Bloggarkiv

Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg är programchef på Sigtunastiftelsen och musiker. Han kommer att blogga om sådant som rör sig i gränslandet mellan tro, kultur och samhälle – sett genom sina svenska glasögon.

Den kallades livshållning

22.02.2012 10:15

I mitt förra blogginlägg berättade jag om den ”nära döden-upplevelse” jag var med om för fem år sedan, en upplevelse som jag i efterhand kan se har påverkat mitt liv väldigt mycket. Bland annat skrev jag om att det blivit så viktigt att ”göra rätt saker”, att inte slösa bort livet på oväsentligheter. Idag tänkte jag fortsätta lite på det spåret och skriva några rader om hitta sin uppgift i livet, eller det som i ett lite mer religiöst språkbruk benämns som ”kallelse”. 

När Dag Hammarskjölds Vägmärken publicerades i Sverige 1963 mottogs dessa märkliga dagboksanteckningar med förvåning och åtlöje på tidningarnas kultursidor. Det talades om storhetsvansinne och messiaskomplex på gränsen till hädelse. I en Stockholmstidning stod att läsa: ”Jag tror att det var lyckligt att Hammarskjöld fick dö innan Kristusdrömmen kom att rycka honom ännu längre bort från verkligheten”. Det förakt som spelades upp är en plågsam spegel av det andliga klimatet i Sverige vid denna tid. 
 
Det som få inom de intellektuella kretsarna på denna tid kunde förstå sig på var Dag Hammarskjölds ”andliga profil”. Stötestenen var ”den kallades livshållning” som så tydligt hade blottlagts i Hammarskjölds dagbok. Det var en livshållning han hade funnit hos de medeltida mystikerna, men framför allt i mötet med evangeliernas Jesus. I den bok Hammarskjöld burit med sig på sin sista resa, Thomas a Kempis Om Kristi efterföljelse, träder den här vägen – Kristusvägen – fram. Och Hammarskjöld hade gjort den till sin egen. Men för den som är bekant med den klassiska kristna traditionen finns inget uppseendeväckande i detta. Kristen tro har alltid stavats efterföljelse och mönstret för den kristne kan aldrig vara något annat än Jesus eget liv.

Från min uppväxt i den svenska frikyrkan kan jag minnas hur föreställningen var utbredd att Guds vilja sannolikt innebär något annat än det man själv vill, ja det var snudd på något man i själva verket fasade för. ”Tänk om Gud vill att jag ska bli missionär på Grönland eller på Nya Guinea!” Tanken på ”Guds vilja” och kallelse blev näsan sinnebilden för ett sabotage mot de egna drömmarna. Misstanken var stark att Gud troligen ville något annat än vad jag själv ville. Själva poängen med att vara kristen var väl att försaka och förneka sig själv? 


Lyckligtvis fanns det kloka personer i min närhet som läste Bibeln med mig, ord som: ”Gud verkar i er vilja” (Fil 2:13), eller uppmaningen som Paulus ger från Romarbrevet: ”låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja.” (Rom 12:2) Det gav mig hjälp att förstå att kallelsen leder oss närmare vårt sanna jag, inte bort från oss själva, och därför känns igen på den djupa inre dragning som ger en djup känsla av frihet och glädje när man följer den. 
 
Talet om att vara ”kallad” kan lätt skapa ett intryck av exklusivitet. Som om det bara gällde ett fåtal, de särskilt utvalda. Men min tro är att kallelsen alltid universell. Vi är alla kallade eftersom varje människa är skapad av Gud och eftersom Gud är allas vårt slutgiltiga mål. Kallelsen gäller alla och är aldrig i första hand en kallelse till ett uppdrag, utan till ett liv. ”Följ mig”. Det är Jesu kallelse till alla som vill ta honom på allvar. Jag tror att Kristus kallar alla, men inte alla gör erfarenheten av att vara utvald. Den kommer först i efterhand, när vi besvarar kallelsen att följa i hans spår. Det handlar om en livsgemenskap. En större kallelse än att älska Gud, kan ingen få. Någon öppnar sitt hjärta för oss och vill att vi öppnar vårt tillbaka. Så är min tro och faktiskt också min erfarenhet – inte minst efter min upplevelse för fem år sedan.


Vi tänker oss ofta kallelsen som något dramatiskt som så att säga ska ”drabba oss”. Det kan nog hända att det är så för någon, men jag tror att det utmärkande för kallelsen, tvärtemot vad de flesta av oss tror, att den kommer till oss på ett mycket odramatiskt sätt. Vi förväntar oss kanske bländande ljussken och övernaturliga tecken; i själva verket är det utmärkande när vi möter en kallelse till ett fördjupat andligt liv just avsaknaden av dramatik. För majoriteten av oss är kallelsen så odramatisk, så långt från Hollywood, att vi vanligen missar den helt första gångerna den kommer. Jag tror dessutom att kallelsen ofta når oss genom skenbart oandliga röster och händelser i livet, sådant som vi förknippar med allt annat än Gud. 

Kanske är det detta som är ”den kallades livshållning” – det som blottlades i Dag Hammarskjölds dagbok och som blev en sådan stötesten för de intellektuella i det tidiga 60-talets Sverige? Att tro att Gud döljer sig bakom och med sin kärlek lockar på mig genom alla ting. I så fall är det inte de yttre omständigheterna som behöver förändras för att jag ska kunna leva i min kallelse. Det är mitt hjärta som behöver förändras. Vägen till Guds vilja är nog betydligt kortare än vi föreställer oss. Gör det du redan gör, men låt ditt hjärta förvandlas! Lev det liv du lever, men låt ditt sinne förändras av tacksamhet till Gud för den kärlek som kommer från Gud och är utan gräns. 
 
Hur tänker du? 
En ung Dag Hammarskjöld (till höger) på Sigtunastiftelsen på 1930-talet. Till vänster står Sven Stolpe, en annan känd svensk författare.
En ung Dag Hammarskjöld (till höger) på Sigtunastiftelsen på 1930-talet. Till vänster står Sven Stolpe, en annan känd svensk författare.
Oa Berg
23.2.2012 6:32
Danne, en fin text. Tack.

kyrkoherdeinstallation. Jakobstads svenska församlings nya kyrkoherde Jockum Krokfors installerades i tjänst på söndagen. I sin predikan knöt han an både till det japanska konceptet ”ikigai” samt den egna församlingens kärnvärden. 2.2.2020 kl. 21:24
Tim Sparvs väg till EM-slutspelet började hemma i Oravais.

fotboll. Ju närmare EM-slutspelet vi kommer desto mer ökar intresset och förväntningarna på laget. Men det är inget som skrämmer Tim Sparv. Snarare tvärtom. Han tycker det enbart är häftigt. 30.1.2020 kl. 10:24
Bland de som utträder ur kyrkan är tron fortsättningsvis en viktig vattendelare.

medlemsantal. I slutet av 2019 hörde ca 3 792 000 personer till evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 29.1.2020 kl. 16:56
Ulf och Birgitta Ekman besökte Finland förra veckan. – Mina två äldsta syskon är födda i Finland, berättar Birgitta Ekman

ulf ekman. Ulf och Birgitta Ekman grundade Livets ord och såg rörelsen växa och knaka i fogarna. Efter trettio år lämnade de Livets ord för att bli medlemmar i den gamla kyrka som de tidigare tänkte var död. 29.1.2020 kl. 10:24

tvivel. – Tvivlar gör vi säkert alla någon gång, säger prästen Monica Heikel-Nyberg. Hon har med åren accepterat att det kommer dagar när hon har svårt att tro, men att hon då får lita på att Gud tror på henne. 29.1.2020 kl. 00:01
Många tilltalas av de keltiska bönerna som är lätta att ta till sig och ofta involverar naturen och skapelsen. Man kan möta dem i Tomasmässan – eller på Minä olen-mässan i början av februari.

Keltiska böner. De keltiska bönerna har hittat hit via Iona i Skottland. En del har mött dem på retreater eller i Tomasmässan – eller i form av en psalmtext. 29.1.2020 kl. 00:01
Lärkkulla är stiftsgård, kursgård och folkakademi i Karis.

Lärkkulla. – Lärkkulla behövs som en mötesplats för kyrkligt anställda och aktiva i vårt avlånga stift, säger Wallén. 28.1.2020 kl. 09:24

ungdomens kyrkodagar. Deltagare på Ungdomens kyrkodagar ger tummen upp för en kyrka som är aktiv i klimatdiskussionen. 27.1.2020 kl. 17:58
Rebecka Stråhlman, Jakob Nylund och Johannes Winé ledde showen med ärkebiskop Tapio Luoma och biskop Bo-Göran Åstrand.

ungdomens kyrkodagar. "Säg åt oss att det är nya tider nu!" sa biskop Bo-Göran Åstrand till deltagarna på Ungdomens kyrkodagar. Han hade sällskap av ärkebiskop Tapio Luoma som besökte UK för första gången. 24.1.2020 kl. 18:36
Vad lär man sig av Lotta på Bråkmakargatan? Att det ibland är blod på födelsedagen och att man behöver ha en tant Berg.

barnböcker. Vad kan de bästa barnböckerna lära oss? Massor. Sofia Torvalds skriver om hur man klarar blod på födelsedagen, bitande rävar, lejon som vaktar bäckar och mjölk som blivit sur. 22.1.2020 kl. 14:15
Teemu Laajasalo är biskop i Helsingfors. Bilden är från hans biskopsvigning.

besök. En delegation ledd av biskopen i Helsingfors Teemu Laajasalo mötte påven Franciskus vid en privat mottagning i Vatikanen. 17.1.2020 kl. 14:00
På världens näst största flyktingbosättning i Uganda bygger Kyrkans Utlandshjälp skolor och vidareutbildar lärare. Skola och undervisning betraktas som livräddande i krissituationer.

biståndsarbete. ”Mitt barn är värdefullt precis sådant som det är.” Skolan förändrar både föräldrarnas och samhällets inställning till personer med funktionsnedsättning. 16.1.2020 kl. 00:00
Emma Audas disputerar idag med en avhandling om kyrkans äktenskapssyn.

doktorsavhandling. Positionerna är låsta, vi måste börja tala om äktenskapet på ett nytt sätt, säger Emma Audas, som idag disputerar med en avhandling om kyrkans äktenskapssyn. 16.1.2020 kl. 10:51
Att lyssna på samma låt som någon annan kan skapa en känsla av gemenskap – likaså att dela en konsertupplevelse med främlingar.

gemenskap. Våra gemenskaper ser kanske inte längre ut som de gjorde förr, men fortfarande handlar de om att vi ser varandra och delar samma upplevelser. 16.1.2020 kl. 00:01
Röstberättigade i valet den 11 februari är prästerna samt församlingarnas förtroendevalda.

val. Kandidatgalleriet för kyrkomötes- och stiftsfullmäktigevalen har nu öppnat på nätet. 15.1.2020 kl. 08:33

Helsingfors. Hon vill att församlingen ska bli en öppen famn för nyfinländare. 25.1.2023 kl. 00:00

ANDETAG. Catherine Granlund är bloggen Andetags nya skribent på Kyrkpressens webbsida. – Jag kombinerar diakonijobb med skrivande och läsande, bloggandet är en andningskanal för mig. 11.1.2023 kl. 19:00

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29
Bröstvärnet förblir fast även om bänkarna på båda sidan om mittgången längst fram i Sankta Birgitta kyrka blir löstagbara. Att museiverket godkände lösa bänkar överraskade projektledaren Daniel Wikström.

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11
”Oblat” kallas nattvardsbrödet, det liknar ett tunt kex och fastnar ofta i gommen när man satt det i munnen.

OVAN I KYRKAN. Du ska på konfirmation. Det blir dags för nattvard. Du har inte tagit emot nattvard sedan du själv blev konfirmerad och vet inte hur man gör. Här följer en praktisk nattvards-ABC. 11.1.2023 kl. 00:00