Bloggarkiv

Ewert Gustafsson
Ewert Gustafsson
Ålänningen och mariehamnaren Ewert Gustafsson är Kyrkpressens bloggare under mars månad. Han är en kyrklig mångsysslare som prövat på så gott som alla jobb en församling kan bjuda på. Senast på jobbet som predikobiträde i Brändö-Kumlinge.
– Jag har aldrig bloggat tidigare så det blir en helt ny utmaning för mig. Det blir väl både kortare funderingar och längre om allt möjligt. Det kan bli svårt att hålla en röd tråd tror jag. Det blir väl filosoferande på skärgårdsfärjan blandat med ensamhet i stormen på en klippa i havsbandet.

Kobbloggbok

27.02.2013 21:18

Vissa händelser i denna kobbloggbok är ett resultat av bloggarens fantasier och har en existens enbart i denna kobbloggbok. De miljöer som beskrivs nedan eller ovanför finns i de flesta fall på riktigt, men inte alltid och inte överallt.

Dopklänningen, den gamla och nötta, använd av flera generationer, frasade mot dopfuntens kanter. Det var ett stilla ljud då när allting annat tycktes ha tystnat. Den lilla gruppen framme i stadens katedral hade som stannat till mitt i en rörelse.
Strax återvände dock allt i den församlade församlingen. Omedelbart. Barnet skrek, högt, högre, högst. Tystnaden lade sig inte som i den tidigare tysta stund, inte ens då barnets namn var givet. Barnets hjässa var fuktig, doften av ny människa spred sig runt stadens katedral. Det var ett gallskrikande nytt liv.
Han kände sig främmande i kostymen, van som han var att stå framme i alltings centrum. Kostymen: Centrum, Åbo. Priset var inte viktigt. Ute efter femton minuter i affären. Orka stå som en skyltdocka för alla passerande medan en hurtig kläd-van expedit skådar en från alla håll. Och ljuset. Ljuset från de elektriska ljusen skapar både trötthet och huvudvärk. Den ovana doften av nya kläder tränger in djupare i ens sinne, då lysrören pulserar ut sitt värmande ljus. Och varmt blir det, som om man hade på sig vinterns ulster.
Mannen därframme log och plötsligt var han tillbaka i den svala helgedomen. Ett kort skratt kom över hans läppar. Paret bredvid log och skrattade med. Den första ritualen av många i ett liv var avklarad. Själv hade han aldrig döpt några barn i någon kyrka. Ändå kändes psalmen levande och helt naturlig i sammanhanget.
Utanför valven svängde han till höger. De planterade lindarna i esplanaden gav sol och skugga, skydd för vind och en plats att leka på för ekorrarna. Det blåste en västlig vind, rakt emot ansiktet. I steget tittade han ner och såg att den nya kavajen hängde utanför jackan med flera centimeter. Dagen bytte färg, mattades av, blektes och dog under den korta promenaden ner mot hamnen. En stilla värdighet fanns i det skeendet. Till höger låg kaptensvillorna på rad. Nere vid avskeds- och välkommenterminalen tändes alla hamnens strålkastare. Den tidiga kvällen blev ljusare, men snart tog mörkret överhanden igen. Mitt i en stilla fundering lyfte han blicken då han hörde ett rop och fick se en annan människas ansikte. En meningslös tanke slog honom, och han beslöt att gå från ett av sina favoritställen till det andra. Färjorna från de tre huvudstäderna skulle inte komma på länge än. Nya människor fanns inte att se då han gick nerför gatan kantad med Hildas hus i olika former och färger.
Vid den matta disken svepte han blicken över urvalet. Inte mycket han hade råd med den dagen heller. Fick det vanliga framför sig och kände sig nöjd. Själv rosen i sin fägring får dela samma lott, tänkte han stilla. Trafiken på den breda gågatan utanför var obefintlig. Genom glasväggen som vette mot gågatan tittade de som passerade in. De fick se en kraftig man med nyköpt kostym, för liten jacka och med en rynka mellan ögonen. Ja jackan låg på pallen bredvid, och om avståndet mellan fönstret och bardisken hade varit kortare kanske man hade sett rynkan mellan ögonen.

-”Är du sur för nåt?”

Han hade inte märkt att någon kom och satte sig bredvid. Ville helst sitta ensam vid den långa bardisken. Säkert en affärsresenär som suttit och sett en powerpointpresentation hela dagen och nu behövde prata av sig.

-”Nej.”

-”Du ser ju så förbannad ut”, sade hon

-”Gör jag?”

-”Är du den tysta trygga typen”

-”Nja...”

Han behövde nog bara en plats att sitta på. Sitta och tänka. Hon behövde något annat. Han reste sig och såg på kvinnan i profil medan hon pratade med bartendern om nästa beställning.
Hemma slog han sig ner i soffan letade upp sin senast inköpta skiva, läste konvolutet och tänkte kort på ansiktet han hade mött i hamnen.

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34