Bloggarkiv

Anna Tikum
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Ett halvt år

29.11.2011 13:13
I går blev Ronya ett halvt år gammal. Vi började vårt firade med ett besök hos doktorn. Egentligen skulle vi bara diskutera malarian och få Ronyas vikt och längd. Men när vi visade rådgivningskortet från Finland tyckte han att hon fått alldeles för lite vaccin i sig, så han gav vår stackars dotter en spruta i armen och en i benet. Jag är inte helt säker på vad det var hon fick, och det bekymrar mig nog lite grann. Men barnläkaren lär vara bra, så jag får väl bara lita på att han har koll på vad hon redan har fått i Finland. Men inte nog med dessa stick i kroppen. Innan vi kom från sjukhuset hade doktorn också ordnat med hål i öronen åt Ronya. Ja, det blev så.
Mitt barn är nu en flicka också i Senegal. Örhängen är alldeles tydligt det som skiljer pojkar från flickor här i landet. Ingen frågade på hela dagen vilket kön Ronya hade. Det har aldrig hänt sig förr att en dag passerat utan den frågan. I stället fick vi höra vilken söt liten flicka hon var. När jag och Ronya stod i hissen påväg upp till lägenheten sade jag något åt grannen som bor ovanför oss som jag ännu inte vågat dela med mig åt Bertrand. Ronya hade på sig sin blåa klänning och sina pinfärska örhängen. Hon såg alltså så prinsessig ut som man bara kan. Grannen började jollra sådär som de gör med små barn och konstaterade att Ronya var en väldigt söt flicka. Jag vet inte riktigt varför jag sedan sade det jag sade. Det liksom bara slank ur mig. Jag tittade kvinnan i ögonen och hörde mig själv säga att mitt barn var en pojke!!? Jag hann tyvärr inte se kvinnans min, för just när jag hade utalat orden nådde hissen vår våning och jag steg ur. Men jag antar att hon blev lite förvirrad. Jag vet som sagt inte vad som flög i mig. Men jag måste säga att det var otroligt tillfredsställande....
Förutom sprutorna, hålen i örona och den dagliga glassen firade vi Ronya med lite presenter och tidsfördriv i ett shoppingcenter alldeles invid Atlanten. Och jag lovade Ronya att vi aldrig mer ska fira hennes födelse med att picka en massa hål i henne.
Här följer Ronyas halvårsrapport åt mommo och moffa:
-Längd: 65 cm
-Vikt: 7400 g (tror jag...läkaren hade så slarvig handstil)
-Två tänder
-Sitter helt själv
-Kryper med en väldig fart (men så att hon vilar sig en sekund på magen mellan vartannat steg)
-Steg på sin halvårsdag första gången själv upp och stå genom att hålla i soffbordet
-Visar tydliga tecken på att bli en clown
I doktorns väntrum, ännu ovetande om alla hemska stick som komma skulle.
Så här fin blev Ronya med sina örhängen.
Pappas presenter till Ronya (telefonen är inte riktig).
Annika
30.11.2011 19:22
En sådan stor söt prinsessa! Tycker hon just var nyfödd och så kryper hon och till och med stiger upp och står redan. Duktig flicka! Förstår att du gav efter för örhängerna och precis som Kaija så är jag inte så förvånad över din kommentar åt grannen. ;) Skrattade gått när jag läste det. skulle dock gärna ha sett reaktionen... :) Synd att november gick så fort. Har varit ett nöje att läsa din blogg och ta del av er vardag. Hoppas du snabbt lär dig franska så du kan fortsätta blogga! Sköt om er! Kram
Anna Tikum
30.11.2011 18:29
Till alla som kommenterat: Tack alla ni som kommenterat! Det är mycket roligare att skriva när man vet att någon läser. Hade tänkt kommentera skilt åt er alla, men som ni ser i sista inlägget så har jag bara lite tid kvar på min "mukkula"... Ha det gott!
Anna
moffa och mommo
30.11.2011 16:06
Det fattas ett sista franska streck: (som kommentar till det sista) - precis som sin mamma ....
OCH - tänk på Ronyas grånande morföräldrar och sluta för all del inte att blogga .....
Ann-Marie Wikström
30.11.2011 8:38
Vi instämmer med alla andra som önskar att du fortsätter blogga! Det är så roligt att läsa om din vardag där!

En mamma
30.11.2011 8:30
Jag känner dig inte men tycker att det är jätteintressant att följa med din blogg så jag hoppas också att du fortsätter blogga nån annanstans!
Kaija
29.11.2011 22:20
Grattis Ronya! :) Tänk va tiden går! Hon är söt både med örhängen och utan, men ja kan tänka mej att det är lättare för dej då hon nu har dem. Du slipper frustrationen över att en helt tydlig prinsessa kallas pojke! Prinsessor behöver bli rätt bekräftade att dom är prinsessor!! Va bra att du släppte ur dej de där att hon är pojke! Hah! :D Lite typiskt dej! Förvånar mej inte alls! :) Ha de gott! Kram!
Barbro Ekholm Nestander
29.11.2011 22:09
Hej Anna! Trevligt att hitta din blogg via rundbrevet. Har några påbörjade brev både irl och i tankarna till dig, som ännu inte blivit skickade. Men jag tänker ofta på er.
Tor-Erik är en bekantskap från ungdomsåren i "Vasa svenska" (fast jag ju var metodist då). Vet inte om han minns mig, men du kan ju hälsa.
Ha det gott! Ska försöka få iväg ett brev.
Kram! Barbro i Gislaved
Anna-Mia
29.11.2011 21:46
Alldeles underbart att läsa din blogg. Jag skrattar ibland så att tårarna rinner och säger: "Kom Stocka, kom och läs det här" eller "hör på det här". Sån söt dotter ni har! Har fått din "kram" och skickar nu en tillbaka :)
Marika
29.11.2011 20:55
Snälla, FORTSÄTT BLOGGA!!!
Stora damen har hon ju blivit! Det måste nog vara klimatet det beror på:) Inte tycks hon ju lida så mycket av örhängena heller... Kanske jag borde tipsa våra barnläkare på jobbet också!
Hahhhaaa ! En pojke! En pojke! Mycket bra.
CamillaB
29.11.2011 17:54
Men rätt märke på telefonen iallafall, för jag antar att TOKI är en variant av NOKIA. :) Grattis till halvtåringen! Örhängena passar henne fint. Nästa gång firar ni hennes första födelsedag då. De växer lika snabbt som ogräs de små liven. Så det gäller att njuta, njuta, njuta av varje liten sekund.
Åsa
29.11.2011 17:10
Tack för din fina blogg och för att vi fått följa med er vardag och helg!
Cati
29.11.2011 14:34
Tack Anna för din underbara blogg. och dina dråpligheter=) jag hoppas du fortsätter blogga. Det finns ju andra ställen. men vi måste få veta var du bloggar.
ha en välsignad Adventstid!

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet