Berörd och beklämd av artikeln i HBL om kvinnan som blev hemskickad från sjukhus trots Alzheimer vill jag dela en läsupplevelse med er.

"Fortfarande Alice" är en kusligt bra bok om en professor i psykologi vid Harvard som får diagnosen tidig Alzheimer. Det tragiska sjukdomsförloppet beskrivs så väl att man kan identifiera sig både med Alice själv och framför allt med hennes anhöriga. Det sägs ju att Alzheimer är de anhörigas sjukdom då de som drabbas så småningom mister sjukdomsinsikten.

Mina tankar går till alla som lever med anhöriga med demenssjukdomar! Vilka vardagshjältar ni är! Jag kan föreställa mig känslor av hjälplöshet och hopplöshet. Och jag kan förstå ilska och bitterhet. Jag önskar er kraft att tid för er själva ibland, mod att be om hjälp och allt gott!

När jag sjäv var sjuk senaste år fick jag den här bönen som gav mig stor tröst:

Jag tackar dig, Herre för att jag alltid lever i din blick.

Om än ingen ser mig, är jag sedd av dig.

Lär mig vila i dig.

Ge mig tankens vila, i visshet om att det är du som styr allt.

Ge mig hjärtats vila, i visshet om att ingenting kan skilja mig från din kärlek. Amen.

PS. Boken heter "Fortfarande Alice", är skriven av Lisa Genova och utgiven av Bonnier Pocket år 2011.

      Bönens upphovsman är okänd, trots försök att hitta honom/ henne. DS.