Bloggarkiv

Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg är programchef på Sigtunastiftelsen och musiker. Han kommer att blogga om sådant som rör sig i gränslandet mellan tro, kultur och samhälle – sett genom sina svenska glasögon.

Livet kom emellan

21.02.2012 19:18

Jag ber om ursäkt att jag inte skrivit något blogginlägg på några dagar. ”Livet kom emellan”, som man brukar säga. Jag har haft anledning att fundera lite på det där uttrycket – ”Livet kom emellan” – de sista dagarna. När detta skrivs är det nästan exakt fem år sedan jag var med om mitt livs hittills mest dramatiska och traumatiska dagar. Egentligen skulle man kunna säga att ”döden kom emellan”, eller rättare, den höll på att göra det. 
 
Det var en helt vanlig fredag i slutet av februari. Jag arbetade då på ett förlag och just denna dag var jag fullt upptagen med slutkorrektur av ett korr som bara måste gå iväg till formgivaren innan dagens slut. Jag hade därför inte tid att lämna kontoret för att äta lunch, men en snäll medarbetare gick iväg till en närbelägen lunchrestaurang för att köpa hämtmat åt mig och ta med till kontoret. Hur många luncher kan ni minnas som ni åt för fem år sedan? Jag minns exakt vad jag år den där dagen. Pasta med köttfärssås. Jag minns också att jag tyckte det var ganska gott.


Två timmar senare vred jag mig i magsmärtor, jag fick hög feber och frossade och mådde så dåligt som jag aldrig tidigare gjort. Min första tanke var att jag plötsligt drabbats av en svårare variant av vinterkräksjuka och tänkte bara på att ta mig hem fortast möjligt. Min fru kom och hämtade mig och på trappen till vårt hus svimmade jag av utmattning. Men en vinterkräksjuka/maginfluensa går över, tänkte jag. Det är bara att uthärda. På måndagsmorgonen orkade jag inte mer. Jag var totalt utmattad, ett enda smärtpaket, på gränsen till medvetslöshet och vi åkte in till akutmottagningen på sjukhuset. 

Väl där såg man genast hur allvarligt det var ställt med mig och jag fick dropp och smärtstillande medan man med alla krafter undersökte mig. Den första misstanken var att jag hade en sprucken mjälte och man förberedde mig för en akutoperation. Samtidigt togs prover av olika slag och straxt innan man skulle börja skära i mig kom beskedet: hela min kropp var full av streptokocker, och inte vilka streptokocker som helst; streptokocker typ A, sådana som kvällstidningarna brukar kalla ”mördarbakterier”. Hade man i det läget öppnat buken hade jag förmodligen dött på operationsbordet, fick jag höra efteråt. Jag hade drabbats av en total sepsis (blodförgiftning) dessutom av dubbelsidig lunginflammation, mina inre organ höll på att slås ut, ett efter ett. Och allt detta på mindre än tre dygn! 
 
Dessa bakterier var som tur var inte av den resistenta sorten utan kunde tas omhand med starka antibiotika. (Och ni har säkert redan gissat det – de kom från den där portionen med pasta och köttfärssås.) Men det tog tre dygn av intensivvård för att få bukt med dem och ytterligare tio dygn på infektionskliniken innan jag började få lite krafter tillbaka. Efteråt sa en läkare att om jag väntat en halvtimme med att komma till sjukhuset hade de förmodligen inte klarat att rädda mitt liv.

Varför berättar jag det här? I en gästblogg i en finlandssvensk tidning? Därför att den här händelsen så starkt har präglat mitt liv och också min tro sedan dess . De senaste dagarna har jag varit i fjällen och åkt skidor med min familj. Jag har tagit ut mig fysiskt och njutit av det. I förrgår när jag kämpade på den sista kilometern på milspåret – i motvind och snöglopp – slog den där starka känslan till igen med full kraft; känslan av tacksamhet och glädje över livet. Över att vara vid liv. Över att vara frisk.  

Det är tre saker som jag bär med mig som dyrköpta erfarenheter från de där dagarna för fem år sedan och tiden som följde direkt efteråt. Och jag vet att jag inte är ensam om detta. Många med erfarenheter av livskriser av olika slag vittnar om liknande saker. 
 
Det första är upplevelsen av att livet är skört, att det faktiskt kan ta slut vilket ögonblick som helst och därför så värdefullt. Livet är för kort för att slösas bort på oviktiga saker och jag bestämde mig för att hädanefter göra ”rätt saker” i fortsättningen. Detta beslut har fått en del konsekvenser i mitt liv när det gäller arbete och andra prioriteringar.

Den andra erfarenheten var att när jag summerade mitt liv och listade vad som var värdefullt och viktigt för mig, kom jag fram till att allt som var verkligt viktigt handlade om relationer till andra människor, till mig själv och till Gud. Det vill jag satsa också mina materiella resurser på. 

Den tredje och för mig kanske mest värdefulla erfarenheten handlade om min tro. Under de kritiska dygnen på sjukhuset fick jag erfara att den tro som jag levt med nästan hela mitt vuxna liv också skulle hålla att dö på. Faktiskt var det så. Jag upplevde en slags existentiell trygghet som inte riktigt går att sätta ord på. Gud var inte bara ett filosofiskt begrepp, Gud var Närvaro. Försoningen var inte en teologisk ”sanning” utan något jag kunde vila i. Jag skulle kunna dö ”i frid”, som de gamla sa. 

Idag, fem år senare, är jag fullt frisk. Jag fick vända i dörren till dödens väntrum och jag har lärt mig något. För mig var det livet som kom emellan. Livet med stort L och jag njuter av det varje dag.

Tack för alla månadens blogg articklar ! Jag vill också tacka personligen för alla livets påfrestningar som kan för oss människor leda till läkande andliga upplevelser. Lidandet i olika former är svårt att kunna förstå , men kan bli en vändpunkt i vårt liv som ger oss glädje över själva livet här på jorden, och en glädje och förväntan på det himelska livet., ett annat liv som sannerligen inte är av denna världen.
Dan-Erik
22.2.2012 23:30
Ulrica: Tack för att du delar med dig av dina tankar! Jag kan känna igen den där "ensamheten" du talar om. jag har talat med flera som gått igenom liknande kriser som du och jag och som säger just detta: att det är svårt att dela upplevelsen med någon. Man måste nästan ha varit med om något liknande för att riktigt förstå hur genomgripande det är för ens syn på livet, prioriteringar osv.
Henry Byskata
22.2.2012 23:12
Tack, Dan-Erik, för din personliga "emellan"-berättelse! Jag har fått svar nog på min undran över din frånvaro:-)
Ulrica
22.2.2012 10:53
Jag känner igen mig... Jag har oxå besökt dödens väntrum...och det har format mig. Mycket. Men tyvärr inte bara till nåt gott. Jag har blivit otålig. Fått svårt att planera och drömma. Vill leva NU och gör det oxå. Jag njuter oerhört av ögonblick..av enkla vardagliga ting..och tacksamheten sköljer över mig flera gånger varje dag... Men jag önskar ibland att det fanns nån vid min sida som förstod mig.... Förstod mitt nyfunna behov av att ta tillvara på dagen. Förstod min insikt om att allt kan vara slut imorgon.... Det är svårt tycker jag... Och jag känner mig ofta ensam i min erfarenhet.... Men..jag är ändå tacksam. *ler*

Biskop Björn Vikström uppmanade prästerna i Borgå stift att inte viga samkönade par förrän kyrkomötet har gett grönt ljus.

äktenskap. Biskopen var överraskande tydlig när han talade till stiftets alla präster: Följ kyrkans ordning, vig inte samkönade par. 28.9.2016 kl. 14:33
Monica Heikel-Nyberg kommer att fortsätta som kaplan i Johannes församling i Helsingfors.

kyrkoherdeval. Monica Heikel-Nyberg, kaplan i Johannes församling, har återtagit sin ansökan till kyrkoherdetjänsten i Petrus församling. 28.9.2016 kl. 14:01

Borgå stift. Rekrytering, stiftsgeografi och äktenskaplagen stod på agendan när alla Svenskfinlands präster samlades i Åbo denna vecka. 28.9.2016 kl. 09:27
Prästerna understödde skrivelsen med en applåd.

asylpolitik. Prästerna i Borgå stift uttrycker sin oro över hur asylsökande och papperslösa bemöts av myndigheterna. 27.9.2016 kl. 14:20

religion. Så svarade Karen Armstrong på den göteborgska taxichaufförens kommentar att religionerna är ansvariga för alla krig i världen. 27.9.2016 kl. 11:47
– Den här gången är det redaktionens tur att glänta på dörren till sitt arbete, säger May Wikström.

Kyrkpressen. Kyrkpressen utlokaliserar sin redaktion till Åbo för att kunna vara med när alla Svenskfinlands präster träffas i Åbo i veckan. 26.9.2016 kl. 13:02
Det har nu gått över två år sedan olyckan, men Håkan Sunnliden har ännu sviter av den.

profilen. När Håkan Sunnliden slår upp ögonen vet han inte om han är levande eller död. Av jeepen eller av medresenärerna syns inte ett spår. Jeepen har störtat ner i ravinen. 23.9.2016 kl. 13:45

asylpolitik. De sex kyrkoherdarna i Esbo uttrycker i ett öppet brev till statsministern sin oro över hur bemötandet av asylsökande förverkligats i Finland. 22.9.2016 kl. 15:00

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09
Till bokens intressantaste kapitel hör Maria Antas kamp med sitt eget hår.

Bok. Håret kommer oss så nära. Vad är du redo att betala för ditt? Sofia Torvalds har läst Maria Antas bok om hår. 22.9.2016 kl. 10:57
 – Det finns mer populära berättelser av Astrid Lindgren än Mio min Mio, men Mio står mig särskilt nära, säger regissören Paul Olin.

teater. Aldrig tidigare, inte under 56 år, har det satts upp en pjäs av Astrid Lindgren på Unga teatern. 22.9.2016 kl. 08:00

Kyrka. Den nybildade rörelsen Feministinen kirkko (den feministiska kyrkan) har skrivit ett öppet brev till biskoparna. 20.9.2016 kl. 15:12
Om du talat oavbrutet i mer än en minut ska du ta en paus, rekommenderar Ilse Sand.

Samvaro. Vi har levt under ”de talandes tyranni” tillräckligt länge, nu är det dags att värdesätta tystnaden igen. Det säger den danska psykoterapeuten och prästen Ilse Sand. 15.9.2016 kl. 10:39

Svenskfinland. Personer med dåligt omdöme har ibland fattat felaktiga beslut. Det kan Lina Laurent och Annica Lindström sluta sig till i första numret av Amos arv. 6.9.2016 kl. 16:07
Peter Fellman besökte Helsingfors i samband med ett seminarium om de finlandsvenska dagstidningarna.

profilen. Journalistiken har tagit Peter Fellman till de stora arenorna. Han brinner för sitt jobb men vet att livet är så mycket mer än titlar.– Min tro hjälper mig att se saker i rätt perspektiv. 6.9.2016 kl. 15:34

FÖRSAMLINGSSAMMANSLAGNING. Cirka tre fjärdedelar av församlingsmedlemmarna på Bergö har skrivit under en namnlista som motsätter sig sammanslagningen av Malax, Petalax och Bergö församlingar. 4.5.2022 kl. 15:48
– Jag kan inte öppna Bibeln. Jag har predikat ur den och skadat människor, säger Peter Gembäck, pastor under en lång tid i Knutby kraschade pingstsekt.

sekter. Peter Gembäck var en av pastorerna i den kristna pingstsekten i Knutby utanför Uppsala. Efter kraschen har han inte läst Bibeln på fem år. Och försökt sluta tro. Men det går inte. 13.4.2022 kl. 10:56
En ung Maria Antas.

ETT GOTT RÅD. Lita inte på alla, säger Maria Antas i vår serie "Ett gott råd". 19.4.2022 kl. 14:55
Ännu vid tiotiden på förmiddagen pågick släckningsarbetet, med många enheter från räddningsverket på plats.

kyrkbrand. Bergans kapell byggdes av frivilligkrafter på 1920-talet. Myndigheterna utesluter inte mordbrand. 14.4.2022 kl. 09:24

KONFIRMANDLÄGER. Ungdomsledaren Camilla ”Ino” Dannholm i Esbo ordnar konfirmationsläger på påsken. – Konfirmanderna lever i påskens högtid, säger hon. 12.4.2022 kl. 10:30