Bloggarkiv

Jani Edström
Jani Edström
Jag som gör bloggkalendern har levt drygt 50 år, är gift för andra gången, har fem barn och jobbar i Helsingfors. Hela mitt liv har jag bott i Finland. Dessutom har jag har fått resa en del och träffat människor mycket intressantare än mig själv. Jag betraktar mig som en sorts ekumenisk springpojke som rycker in där det behövs. Kallar mig också jazzpastorn och ser livet som en rad improvisationer kring ett givet tema.

30. Huset

30.12.2012 12:19

Huset jag bor i har stått här sen 1946. Paret Bengtström som byggde huset hade också två växthus där de odlade blommor. Folk i byn kom och köpte blommor av dem och de sålde också till återförsäljare. De fick också en son, men hans hälsa vacklade och han gick bort i unga år. Paret Bengtström hörde till församlingen. På den tiden hölls husmöten, det som idag kallas cellgrupper. Den gamla gästboken vittnar om många och välbesökta husmöten då man läste Bibeln, sjöng andliga sånger och bad tillsammans.  

Redan på 1960-talet inleddes planerna på en ringväg som skulle utplåna huset och växthusen. Farbror Bengtström lär ha tagit nyheten hårt och kunde bli deprimerad av tanken på att kanske tvingas överge hus och hem på grund av den så kallade utvecklingen. Efter att han dött bodde hustrun kvar fram 1980-talet då hon gick bort. En ung man, tog hand om det praktiska och skötte om att fru Bengtström skulle ha allt hon behövde. Samma unga man, idag både farfar och morfar, men lika ung till sinnes som då, gjorde nyligen små renoveringar på huset.

Huset har förbättrats då och då. Nya fönster, plåttak istället för det tunga tegeltaket, sågspånsisoleringen har ställvis ersatts av modernare material, köket har renoverats, nya elledningar satts in, kallvinden har fått två rum, golven befriats från korkplattor och träet slipats fram, nya tapeter, köket förstorats när ett skåp avlägsnades, södra fasaden brädslagits när rappningen fallit bort.

Vi har ”bott in oss i huset” som min bror skulle säga. Den som bor i ett gammalt hus får vänja sig vid huset. Enkelt har det inte varit, men kanske lärorikt. Inget grovkök, klädvårdsrum, förvaringsrum, hobbykällare, garage eller andra praktiska utrymmen. Däremot ett  par väl tilltagna rum och högt i tag nere och tre sovrum uppe. Inga grannar som störs av jazztrumpeter och rockgitarrer. Några gamla äppelträd pryder gården där vi sett harar, ekorrar, rävar, rådjur, vitsvanshjortar, grävlingar, mårdhundar, älgar och möss.

Idag ligger huset kvar, invid en ljudvall som skiljer det från trafikleden Ring II, och en cykelväg går alldeles invid husknuten. Det som tidigare var byn har splittrats upp av vägar och den närbelägna skolan är kanske det enda som fortfarande ger en viss sammanhållning åt människorna som bor här.

En ny trafikled är ett långt sorgearbete för dem som drabbas. Skog skövlas, hus rivs, familjer tvingas flytta bort, maskiner jobbar dygnet runt, berg sprängs, jord flyttas, ett nytt landskap uppstår. När aktiviteten var som värst vädjade skoldirektionen, där jag var ordförande, till entreprenören att hålla upp med vissa arbeten som äventyrade skolbarnens säkerhet tills skolterminen var slut. Då blev det lugnare.

Redan från början var det klart att staden kan lösa in huset och området omkring. Det har känts osäkert. Fortfarande vet jag inte hur länge vi får bo kvar, men man vänjer sig. Osäkerheten kan så  småningom ersättas av tacksamhet över ett hem. Ett hus som sett familjeliv i olika former, människor åldras och gå bort, barn växa upp, gäster komma och gå.

Huset har inhyst osäkerhet, ångest, sorg och förtvivlan, men också hopp och förväntan, glädje och framtidstro. Här har firats födelsedagar med mexikansk meny. Här har bakats star wars-inspirerade pepparkakshus. Här har stålmän och spindelmän samsats med bätmän och robinar. Här har profetikoner och simpsons bidragit till insikter om andlighet och livet. Här har ljudet av cellospel, gitarrplink, tvättmaskiner och barnröster skapat en livets symfoni som fortfarande sitter i väggarna. Det är och har varit ett välsignat hus, ett tryggt hem, Villa Björkdal.

Marika Slotte
30.12.2012 18:48
Hej Jani, Så trevligt att läsa om huset som vi såg från våra bostadsfönster i 15 års tid!
"Farbror Bengström" gick bort årsskiftet 1983-84, och hans hustru något år, eller ett par år, efteråt.. Om det nu är viktigt med detaljer... det var ju inte ditt budskap heller.
H. Marika

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39