Bloggarkiv

Johan Eklöf
Johan Eklöf
Johan Eklöf är i kaplan i Lappfjärd-Kristinestads församling. Han har också tidigare jobbat som matematiklärare, socialarbetare och journalist. Hans hobbyer är bl.a. digitalfotografering och HiFi.

Varför jubla i moll?

07.04.2012 20:51
Så här inför påsksöndagen vill jag dela med er en iakttagelse som jag gjort under många år. Jag vet inte riktigt hur jag skall börja. Kanske så här:
Jag har märkt att det kommer betydligt mera människor till kyrkan på långfredagen än på påsksöndagen. Och jag har funderat vad det kan bero på. Varför är vi mera intresserade av kampen än av segern? Varför tilltalar lidande  oss mer än glädje och jubel?
Jag kastar inte ut det här som en anklagelse, för jag är mycket medveten om att det gäller mig själv också. Jag har alltid haft lättare att skriva långfredagens predikan än påsksöndagens.Jag tror mig vara i gott sällskap också. Jag vill minnas att C.S. Lewis i företalet till sin bok ”Från helvetets brevskola” säger att det var ganska lätt att tänka sig in i hur en demon tänker, men att han aldrig skulle ha vågat sig på uppgiften att skildra hur en god ängel tänker. För en människa, som hör till ett fallet släkte, är demoniska frestelser mer välbekanta än himmelsk lovsång.
Jag frågar mig också om detta är något typiskt för oss finländare och kanske alldeles särskilt för oss lutherska finländare. Jag minns hur en rikssvensk pastor på besök i Finland var fascinerad av att finländarna (och särskilt då de finsktalande) t.o.m. sjöng sina lovsånger i moll.
Ja, hur är det riktigt med mig och oss andra finländare? Kan vi aldrig släppa loss jublet och tåga runt i kyrkan med uppsträckta händer som jag har förstått att man (ibland åtminstone)  gör i afrikanska gudstjänster?
Sedan kan man ju också fråga sig hur viktigt det är att jublet syns och hörs. Huvudsaken är väl ändå att det fyller hjärtat.
Trots all min försagdhet och ”finländskhet” vill jag ändå gå in i påsksöndagen med en bön om att uppståndelsens jubelstämning skulle få fylla mig denna påsk. Och jag går och bär på en längtan att försagdheten och molltonen åtminstone i himlen skall vara ett avklarat kapitel. Men litet avundsjuk är jag nog på de afrikanska syskonen. Hur kan de redan här och nu...?
Johan Eklöf
10.4.2012 13:59
Bästa jazzpastorn
Jag säger inte att det är något fel att jubla i moll. Jag bara frågar mig varför det kan vara så svårt för mig att jubla i dur. Willie Dixons resonemang om att Gud var "blue" då han skapade människan kan jag inte riktigt hålla med om. Gud var ju inte ensam. Han hade gemenskap inom Treenigheten (Fadern, Sonen och den helige Ande). Jag tror alltså att Gud inte skapade människan för att få litet sällskap utan att han skapade oss för att dra in oss i den kärleksrelation som redan fanns inom Treenigheten.
Min pappa var en stor jazzvän och jag är uppvuxen med Billy Holiday m.fl. som ljöd ur högtalarna där hemma. Jag gillar blues, men gissar att de himmelska tongångarna går mera i dur än moll.
Jazzpastorn
10.4.2012 12:07
Jag jublar gärna i moll.

Mollskalorna ger obegränsade möjligheter att ta ut svängarna. Så finns ju bluesen, tillsammans med gospeln, den moderna musikens grundpelare. Blues lever i och av gränslandet mellan dur och moll, precis som de flesta av oss. Enligt blueslegenden Willie Dixon är blues människans och skapelsens ursprungstillstånd, eftersom Gud, när han skapade världen, var ensam och "blue"

"According to Biblical history and all of the history of the world, the blues was built in man from the beginning. The first thing that came out of man is the blues because, according to the Scriptures, when God made man, man was lonesome and blue." - Willie Dixon
Johan Eklöf
9.4.2012 22:25
Tack Gun och Daniel för era kommentarer som båda kompletterade det jag försökte säga.
Daniel Norrback
9.4.2012 21:07
Jag funderar om svårigheten att jubla för oss lutheraner överlag och kanske särskilt finländska lutheraner har att göra med att vi kanske i teologin oftare betonar vår totala syndighet istället för att tala om vår rättfärdighet och nya identitet och helighet i Kristus? Har en broder och vän(som själv är luthersk präst) som raljerade lite över vår "simul iustus et peccator"(=samtidigt rättfärdig och syndare)-princip med att säga att "vi är 90 % syndare och 10 % rättfärdiga":) Jag tycker det var ganska bra sammanfattning av hur vi ofta betonar i lutherska sammanhang. Nu är jag inte för nån syndfrihetsteologi, det är inte det som är min poäng. Visst är det förstås sant att vi ÄR syndare i oss själva och rättfärdiga i Kristus. Men felet kanske är att vi mycket oftare talar om hur eländiga, fattiga och miserabla syndare vi är än vi framhåller att vi i Kristus är nya skapelser som är skapade till likhet med Gud, fullkomligt heliga, rena och rättfärdiga, friköpta osv. Får man ständigt höra hur usel och misslyckad man är är det ju inte så konstigt om man har svårt att jubla. Men om man istället får höra om allt det positiva Jesus har gjort för en och gör i en, att man i Kristus har en helt ny identitet som är fullkomligt befriad från synden, då har man kanske lättare att jubla av fröjd? För även om vi aldrig blir helt syndfria under vårt jordeliv, tror jag ändå att vi primärt som kristna ska tänka på oss som heliga och inte syndare. Paulus inleder ju t.ex. aldrig sina brev med att skriva: "Till alla syndarna i Korinth" utan "Till de heliga i Korinth". Heligheten borde så att säga vara "normalidentiteten" för oss som kristna, även om vi förstås samtidigt hela tiden för kämpa med den gamla männniskan och köttet. Vårt kött är fördärvat ja, men jag tror att Guds helige Ande och kraft är starkare än vårt kött. Och den Anden bor i oss. Den här "identitetsproblematiken" som jag skrivit om ovan kan vara en tänkbar orsak till frånvaron av jubel, tänker jag personligen. Sedan håller jag med Gun om att hockey-segrar har en sällsam förmåga att få oss finländare att jubla. Det gäller inte minst mig själv:)
Gun Knuts
8.4.2012 9:49
Jublande finländare? Jovisst, när de finska Lejonen gör mål då tåras även de mest härdade finska ögon och då står jublet högt i tak. Så visst kan vi jubla!
Jag oerhört glad och tacksam över Jesu uppståndelse men samtidigt så tagen över den smärta han fick utstå under sin korsdöd att glädjen liksom inte hinner med. Och så är det för stort för att förstå.

Siffror igen?

Kyrka. Nästa sommar ordnas FMS missionsfest i Kronoby. Se bilder från helgens festligheter i Borgå! 19.6.2011 kl. 00:00

Världen. Missionären Kirsti Kirjavainen har arbetat över två decennier i Nepal. Hon ger en snabblektion om vad Finska Missionssällskapet fått till stånd på det området. 18.6.2011 kl. 00:00

Kyrka. Popmässa, Vikingaäventyr och garden party ska locka unga Borgåbor till FMS missionsfest. Se bilder! 18.6.2011 kl. 00:00

Världen. Det danska bibelsällskapet har sammanställt kommentarer av kända landsmän som uppmanar danskarna att läsa Bibeln. Bland annat politiker, konstnärer och författare berättar varför de läser Bibeln och vad det ger dem. 18.6.2011 kl. 00:00

Kyrka. Nästa års svenska Åbokonfirmander får njuta av lägerliv och bli gudstjänstsmarta innan de sätter sig i kyrkbänken. Förhoppningen är att det ska ge dem en meningsfullare gudstjänst. 17.6.2011 kl. 00:00

Kyrka. FMS missionsfest går av stapeln i Borgå i helgen. Kyrkpressens redaktion är på plats och twittrar från evenemanget. 17.6.2011 kl. 00:00

Människa. Han är övertygad om att vi mår bra av att laga vår mat och äta den tillsammans med andra. Markus Haakana sadlade om från ekonomiredaktör till egenföretagare. 17.6.2011 kl. 00:00

Insändare. Religionsregression syns vara på på gång – sedd ur forntidsperspektiv. Till kyrkan hör att kämpa den goda kampen för livets fortbestånd och lycka. Kontrasterande är de onda, som  vill döda andra. (Vi behöver inte kalla dem för mohammedaner – de finns dolda även här i EU.)I Norden fick vi en bra fruktbarhetskult från Aserna vid östra Medelhavet före vår tideräknings början. Med regressionens vingar hamnar vi till Baals profeter, som höll igång den profana "balen" med religiösa förtecken. Profeten Elia tog upp kampen och Skaparen Herren Gud svarade när profeten Elia bad om eld. Det blev slut på balen.I dag är homodebatt och egoistisk personpolitik en motsvarande "bal", enligt undertecknad. Naturen biter tillbaka har någon sett och menat och det med rätta. Vi får avsluta ogudaktighet och rena kyrkan och våra församlingar det bästa vi förmår. – Och en kraftfull kristen mission internationellt ger garanterat en bättre värld, har empirisk vetenskap påvisat. ChristerFGPS.   Livet är livets mening. 16.6.2011 kl. 00:00

Insändare. Religionsregression syns vara på på gång – sedd ur forntidsperspektiv. Till kyrkan hör att kämpa den goda kampen för livets fortbestånd och lycka. Kontrasterande är de onda, som  vill döda andra. (Vi behöver inte kalla dem för mohammedaner – de finns dolda även här i EU.)I Norden fick vi en bra fruktbarhetskult från Aserna vid östra Medelhavet före vår tideräknings början. Med regressionens vingar hamnar vi till Baals profeter, som höll igång den profana "balen" med religiösa förtecken. Profeten Elia tog upp kampen och Skaparen Herren Gud svarade när profeten Elia bad om eld. Det blev slut på balen.I dag är homodebatt och egoistisk personpolitik en motsvarande "bal", enligt undertecknad. Naturen biter tillbaka har någon sett och menat och det med rätta. Vi får avsluta ogudaktighet och rena kyrkan och våra församlingar det bästa vi förmår. – Och en kraftfull kristen mission internationellt ger garanterat en bättre värld, har empirisk vetenskap påvisat. ChristerFGPS.   Livet är livets mening. 16.6.2011 kl. 00:00

Ledare. Det kyrkliga årshjulet har vridit sig mot den stora sommarfestkretsen. Den närmsta tiden kantas av samlingar där olika schatteringar samlas, ofta i stora skaror. Också missionsfolket är på fötterna med fester för missionsvänner och -understödare. Samtidigt har en debatt om missionsunderstöd blossat upp i Helsingin Sanomat. Sari Roman-Lagerspetz, medlem av gemensamma kyrkofullmäktige i Vanda, skjuter skarpt mot Finlands evangelisk-lutherska folkmission och menar att staten och kyrkan ”finansierar export av diskriminerande läror till utvecklingsländerna”. Med det avser hon väckelserörelsens avståndstagande från utlevd homosexualitet och kvinnor i prästtjänst. 16.6.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. En ung man har visat mig en ny dimension av familjens betydelse. Vi träffade honom första gången då han kom hem till oss på lunch en lördag i januari. Innan han gick hade han utsett oss till sin familj. 16.6.2011 kl. 00:00

Kultur. I kväll klingar modern gospel i domkyrkan i Esbo. Då får nämligen gospelverket Every time I feel the Spirit sitt uruppförande under Orgelnatt och Aria-festivalens kvällskonsert. 16.6.2011 kl. 00:00

Kyrka. I samband med Svenska Lutherska Evangeliföreningens (Slef) årsfest i månadsskiftet juni–juli återuppstår den evangeliska väckelserörelsens fader Fredrik Gabriel Hedberg för en dag i Övermark. 15.6.2011 kl. 00:00

Kyrka. Den nya ämbetskollektionen för kvinnliga präster visades för första gången i dag i Helsingfors. 14.6.2011 kl. 00:00

Kultur. Stiftets barnkörsstämma samlades under den stora sångfesten i Åbo. 14.6.2011 kl. 00:00

samarbetsförhandlingar. Vasa kyrkliga samfällighet inleder samarbetsförhandlingar med hela personalen. Förhandlingarna kan leda till omorganisering av arbetsuppgifterna eller permitteringar. 27.3.2020 kl. 13:02
Ann-Luise Bertell säger att vi pratar mycket om våra framgångar, men vad gjorde oss till de människor vi är? Det är det vi borde prata om.

arv. Vad som formar oss är något Ann-Luise Bertell grubblat mycket på, inte minst i sin senaste roman Heiman. En berättelse som fångar in österbottnisk mentalitet, krigets antihjältar, elände och livsmod. Förlagan till huvudpersonen Elof är hennes egen farfar. – Hans själ log mot min, säger hon. 27.3.2020 kl. 12:38
Daniel Björk är liturg i gudstjänsten och Bo-Göran Åstrand predikar.

tv-gudstjänst. På söndag sänds en tv-gudstjänst med temat “Hoppet bär oss” och predikan av biskop Bo-Göran Åstrand. 27.3.2020 kl. 13:47

stödtelefon. HelsingforsMission startar en ny telefontjänst, Lyssnande örat, för svenskspråkiga seniorer runt om i landet. 26.3.2020 kl. 14:10
Två gånger har Sanna Karlsson repat sig från arbetsrelaterad utmattning. Nu har hon skapat webbportalen Overload för att informera om utmattning.

utmattning. Två gånger har Sanna Karlsson blivit utmattad, två gånger har hon återvänt till arbetslivet. – Jag har lärt mig att allt inte behöver vara perfekt. Det räcker om det är tillräckligt bra. 26.3.2020 kl. 11:55