Bloggarkiv

Johan Eklöf
Johan Eklöf
Johan Eklöf är i kaplan i Lappfjärd-Kristinestads församling. Han har också tidigare jobbat som matematiklärare, socialarbetare och journalist. Hans hobbyer är bl.a. digitalfotografering och HiFi.

Varför jubla i moll?

07.04.2012 20:51
Så här inför påsksöndagen vill jag dela med er en iakttagelse som jag gjort under många år. Jag vet inte riktigt hur jag skall börja. Kanske så här:
Jag har märkt att det kommer betydligt mera människor till kyrkan på långfredagen än på påsksöndagen. Och jag har funderat vad det kan bero på. Varför är vi mera intresserade av kampen än av segern? Varför tilltalar lidande  oss mer än glädje och jubel?
Jag kastar inte ut det här som en anklagelse, för jag är mycket medveten om att det gäller mig själv också. Jag har alltid haft lättare att skriva långfredagens predikan än påsksöndagens.Jag tror mig vara i gott sällskap också. Jag vill minnas att C.S. Lewis i företalet till sin bok ”Från helvetets brevskola” säger att det var ganska lätt att tänka sig in i hur en demon tänker, men att han aldrig skulle ha vågat sig på uppgiften att skildra hur en god ängel tänker. För en människa, som hör till ett fallet släkte, är demoniska frestelser mer välbekanta än himmelsk lovsång.
Jag frågar mig också om detta är något typiskt för oss finländare och kanske alldeles särskilt för oss lutherska finländare. Jag minns hur en rikssvensk pastor på besök i Finland var fascinerad av att finländarna (och särskilt då de finsktalande) t.o.m. sjöng sina lovsånger i moll.
Ja, hur är det riktigt med mig och oss andra finländare? Kan vi aldrig släppa loss jublet och tåga runt i kyrkan med uppsträckta händer som jag har förstått att man (ibland åtminstone)  gör i afrikanska gudstjänster?
Sedan kan man ju också fråga sig hur viktigt det är att jublet syns och hörs. Huvudsaken är väl ändå att det fyller hjärtat.
Trots all min försagdhet och ”finländskhet” vill jag ändå gå in i påsksöndagen med en bön om att uppståndelsens jubelstämning skulle få fylla mig denna påsk. Och jag går och bär på en längtan att försagdheten och molltonen åtminstone i himlen skall vara ett avklarat kapitel. Men litet avundsjuk är jag nog på de afrikanska syskonen. Hur kan de redan här och nu...?
Johan Eklöf
10.4.2012 13:59
Bästa jazzpastorn
Jag säger inte att det är något fel att jubla i moll. Jag bara frågar mig varför det kan vara så svårt för mig att jubla i dur. Willie Dixons resonemang om att Gud var "blue" då han skapade människan kan jag inte riktigt hålla med om. Gud var ju inte ensam. Han hade gemenskap inom Treenigheten (Fadern, Sonen och den helige Ande). Jag tror alltså att Gud inte skapade människan för att få litet sällskap utan att han skapade oss för att dra in oss i den kärleksrelation som redan fanns inom Treenigheten.
Min pappa var en stor jazzvän och jag är uppvuxen med Billy Holiday m.fl. som ljöd ur högtalarna där hemma. Jag gillar blues, men gissar att de himmelska tongångarna går mera i dur än moll.
Jazzpastorn
10.4.2012 12:07
Jag jublar gärna i moll.

Mollskalorna ger obegränsade möjligheter att ta ut svängarna. Så finns ju bluesen, tillsammans med gospeln, den moderna musikens grundpelare. Blues lever i och av gränslandet mellan dur och moll, precis som de flesta av oss. Enligt blueslegenden Willie Dixon är blues människans och skapelsens ursprungstillstånd, eftersom Gud, när han skapade världen, var ensam och "blue"

"According to Biblical history and all of the history of the world, the blues was built in man from the beginning. The first thing that came out of man is the blues because, according to the Scriptures, when God made man, man was lonesome and blue." - Willie Dixon
Johan Eklöf
9.4.2012 22:25
Tack Gun och Daniel för era kommentarer som båda kompletterade det jag försökte säga.
Daniel Norrback
9.4.2012 21:07
Jag funderar om svårigheten att jubla för oss lutheraner överlag och kanske särskilt finländska lutheraner har att göra med att vi kanske i teologin oftare betonar vår totala syndighet istället för att tala om vår rättfärdighet och nya identitet och helighet i Kristus? Har en broder och vän(som själv är luthersk präst) som raljerade lite över vår "simul iustus et peccator"(=samtidigt rättfärdig och syndare)-princip med att säga att "vi är 90 % syndare och 10 % rättfärdiga":) Jag tycker det var ganska bra sammanfattning av hur vi ofta betonar i lutherska sammanhang. Nu är jag inte för nån syndfrihetsteologi, det är inte det som är min poäng. Visst är det förstås sant att vi ÄR syndare i oss själva och rättfärdiga i Kristus. Men felet kanske är att vi mycket oftare talar om hur eländiga, fattiga och miserabla syndare vi är än vi framhåller att vi i Kristus är nya skapelser som är skapade till likhet med Gud, fullkomligt heliga, rena och rättfärdiga, friköpta osv. Får man ständigt höra hur usel och misslyckad man är är det ju inte så konstigt om man har svårt att jubla. Men om man istället får höra om allt det positiva Jesus har gjort för en och gör i en, att man i Kristus har en helt ny identitet som är fullkomligt befriad från synden, då har man kanske lättare att jubla av fröjd? För även om vi aldrig blir helt syndfria under vårt jordeliv, tror jag ändå att vi primärt som kristna ska tänka på oss som heliga och inte syndare. Paulus inleder ju t.ex. aldrig sina brev med att skriva: "Till alla syndarna i Korinth" utan "Till de heliga i Korinth". Heligheten borde så att säga vara "normalidentiteten" för oss som kristna, även om vi förstås samtidigt hela tiden för kämpa med den gamla männniskan och köttet. Vårt kött är fördärvat ja, men jag tror att Guds helige Ande och kraft är starkare än vårt kött. Och den Anden bor i oss. Den här "identitetsproblematiken" som jag skrivit om ovan kan vara en tänkbar orsak till frånvaron av jubel, tänker jag personligen. Sedan håller jag med Gun om att hockey-segrar har en sällsam förmåga att få oss finländare att jubla. Det gäller inte minst mig själv:)
Gun Knuts
8.4.2012 9:49
Jublande finländare? Jovisst, när de finska Lejonen gör mål då tåras även de mest härdade finska ögon och då står jublet högt i tak. Så visst kan vi jubla!
Jag oerhört glad och tacksam över Jesu uppståndelse men samtidigt så tagen över den smärta han fick utstå under sin korsdöd att glädjen liksom inte hinner med. Och så är det för stort för att förstå.

Siffror igen?

Mingel, mat och glad stämning var viktiga ingredienser när Petruskyrkan invigdes med mässa och festprogram.

fest. Petrus församling i Helsingfors har nått en milstolpe. Den första helt egna kyrkan i Månsas invigdes på söndag eftermiddag och samtidigt firades Petrus församlings tioårsjubileum. Kyrkan var fylld till bristningsgränsen. 10.3.2019 kl. 20:46
Camilla Ekholm och Karl af Hällström har sökt kyrkoherdetjänsten i Sibbo.

nytt från domkapitlet. Kyrkoherdetjänsten i Sibbo svenska församling har sökts av Camilla Ekholm och Karl af Hällström. 7.3.2019 kl. 16:50
Familjen Holmgård: Nicklas, Oliver och Sandra.

Personligt. Familjen Holmgårds dagar kretsar mest runt mattan på vardagsrumsgolvet. Där är Oliver, 3,5 år, medelpunkten. Oliver lider av sjukdomen INCL och bryts sakta ner. 7.3.2019 kl. 13:00
Askonsdagen har fått sitt namn från Bibelns beskrivning av ånger och bot som symboliseras av att man klär sig i säck och strör aska över huvudet. På askonsdagen ordnar många församlingar mässor där prästen tecknar ett kors av aska i pannan på de deltagare som så önskar.

ekofasta. ”För att vi tillsammans skall kunna bevara hoppet.” I sin hälsning inför fastan vädjar biskoparna i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland för klimatet. 6.3.2019 kl. 11:49
Ida Haapamäki kommer från Kristinestad och jobbar för Marthaförbundet i Helsingfors.

ekofasta. Avstå från nya kläder och vårda de du har, säger Ida Haapamäki. Fastan kan bli en solidarisk handling med miljön och människorna som producerat det du har på dig. 1.3.2019 kl. 17:40

klimat. Kyrkostyrelsens plenum godkände kyrkans energi- och klimatstrategi. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har som mål att bli koldioxidneutral senast år 2030. Ett av målen är att kyrkan ska vara en aktiv samhällspåverkare i klimatfrågor. 26.2.2019 kl. 17:13

Kristinestad. Förtroendeklyftan inom Kristinestads svenska församling ska gå att överbygga. Det står klart efter biskop Björn Vikströms besök i församlingen på torsdagen. 22.2.2019 kl. 13:40
Saverkeit-färjan byggdes år 1972 men jobbar fortfarande hårt. Den rymmer tio personbilar. 
 – Husbilarna är jobbigast, för de tror att de är långtradare.

profilen. När en lång arbetskarriär tog slut stod Sussi Björkman plötsligt utan jobb. Idag jobbar hon i tre skift med att köra färja. Ute på Houtskär finns bara hon, naturen, bilarna och Radio Vega. 21.2.2019 kl. 11:07

biskopsval. Biskopsvalet närmar sig och i samband med senaste veckas valpanel i Nykarleby tog vi tempen på kandidaterna. Tolv frågor av varierande karaktär fick kandidaterna och max fem minuter hade de tid på sig att leverera svar på samtliga frågor. 20.2.2019 kl. 17:33
Biskopskandidaterna Harry S Backström, Sixten Ekstrand, Lisa Enckell och Bo-Göran Åstrand diskuterade bland annat väckelserörelserna under utfrågningen i Nykareby.

biskopsvalet 2019. Biskopskandidaterna fick svara på frågor om väckelserörelserna när de möttes för den sista utfrågningen i Nykarleby på lördagen. Alla var överens om att väckelserörelserna behövs i kyrkan. 18.2.2019 kl. 16:45

skidolycka. Väståbolands svenska församling sörjer den femtonåriga pojken som förolyckades i en skidolycka under församlingens skriftskolläger i Himos i Jämsä på lördagen. 18.2.2019 kl. 15:48

skidolycka. Krishjälp och samling för den som behöver samtala. 17.2.2019 kl. 14:16

nytt från domkapitlet. Två präster klara för ny post och en ledig kyrkoherdestol i Sibbo, i senaste nytt från domkapitlet. 8.2.2019 kl. 15:34
Varje dag avslutas med att Leif läser en andakt för Gita.

demens. För fyra år sedan förändrades Gita och Leif Lindgrens liv när Gita fick diagnosen pannlobsdemens. 8.2.2019 kl. 13:12
Hilkka Olkinuora är präst, journalist och författare. – Godhet är ingen prestation, säger hon.

Rannsakan. Får jag göra goda saker för att själv må bättre? Och hur mycket goda handlingar måste jag utföra? Kan jag sitta på min kammare och vara god? – Godhet är en horisont vi styr mot enligt bästa förmåga, säger Hilkka Olkinuora. 7.2.2019 kl. 10:06

Helgens långvägagäst, Blackrockstar eller Rivelino, flög in från Holland för att tala och uppträda för Höstdagspubliken.

HÖSTDAGARNA. Se mera bilder i artikeln! 7.11.2022 kl. 20:12
Kyrkoherdarnas roll är problematisk i kyrkan, anser Ulla-Maj Wideroos.

FÖRSAMLINGSVAL. Två tredjedelar av kandidaterna i församlingsvalets valkompass vill att kyrkan ska viga också par av samma kön. Frågan polariserar fortfarande Borgå stift tydligt. Ulla-Maj Wideroos hör kyrkfolk vara otåliga över att frågan fortfarande hänger i luften. 7.11.2022 kl. 10:27
Helsingforsförsamlingarna var snabbt ute med sin röstningsprocent – som sjönk.

FÖRSAMLINGSVALET. Tidiga resultat från församlingsvalet visar på att den nedåtgående trenden för röstningsprocenten fortsätter. Helsingfors hörde till de första samfälligheter som på söndagskvällen redovisade sina siffror. Tio procent av församlingsmedlemmarna i huvudstaden hade röstat. 20.11.2022 kl. 20:12
Två valsedlar - varför det? Kyrkpressen förklarar.

FÖRSAMLINGSVAL. Så här är kyrkans system för att påverka uppbyggt. Kyrkpressen reder ut begreppen inför valet. 7.11.2022 kl. 18:12
Sonen Olivers sjukdom och död har förändrat Sandra Holmgård för alltid. Ändå fortsätter livet. Till jul ska familjen få en bebis. Foto: Nicklas Storbjörk

sorg. Sandra Holmgård har skrivit en bok om det som för många känns som det värsta man kan drabbas av: att förlora ett barn. – Oliver var fantastisk, och jag tycker att alla familjer borde ha fått en egen Oliver. Men för egen del kan jag säga att jag aldrig kommer att repa mig helt efter hans sjukdom och död. 5.11.2022 kl. 09:00