Varje månad har sin charm. I mars älskar jag asfalt. Efter de osäkra stegen i februarihalkan är det skönt att våga ta steget ut. Det är skönt att känna marken under fötterna och vända huvudet mot vårsolen. Om än asfalten är full av sprickor ger den mig den stadga jag behöver för att tryggt vandra vägen fram. Vårsolen gör att jag ser vart jag är på väg. Asfaltens säkra grund ger mig alternativ. Varje steg jag tar behöver inte vara överlagt och välbalanserat för att undvika en vurpa. Jag kan trippa nätt på höga klackar eller springa så hårt konditionen tillåter. I mars älskar jag asfalt, i april vill jag se grönska vid vägkanten.