämnde lider uppenbarligen av någon långt hunnen demenssjukdom och han visar ibland upp ett beteende i refektoriet (matsalen) och i kyrkan som inte helt passar sig. De övriga ler gott åt hans upptåg, hyssjar ner honom vid behov eller talar lugnande när han är ledsen över att inte veta var han befinner sig. Mänsklig svaghet, sjukdom och ålderdom är välkomna i vardagslivet och det är aldrig tal om att gömma undan det mänskligt svaga bakom en låst dörr vid en institution och visa upp en polerad perfektionistisk fasad. Man får vara svag och behövande utan att vara en börda.

Det som lockar mig mest är tidebönerna. Fem gånger om dagen reciterar vi psaltarpsalmer. I tystnaden och stillheten kommer många tankar och minnen upp. Allting får inramas av psaltaren. Jag minns gamla tråkigheter jag helst inte skulle vilja tänka på, och får ta med alltsammans i klagopsalmerna. Jag blir tacksam över allt det goda i livet och får ta med alltsammans i lovpsalmerna. Särskilt här uppe i bergen blir det helt rätt att på klingande schweizisk tyska recitera: jag lyfter mina ögon mot bergen, varifrån skall min hjälp komma? Vår tid beskrivs av vissa som rotlös. I osäkerheten över att vara en historielös generation är det gott att min egen lilla livshistoria, som jag får sitta här i avskildheten och kontemplera över, kan inramas av bibeltexter som lästs och reciterats i tusentals år. I gemenskapen föds ett sammanhang. 

Min tyska är i bedrövligt skick och jag kämpar med att göra mig förstådd, och som finländare och protestant är jag i högsta grad en främmande fågel i ett katolskt munkkloster. Samtidigt är jag helt och hållet hemma och hos de mina. Jag påminns ständigt, fem gånger om dagen under bönestunderna, om att jag är en del av gudsfolket och kyrkan. En kvist av vild oliv, men inympad i den ädla savgivande stammen i olivträdet som är Kristus. Jag är inte längre rotlös. Det är gott att finnas till och jag är en rik man.

Frank Berger

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39