I den grupp där jag studerar aktionsmetoder gjorde vi nyligen ett sociodrama om en dynamik som lär vara aktuell på många arbetsplatser.

Det fanns två grupper; ledningen och de sakkunniga. Därtill coucherna som försökte bli kloka på vad som egentligen gjorde samarbetet så svårt. Ledningen hade fina visioner och utarbetade system för att öka produktiviteten och effektiviteten. De sakkunniga var en brokig skara med varierande åsikter, behov och frågor. Det som förenade dem var att ingen av dem blev hörda. Flera av dem kände att de inte kunde utnyttja sin sakkunskap och många var genomtrötta. Kommunikationen mellan ledningen och de sakkunniga var låst.

Ett litet hopp tändes då en i ledningen för en stund tog blicken från de fina visionerna och började fundera om förverkligandet av firmans visioner eventuellt hade något samband med arbetarnas välmående.

Bra fråga.