Bloggarkiv

Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg är programchef på Sigtunastiftelsen och musiker. Han kommer att blogga om sådant som rör sig i gränslandet mellan tro, kultur och samhälle – sett genom sina svenska glasögon.

"Finlands sak är vår"

01.02.2012 00:00

Hej!


Jag heter Dan-Erik Sahlberg och har fått den stora äran att vara gästbloggare i Kyrkpressen under februari månad. Varför just jag har förlänats denna ynnest får ni fråga någon annan om, men jag blev glad  när jag fick frågan eftersom det ger mig ett tillfälle att fördjupa kontakterna med ett land som - skam till sägades - jag vet alldeles för lite om och med människor som jag gärna vill lära känna lite mer.

"Finlands sak är vår", var det fältrop som ljöd genom Sverige under Vinterkriget och som fick många svenskar att på olika sätt engagera sig i sitt nödställda broderfolk. Tyvärr är många i min ålder och yngre skrämmande okunniga om våra länders gemensamma historia och för många är Finland ett tämligen okänt grannland. Den här månaden kommer Finlands sak att bli min i så motto att jag hoppas kunna leverera ett och annat blogginlägg om den verklighet där jag finns i mitt arbete och mina uppgifter i gränslandet mellan kyrka/tro och kulturliv.


Min första kontakt med det det finska var när jag i min tidiga barndom hörde min pappa rabbla några obegripliga meningar på ett konstigt språk. När jag frågade var det var, sa han att det var finska men att han inte visste riktigt vad det betydde. Min far är född 1925 och växte således upp under kriget. Varje dag sändes finskspråkiga nyhetssändningar på svensk radio och dessa fraser, som obönhörligt hade matats in i hans hjärna, var det som påannonserade dessa daglig nyhetssändningar. Jag minns att jag tyckte det lät roligt och ville alltid att han skulle säga den där roliga ramsan när jag hade kompisar på besök.
Senare i livet har kontakterna med Finland och det finlandssvenska fördjupats. Frank Mangs, den finlandssvenske väckelsepredikaten var viktig för mina föräldrar och blev det senare också för mig. I min verksamhet som bokförläggare kom jag i kontakt med Allan Sandström, och hans böcker om Finlands 1900-talshistoria fascinerade. Genom en lång vänskap med Harry Månsus har jag också förstått vad det innebär att växa upp mitt under brinnande krig. Jag har också fått vara med och lansera Tommy Hellsten i Sverige liksom flera andra finlandssvenska författare som till exempel Gösta Karf, vars bok "För levande och döda" gjorde ett starkt intryck på många läsare i Sverige. Genom mitt nuvarande arbete på Sigtunastiftelsen har jag också genom Finlands svenska författareförening träffat några finlandssvenska författare som vistats på Sigtunastiftelsen som stipendiater. En sådan är den trevlige Mårten Westö i vars sällskap jag i höstas på den lilla sportbaren i Sigtuna såg Sverige besegra Holland i EM-kvalet i fotboll.
Alla dessa fina människor till trots; det är ändå en helt annan sak från det finlandssvenska kulturskatten som gjort starkast intryck på mig. "Marthas kokbok" har inte bara "under årens lopp varit till stor glädje och hjälp i tusentals finlanssvenska hem", som det står i förordet utan också i det Sahlbergska hemmet i Örebro. I vilken annan kokbok kan man få recepten på "Stuvad kalvhjärna", "Friterad Nors" och "Memma"? För att inte tala om tre olika sätt att tillaga klimp! Nu tror ni säkert att jag är ironisk men faktum är att alltsedan jag av några snälla förlagsmänniskor på Fontana Media förärades denna bok har den fungerat som både en överlevnadshandbok och en inspiration att prova nya saker i vårt kök.

Jag kommer att under denna månad blogga om sådant som jag tycker är intressant i den verklighet jag lever i. Och naturligtvis blir det sett genom mina "svenska glasögon". Efter att i mer än tjugo år fått röra mig i det spännande fältet mellan kyrka/tro och kulturliv kan jag säga att det händer mycket intressant och spännande i Sverige men att man också på en del områden skulle kunna kalla Sverige och svenskarna "ett broderfolk i nöd". Vi har säkert mycket att lära av varandra. Jag hoppas att "Finlands sak" ska bli min också i så motto ni kommenterar det jag skriver. Jag är glad för alla glada tillrop, förvånade ögonbryn eller ifrågasättande kommentarer så länge de skrivs i en anda av respekt och öppenhet.


I mitt nästa blogginlägg tänkte jag reflektera lite kring ämnet "Nycklar för framtidens kyrka" utifrån ett offentligt samtal jag nyligen hade i Göteborg med biskop emeritus Martin Lönnebo. Hoppas vi ses!
Emmanuel Ingelsten
3.2.2012 16:55
Bra start på bloggandet. Även jag tycker att bilden är cool!
Pian Wistbacka
2.2.2012 20:13
Välkommen! Cool bild. Och kul att höra att Marthas kokbok kommit till användning!
Emma
2.2.2012 14:46
Vad roligt med en ny bloggare här:) Detta följer vi med spänning...

Kyrka. År 2008 gav insamlingen Annorlunda Gåva 1,65 miljoner euro i intäkter. Skoluniformen var bidragsgivarnas favorit. 19.1.2009 kl. 00:00

Världen. "I varje möte med en annan människa kan vi se mer eller mindre. Oftast väljer vi att se mindre." 16.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Finländare uppskattar missionsarbete. Det visar en nationell undersökning. 17.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Representanterna för Kyrkans Utlandshjälp betonade att inga omständigheter rättfärdigar att humanitära mål beskjuts. 16.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. På söndag tar festårets huvudevenemang plats i domkyrkan i Helsingfors. 16.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Tove Janssons målande reduceras till en dekorativ kuliss i pjäsen Tove, skriver Erika Rönngård.

Recension. På Svenska teatern blir Tove Jansson en konstnär som målar förvånansvärt lite. 9.2.2017 kl. 11:41
– Svenskarna tycker att jag är exotisk, men jag är i hög grad formad av svensk teologisk och kristen tradition som Peter Halldorf, Tomas Sjödin, Wilfrid Stinissen och tidskriften Pilgrim, säger Patrik Hagman.

Teologi. Det är tveksamt om människor i dag vet vad de ska ha nåden till, säger teologen Patrik Hagman, som ifrågasätter Luther i en ny bok. 9.2.2017 kl. 00:00

kyrkoherdeval. Mikael Forslund, en av kandidaterna i kyrkoherdevalet i Vasa, är missnöjd med domkapitlets bedömning av kandidaternas meriter. 8.2.2017 kl. 16:53

pensionsfond. Avkastningen på Kyrkans pensionsfond överskred målet på sex procent i fjol. 8.2.2017 kl. 15:04

Norska kyrkan. Den första februari tog Norska kyrkan i bruk ett könsneutralt vigselformulär, där bland annat orden ”brud” och ”brudgum” tagits bort. 6.2.2017 kl. 12:27