Bloggarkiv

Laura Hellsten
Laura Hellsten
Laura Hellsten är född och uppvuxen i Mariehamn. Hon bor i Åbo där hon nyligen ansökt om att få börja doktorera i teologi. Laura är 33 år och gift med Markus. De bor i kollektivet Ödmjukhetens palats, tillsammans med några nära vänner.
– Jag kommer att blogga om vårt nya hem och hoppas kunna inspirera och uppmuntra människor att våga ta steg för att uppfylla sina drömmar.

34 år

15.04.2013 23:43

33 var det bästa året i mitt liv, så när jag funderade på det tidigare kändes det väldigt konstigt att bli 34 mitt i allt... men dom som känner mig, vet att jag har lite dille på siffror, så när jag kom på att 3+4 blir 7 - och sju är ju, som alla vet ett heligt tal ;) - så blev det lugnt att fylla år igen! :)

Dagen har spenderats på det mest fantastiska vis.

Fick ligga och mysa och mornas med min man i en hel timme!

Sen var det dags för mig att inviga vår mini-dans sal eller Dojo, som vi kallar den.

Lunch-tid på måndagar håller jag en Nia FLOORplay lektion och idag var första gången jag kunde bjuda hem mina elever istället för att hyra ett ställe i Åbo centrum. Att träna i en egen sal är nog super lyxigt! Uttrymmet passar också ypperligt för en FLOORplay lektion där man inga behöver breda ut sig lika mycket som på en vanlig lektion. Detta beror på att vi jobbar mera koncentrerat och medvetet på att öka kroppsnärvaron genom mindre rörelser som dessutom till största delen görs på golvet. Idag hade vi fokus på kroppens fem vitaminer, som vi kallar dem i Nia världen; flexibilitet, reaktionsförmåga, rörlighet, styrka och stabilitet. Det var super spännande att märka hur HELA kroppen tränas, blir svettig och varm, även om rörelserna var enkla, små och centrerades mest till att utforska lederna. Jag märkte även att musiken på min mans nya skiva passar ypperligt att göra just denna typ av övningar till. Första lektionen var helt enkelt, på alla sätt en lyckad helhet!

Efter det fick jag gå och sätt mig i vår ateljé eller vår tysta konstsal och äta frukost i lugn och ro, medan det sköna vårregnet smattrade så härligt på glastaket. Under lyssnandet kom jag fram till att det finns en speciell sak jag vill ge mig själv denna dag. Egentligen är det något som legat och puttrat redan några veckor, men det är först nu det funnits tid, uttrymme och plats att ta nästa steg. Under de senaste åren har jag varje vår deltagit i något som kallas för WISH - Womens International Summit of Health vilket är ett internationellt forum för kvinnors hälsa där man får lyssna på informativa, viktiga, inspirerande och upplyftande Gratis föreläsningar under 40 dagar. Ett av årets samtalsämnen har varit bröstcancer och kvinnors bröst hälsa. Veckan före påsk talade en av mina favoritexperter på kvinnors kropps- och tand-vård: Nadine Artemis om sina egna upptäckter inom ämnet. Hennes intresse för bröstcancer har vaknat i och med att hennes egen mamma insjuknat och faktiskt avlidit före de funnit ett sätt att bota henne på. Som ni säkert kan tänka er var föredraget Nadine höll mycket berörande, på många plan! Jag tänker hålla mig från att skriva allt för mycket om detta, men en central punkt var att ifall man slutar använda BH minskar risken för bröstcancer till den grad att sannolikheten att man insjuknar blir den samma som för en man! (dvs. nästan 0%) Korrelationen mellan användning av BH, speciellt den sorten som tycks dominera butikshyllorna idag, med metallbyglar och plast-tillpuff, är högre än mellan den som röker och lungcancer. Argumenten och förklaringarna var mångbottnade och jag tänker inga gå in i några längre föreläsningar här, men Summa summarum lade jag bort dessa vadderade vänner för att aldrig mera återvända till deras "vård".

Jag har klarat mig riktigt ypperligt de senaste veckorna och har vänner som både ammar och har STORA bokstäver på sina bysthållare, som likaså funnit en ny och spännande värld genom denna förändring till underklädesbranschen. Egentligen känner jag mig riktigt KALAS, för att än en gång, ha fått frigöra mig från bilder som klistrats på mig om hur jag som kvinna skall vara, se ut och klä mig, för att passa in och fylla måtten. Precis som när jag för 14 år sedan (två cykler av 7 ;) ) beslöt att bojkotta H&M och andra i klädindustribranschen, för att de ville göra min kvinnokropp till en vara som skall passa i deras skönhetsideal eller tillfälliga syn på vad som är sexigt, samtidigt som de utnyttjade barn och kvinnor i tredje världen för att upprätthålla min konsumtionstakt, så kändes det som en ny skiftning skett i min medvetenhet. Då, under mina första kurser i kvinnovetenskap vid Uleåborgs universitet, blev mitt aktiva val, att forma om mode-världen på, att inte enbart bojkotta vissa kedjor, utan främst att börja sy mina egna kläder - sådana som för mig kändes kvinnliga! Det här är delorsaken till att man allt för oftast hittar mig i vida ärmar, unika tunikor och kappor med spetsiga alv-huvor där allt är dekorerat med en lite blå fisk. Nu inträffade helt klart en liknande mini-revolution! Idag plockade jag fram mina lådor med handgjorda gamla spetssömmar, restbitar av siden, satin och ekologiskt bomull och förrän det var dags för eftermiddagskaffi hade den första hemmagjorda toppen blivit till! :D

Resten av dagen, födelsedagskaffet och överraskningsbesöket under kvällen, har jag så gått runt och myst vidare kring hur härligt det är när det regnar och jag har helande, mjuka, värmande, silkeslena tyger kring mina gudagivna hudceller med förmågan att alstra både gifter och näring till kommande generationer! Jag kan själv välja hurudan kvinnobild och hurudan förebild jag vill ge, genom min kropp, mina val, min tankar och mina kläder - innifrån och ut! Vid den magiska ålder - vad än det är du uppnått i denna stund - vill jag uppmuntra även dig att våga välja något som är mera kärleksfullt för din kropp än det du gjort åren innan! Välj något som gör det lättare för kommande generationer att vara fria och hela att vara allt det Gud skapat dem till.

Välkommen in i de heliga årens skara ;)

TACK! :)
Grattis och Gud välsigne det nya levnads året!

– Vi ska vara mycket försiktiga med att tolka coronapandemin som ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig, säger Björn Vikström.

orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12

gränna. Pingstförsamlingen i småländska Gränna får till hösten en österbottnisk pastor. – Det är en stor utmaning, men känslan att Gud kallat, förberett och utrustat mig övervinner rädslan, förklarar Ida Karlsson, 36. 19.7.2020 kl. 00:00
Dofterna gör att vi inte bara minns, vi återupplever, skriver Johanna Boholm-Saarinen.

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00
Eddie Myrskog säger att de fem dygnen på en roddbåt ute på Östersjön förde de fyra vännerna närmare varandra på en nivå han tror är svår att nå på något annat sätt.

extremsport. Att springa 100 kilometer och ro över Östersjön är två saker Eddie Myrskog kan kryssa av sin bucket list – och nästa utmaning är utritad på kartan. Lockelsen ligger i att testa sina gränser och att göra något för andra. 18.6.2020 kl. 13:52
Emma Audas är präst och teolog.
Patrik Hagman är teolog och författare.

Kyrka. Även under speciella omständigheter är kyrkan dess medlemmar, inte bara dess anställda, skriver teologerna Emma Audas och Patrik Hagman i ett inlägg om kyrkan under coronapandemin. 17.6.2020 kl. 08:33
Wolfgang Hermann har bestigit två hinder i form av missbruk.

missbruk. Att bli fri från drogberoendet är inte enkelt. Men för Wolfgang Hermann var det ändå enklare än att blir fri från drogerna än från porren. Han vet vad han talar om, för han har missbrukat både droger och porr. 17.6.2020 kl. 07:00
Nicolina Grönroos är ungdomsarbetsledare i Johannes församling. Hennes favoritplats i stan är Kampens bottenvåning mitt i morgonrusningen.

rasism. "Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker." 16.6.2020 kl. 00:01
Erik Nyström jobbar för tillfället i Helsingfors i stället för i Uganda.

solidaritet. – Människor i svåra situationer är ofta väldigt handlingskraftiga. Medan utrikesnyheterna vanligen fokuserar på problem och katastrofer lyfter Erik Nyström vid Kyrkans Utlandshjälp fram den normala vardagen och den positiva utvecklingen. 16.6.2020 kl. 00:01

fond. Till projekten hör bland annat Petrus församlings lärjungaskola, en cd-skiva med Lina Sandells sånger som görs av David Forsblom och SLEF-Medias resa i C.S. Lewis fotspår . Tjugofyra ansökningar hade inkommit. 15.6.2020 kl. 15:32

domkapitlet. Janette Lagerroos fortsätter som tf kaplan i Houtskär till oktober och kyrkoherdetjänsten i Kronoby är ledig att sökas. Bland annat det här beslöt domkapitlet vid sitt möte idag. 11.6.2020 kl. 16:13
Fjolårets resultat visar ett underskott på 1,9 miljoner euro.

FMS. – Understödsintäkterna har tyvärr inte utvecklats som vi hade förväntat oss, och vi har varit för optimistiska, säger verksamhetsledare Rolf Steffansson på Finska Missionssällskapet. 10.6.2020 kl. 21:12

ekonomi. Understödet styrs så att de församlingar som på grund av pandemin förlorar mest intäkter också får mest stöd. 9.6.2020 kl. 19:00
Jonas Gehlin tycker det varit mindre utmanande än väntat att bo och jobba i Finland.

Kulturskillnader. Som rikssvensk i Helsingfors har teologen Jonas Gehlin kunnat betrakta finländare från ett utifrånperspektiv. I Finland är arbetsklimatet mer formellt och ledarskapet sakorienterat. Och han har med intresse följt de två ländernas olika linjer under coronapandemin. 9.6.2020 kl. 10:35

prästvigning. Jean d’Amour Banyanga prästvigdes sjunde juni i Borgå domkyrka. 8.6.2020 kl. 12:33

Katarina Gäddnäs jordfäste sin egen pappa. Det var tungt men fint.

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00
Sofia Torvalds är redaktör.

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53
Tetiana och Oleksandr Pokas leder den ukrainska
församingsgemenskapen i Munsala.

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33
Kyrkoherde Mats Björklund tycker det är viktigt att en utredning görs så man vet vilka alternativ man har.

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15