Bloggarkiv

Johan Eklöf
Johan Eklöf
Johan Eklöf är i kaplan i Lappfjärd-Kristinestads församling. Han har också tidigare jobbat som matematiklärare, socialarbetare och journalist. Hans hobbyer är bl.a. digitalfotografering och HiFi.

Varför jubla i moll?

07.04.2012 20:51
Så här inför påsksöndagen vill jag dela med er en iakttagelse som jag gjort under många år. Jag vet inte riktigt hur jag skall börja. Kanske så här:
Jag har märkt att det kommer betydligt mera människor till kyrkan på långfredagen än på påsksöndagen. Och jag har funderat vad det kan bero på. Varför är vi mera intresserade av kampen än av segern? Varför tilltalar lidande  oss mer än glädje och jubel?
Jag kastar inte ut det här som en anklagelse, för jag är mycket medveten om att det gäller mig själv också. Jag har alltid haft lättare att skriva långfredagens predikan än påsksöndagens.Jag tror mig vara i gott sällskap också. Jag vill minnas att C.S. Lewis i företalet till sin bok ”Från helvetets brevskola” säger att det var ganska lätt att tänka sig in i hur en demon tänker, men att han aldrig skulle ha vågat sig på uppgiften att skildra hur en god ängel tänker. För en människa, som hör till ett fallet släkte, är demoniska frestelser mer välbekanta än himmelsk lovsång.
Jag frågar mig också om detta är något typiskt för oss finländare och kanske alldeles särskilt för oss lutherska finländare. Jag minns hur en rikssvensk pastor på besök i Finland var fascinerad av att finländarna (och särskilt då de finsktalande) t.o.m. sjöng sina lovsånger i moll.
Ja, hur är det riktigt med mig och oss andra finländare? Kan vi aldrig släppa loss jublet och tåga runt i kyrkan med uppsträckta händer som jag har förstått att man (ibland åtminstone)  gör i afrikanska gudstjänster?
Sedan kan man ju också fråga sig hur viktigt det är att jublet syns och hörs. Huvudsaken är väl ändå att det fyller hjärtat.
Trots all min försagdhet och ”finländskhet” vill jag ändå gå in i påsksöndagen med en bön om att uppståndelsens jubelstämning skulle få fylla mig denna påsk. Och jag går och bär på en längtan att försagdheten och molltonen åtminstone i himlen skall vara ett avklarat kapitel. Men litet avundsjuk är jag nog på de afrikanska syskonen. Hur kan de redan här och nu...?
Johan Eklöf
10.4.2012 13:59
Bästa jazzpastorn
Jag säger inte att det är något fel att jubla i moll. Jag bara frågar mig varför det kan vara så svårt för mig att jubla i dur. Willie Dixons resonemang om att Gud var "blue" då han skapade människan kan jag inte riktigt hålla med om. Gud var ju inte ensam. Han hade gemenskap inom Treenigheten (Fadern, Sonen och den helige Ande). Jag tror alltså att Gud inte skapade människan för att få litet sällskap utan att han skapade oss för att dra in oss i den kärleksrelation som redan fanns inom Treenigheten.
Min pappa var en stor jazzvän och jag är uppvuxen med Billy Holiday m.fl. som ljöd ur högtalarna där hemma. Jag gillar blues, men gissar att de himmelska tongångarna går mera i dur än moll.
Jazzpastorn
10.4.2012 12:07
Jag jublar gärna i moll.

Mollskalorna ger obegränsade möjligheter att ta ut svängarna. Så finns ju bluesen, tillsammans med gospeln, den moderna musikens grundpelare. Blues lever i och av gränslandet mellan dur och moll, precis som de flesta av oss. Enligt blueslegenden Willie Dixon är blues människans och skapelsens ursprungstillstånd, eftersom Gud, när han skapade världen, var ensam och "blue"

"According to Biblical history and all of the history of the world, the blues was built in man from the beginning. The first thing that came out of man is the blues because, according to the Scriptures, when God made man, man was lonesome and blue." - Willie Dixon
Johan Eklöf
9.4.2012 22:25
Tack Gun och Daniel för era kommentarer som båda kompletterade det jag försökte säga.
Daniel Norrback
9.4.2012 21:07
Jag funderar om svårigheten att jubla för oss lutheraner överlag och kanske särskilt finländska lutheraner har att göra med att vi kanske i teologin oftare betonar vår totala syndighet istället för att tala om vår rättfärdighet och nya identitet och helighet i Kristus? Har en broder och vän(som själv är luthersk präst) som raljerade lite över vår "simul iustus et peccator"(=samtidigt rättfärdig och syndare)-princip med att säga att "vi är 90 % syndare och 10 % rättfärdiga":) Jag tycker det var ganska bra sammanfattning av hur vi ofta betonar i lutherska sammanhang. Nu är jag inte för nån syndfrihetsteologi, det är inte det som är min poäng. Visst är det förstås sant att vi ÄR syndare i oss själva och rättfärdiga i Kristus. Men felet kanske är att vi mycket oftare talar om hur eländiga, fattiga och miserabla syndare vi är än vi framhåller att vi i Kristus är nya skapelser som är skapade till likhet med Gud, fullkomligt heliga, rena och rättfärdiga, friköpta osv. Får man ständigt höra hur usel och misslyckad man är är det ju inte så konstigt om man har svårt att jubla. Men om man istället får höra om allt det positiva Jesus har gjort för en och gör i en, att man i Kristus har en helt ny identitet som är fullkomligt befriad från synden, då har man kanske lättare att jubla av fröjd? För även om vi aldrig blir helt syndfria under vårt jordeliv, tror jag ändå att vi primärt som kristna ska tänka på oss som heliga och inte syndare. Paulus inleder ju t.ex. aldrig sina brev med att skriva: "Till alla syndarna i Korinth" utan "Till de heliga i Korinth". Heligheten borde så att säga vara "normalidentiteten" för oss som kristna, även om vi förstås samtidigt hela tiden för kämpa med den gamla männniskan och köttet. Vårt kött är fördärvat ja, men jag tror att Guds helige Ande och kraft är starkare än vårt kött. Och den Anden bor i oss. Den här "identitetsproblematiken" som jag skrivit om ovan kan vara en tänkbar orsak till frånvaron av jubel, tänker jag personligen. Sedan håller jag med Gun om att hockey-segrar har en sällsam förmåga att få oss finländare att jubla. Det gäller inte minst mig själv:)
Gun Knuts
8.4.2012 9:49
Jublande finländare? Jovisst, när de finska Lejonen gör mål då tåras även de mest härdade finska ögon och då står jublet högt i tak. Så visst kan vi jubla!
Jag oerhört glad och tacksam över Jesu uppståndelse men samtidigt så tagen över den smärta han fick utstå under sin korsdöd att glädjen liksom inte hinner med. Och så är det för stort för att förstå.

Siffror igen?

Pieksämäkilägret bjöd på fantastisk gemenskap och fartfyllt program. FOTO: Johan Myrskog

Kyrkans ungdoms sommarläger i Pieksämäki samlade dryga 800 deltagare. Men för att göra ett läger möjligt krävs det en massiv insats av frivilliga. Frivilliga som med ett leende på läpparna ställer upp bakom kulisserna. 1.8.2013 kl. 15:01
Under åtta år bodde Märta Norrback i Kenya och huset här hemma är fyllt av minnen från missionärstiden. Bland annat en mössa gjord av apskinn och en korg av gräs. FOTO: Sara Ekstrand

Sedan ett halvt sekel tillbaka har Svenska Lutherska Evangeliföreningen skickat ut missionärer till Afrika. Men missionsverksamheten handlar inte längre bara om evangelisering och undervisning. 2.8.2013 kl. 10:45
Fortfarande går diskussionen het efter Päivi Räsänens uttalanden.

I kölvattnet av inrikesminister Päivi Räsänens tal på folkmissionsdagarna tidigare i juli visar debatten om vem som får säga vad inga tecken på att avta. 1.8.2013 kl. 18:00
På marknivå är San Clemente en medeltida basilika. 
FOTO: COLOURBOX

Den här kyrkan kan man läsa som en historiebok, lager för lager. Det är San Clemente som står i tur i KP:s serie om tidiga kristna kyrkor i Rom. 22.7.2013 kl. 11:55
Johan Sandberg besökte bibelfabriken i St. Michel. FOTO: Johan Sandberg

Fem och en halv miljoner biblar och annan litteratur med kristen koppling kommer varje år ut ur tryckpressarna i St Michel Print. Tryckeriet är det enda i Norden som kan trycka och binda böcker på tunnpapper. 21.7.2013 kl. 12:00
Förberedelserna är i full gång. Boris Salo får hjälp med berättandet av Håkan Streng och Lasse Hjelt. FOTO: Johan Sandberg

Efter två böcker om Markusevangeliet och några försök att berätta delar av det är kaplan Boris Salo i Jakobstad redo för nästa utmaning: Han ska berätta hela evangeliet. 20.7.2013 kl. 12:00
Målningen har lyckats bra, säger från vänster Tom Hellsten, Karel Kakko, Karl-Erik Westin och Ossi Väänänen. Sammanlagt har runt tio personer deltagit i Ingå församlings båtklubb. FOTO: Rolf af Hällström

Nästa vecka sjösätts Ingå församlings förbindelsebåt, upprustad av ett kunnigt gäng på tio frivilliga som samlats inom församlingens ”träffpunkt för gubbar”. – I en skärgårdsförsamling ska församlingen syssla med samma saker som medlemmarna, säger församlingspastor Tom Hellsten 19.7.2013 kl. 13:11
Den nyaste familjemedlemmen Shiro, en japansk spets, hjälper Heidi Finnilä att lätta på sitt kontrollbehov. Nu har det gått drygt tre år sedan hon drabbades av utmattningssyndrom. FOTO: Michaela Rosenback

I sex månader gick journalisten Heidi Finnilä omkring med svåra fysiska symptom. Läkarna hittade inget fel på henne och hon fortsatte att jobba. Tillslut insåg hon själv att problemet var psykiskt. 19.7.2013 kl. 09:45
Begravdes bygdens store son Anders Chydenius här under kyrkgolvet i Karleby sockenkyrka? Det får ett DNA-prov utvisa. FOTO: KARLEBY SVENSKA FÖRSAMLING/ TAINA LAMMINEN

Frågan om var stadens store son Anders Chydenius med säkerhet är begraven är ännu obesvarad i Karleby. Med hjälp av DNA-prover ska man nu försöka få svar på frågan. 18.7.2013 kl. 12:44
Inrikesminister Päivi Räsänen ryms inom kyrkans läroramar men väcker ändå starka känslor. FOTO: KP-arkiv/Christa Mickelsson

Inrikesminister Päivi Räsänen upplevs som en belastning både för sin kyrka och sitt parti. Men hennes uttalanden ryms inom kyrkans läroramar och i partiet finns ingen som har axlar breda nog att ta över. 18.7.2013 kl. 09:32
Efter fyra år som biskop säger Björn Vikström att han börjat förstå vad biskopens jobb går ut på. FOTO: Christa Mickelsson

Det har snart gått fyra år sedan Björn Vikström blev vigd till biskop för Borgå stift. Den 17 juli fyller han 50 år. 14.7.2013 kl. 12:00
Eugen Söderström, Seija Johnson och Mikko Himanka är några av författarna till boken om gravgårdarna i Karleby. FOTO: Johan Sandberg

Adoptera en grav. Den uppmaningen går nu ut till föreningarna i Karleby. Den första graven är redan adopterad. 12.7.2013 kl. 13:38
Narcissistiska personligheter kan bli farliga för att de inte erkänner några gränser, säger Raimo Mäkelä som bland tjugotalet andra verk skrivit två böcker om narcissism. FOTO: Rolf af Hällström

Att bli offer för en narcissist drabbar inte vem som helst men kan drabba var som helst: på jobbet, i familjen, i församlingen. Teol dr Raimo Mäkelä, pionjär i vårt land med att lyfta fram det problem som var okänt ännu på 1980-talet, förskönar inte sanningen för den som råkar ut för en narcissist: ”Du är illa ute." 12.7.2013 kl. 09:43
louis Ehrnrooth ärvde utgården Baggnäs efter sin far. Louis hade drömt om Baggnäs alltsedan han som 16-åring gick nattvakt på Tervik under vinterkriget. FOTO: Tomas von Martens

Han växte upp i två kulturer: den ena var livet på storgodset Tervik och den andra var livet utanför trädgården, där allmogen huserade. Av sin mor fick han i arv en kristen övertygelse som han hållit fast vid hela sitt liv. En kvinnlig teolog kom med de förlösande orden som avslutade en mångårig troskris. 11.7.2013 kl. 13:05
Sommaren är bröllopens högsäsong och speciellt i södra Finland gäller det att vara ute i god tid om man vill vigas i någon av de populäraste kyrkorna. Ofta bokar paren tid för vigsel redan ett år på förhand. FOTO: KP-ARKIV/ Mira Strandberg

Kampen om de populära vigselkyrkorna är hård och bokningarna sker ofta ett år i förväg. Men ryktet om att finlandssvenska par får gå före i kön är överdrivet. 11.7.2013 kl. 10:21

Jona Granlund säger att den mobbades paradox är att hoppas på att bli ignorerad och samtidigt längta efter att bli sedd.

Skoltiden. Jona Granlund vet allt om att vara ensam. Han vet också allt om att inte bli vald till något lag på gympan, att inte ha en enda människa att prata med, att bli knuffad och gjord till åtlöje. Barlasten från de åren har han fortfarande med sig. 20.1.2021 kl. 17:00
I början av januari pågick den sista finslipningen av nya kyrkan i Dickursby.

invigning. De anställda i Vanda svenska församling har flyttat fem gånger de senaste sex åren. Nu flyttar de hem till den helt nya Dickursby kyrka. 19.1.2021 kl. 16:18

kronoby. Han kom som församlingspastor till Kronoby för snart fem år sedan. I november blev Niklas Wallis kyrkoherde. Men han är ännu inte installerad. 18.1.2021 kl. 15:16

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har sökts av hela fem personer. 13.1.2021 kl. 16:45