Bloggarkiv

Anna Tikum
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Malariapris

27.11.2011 12:43
När jag var liten bodde vi några år i Tanzania. Mina föräldrar visste att åtminstone något av deras fyra barn skulle få malaria i något skede. För att avdramatisera faran i det hela hittade de därför på att den i familjen som först fick malaria skulle få ett pris. Det var naturligtvis spännande det där, för ingen visste vem som skulle få infektionen först eller vilket priset var. Till sist fick min bror Krister feber och det visade sig att han hade vunnit tävlingen. Jag måste säga att idén med ett malariapris var ett ganska genialt drag av mina föräldrar. Krister var betydligt mer fokucerad på vad han skulle få i pris än att vara sjuk. Han fick en Tintin-bok.
I går vaknade Bertrand i feber. Första tanken var förstås om det var malaria. Vi bor i ett malariaområde och det verkligen kryllar av myggor i Fatick. Det här är det största orosmomentet. Att Ronya ska få malaria. Hon har massvis av myggbett. Jag är inte alls bekymrad över mig och Bertrand. Vi har båda haft malaria i flera omgångar som barn och överlevt. Det gör säkert Ronya också om - eller mer realistiskt är väl att säga när - hon får malaria. Men ändå oroar jag mig. Malaria är inget att leka med. Siffrorna på hur många människor på vår jord som dör i malaria varje år är svindlande stora.
Problemet är att veta om man ska ta malariaprofylax eller inte. Bertrand anser att det är onödigt för honom. Han har vuxit upp i Afrika och har aldrig tagit något i förebyggande syfte. Om det inte var för Ronya skulle jag inte heller bry mig om det. Får jag malaria tar jag medicin. Så tänker jag. Dessutom tror jag att jag är resistent mot myggorna. Jag har varit så pass många gånger i Tanzania som vuxen, inte tagit profylax, och aldrig fått malaria. Men hur ska man tänka när det kommer till ett stackars litet barn som inte kan bestämma själv? Ska man ge profylax som har en massa biverkningar, endel av dem riktigt allvarliga? Det är alltså fråga om att ge sitt barn gifter som ändå inte kan garantera någonting. Man kan få malaria ändå. Eller ska man bara låta bli och hoppas och be att malarian, när den kommer, inte ska vara av den värsta sorten?
Vi vet inte riktigt hur vi ska göra. Hittills har vi inte gett någon profylax åt vår dotter. Däremot äter jag någonting som heter Savarine, som man bara får tag på här, och som Ronya ska få i sig via amningen. Men den lär inte vara så effektiv. Några färska undersökningar säger att bröstmjölken i sig ska ha ett visst skydd mot malaria. Det finns så många åsikter om malaria att man blir riktigt förvirrad. Vi ska förhandla med en barnläkare här i Dakar om vad han anser att är bäst att göra. Jag vill ju göra allt jag kan för att mitt barn inte ska insjunkna i malaria. Men inte till vilket pris som helst.
Bertrands hade inte malaria. Inte den här gången. Vi gick till apoteket några kvarter från vår lägenhet och gjorde ett snabbtest. Det vara bara en förkylning. Så han fick inte malariapriset. Vi har nämligen också ett sådant. Men exakt vad det är för ett pris kan jag inte tala om, för det är en familjehemlighet. Men jag kan i alla fall säga så pass mycket att det inte är en Tintin-bok.
Anna Tikum
27.8.2012 18:43
Hej Alisha! NU fick jag in din kommentar på bloggen och har fått nya lösenord från Kp, så jag kan svara, men du har kanske redan gett upp... Men OM du läser det här. Några råd. Först och främst så finns det bra läkare numera överallt i Afrika, i all synnerhet i Tanzania. Privat, dyra sjukhus (för vita?...suck). Så vård får ni nog om något skulle inträffa, så ta det lugnt och njut av resan.

Innan jag åkte hit till Senegal ville jag inte ge vacciner alls åt Ronya, lite sådär luomu-frälst, du vet. Tog bara de mest nödvändiga. MEN här har jag helt tänkt om. Vår barnläkare här i Dakar lät mig förstås att jag är helt galen som inte låtit ge vissa vacciner, och han målade upp alla hemska följdsjukdomar som barn här har (massor) pga av att de inte (haft möjlighet till att) vaccinerats. Så nu har Ronya ALLT och lite till som man bara kan ge åt barn i Afrika, och det känns bäst så. Du måste förstås göra som du vill. Men sjukdomarna man kan få här är inget att leka med!

Malariaprofylax däremot tar Ronya inte och det säger läkarna här att man inte ska ge åt små barn, helt tvärtom vad man i Finland säger. Så där har du att fundera på. Själv bestämde jag att tänka så att jag följer de råd som duktiga professionella läkare som arbetar i Afrika ger mig. De har erfarenhet av livet här och vet nog vad de gör, tvärtemot vad finländska läkare har som alla läser samma läkarhemsida på sin dator och handlar efter den. Men vi har alltid en malariakur med oss i fall Ronya får riktigt hög feber och vi inte har tillgång till läkare. Då kan man ta för säkerhetsskull.

Barnmat kan vara svårt att få tag på och bra blöjor, så det kan du hålla i minnet. Skaffa alltså massor när du är i större städerm tup dar eller Arusha. Men grönsaker att koka och mosa finns det ju gott om i Tanzania. Och majsgröt och sånt. Vad hygien beträffar kunde du ta med mycket sånadär våtservetter för babysar att torka med vid blöjbyte. Vatten finns ju bara ibland, tyvärr...och oftast inte då man absolut behöver. Vore skäl att börja äta nån form av mjöksyrabakterier eller nåt liknande för barn innan resan och under hela resan. För magen reagerar nog säkert, kanske med diarré. Kan vara skäl att ha såndär saltupplösning som finns på apoteket som första hjälp mot diarré.

Kläder hm... många gör ofta det felet att de tar för lite kläder med till Afrika. Det beror på när ni reser och var ni är. Men det kan vara riktigt kallt i Tanzania om det vill sig. Så någon uppsättning varma kläder också. Glöm inte det.

Vet du, var inte alls orolig. Afrikaner är så barnvänliga och underbara så det blir nog bara en positiv upplevelse för er lilla och er alla. Janå, ibland kan det kanske bli lite väl många famnar för lillen...om hon inte är van med att främlingar tar henne i famn.

Hoppas att ni får en riktigt trevlig resa. Och hoppas att du fick något ut av det jag skrev. Men än en gång, var inte alls orolig, åk du iväg viss om att vad som än händer så finns det vård vid sjukdomsfall och de mest fantastiska lösningarna vid andra problem.

Kram,

Anna
Alisha
3.7.2012 0:56
Vet ej om jag kommer få svar men jag chansar. Har googlat runt på Google om att åka till Afrika med en liten bebis men knappt fått svar alls och så kom jag till denna sidan som hjälpte lite eller väldigt mycket om jag kommer få svar. Saken är den att jag ska resa med min pojkvän och vår dotter som nu är fyra månader men kommer att vara 7 månader när vi reser till Tanzania och stanna där ett tag då han kommer där ifrån, vad jag vill veta är, hur var det för
Dig att flytta till Senegal med din 5 månaders bebis, hur funkade det? Vad gjorde du med BVC, hade de invändningar att du skulle ta din dotter till Afrika? Vaccinerade du henne och med vad? Har hon börjat få malariatabletter nu? Hur gör
Man med mat, hygienen för sin bebis? Hur klär
Man sitt barn i värmen, vad ska man undvika och vad kan man göra för att bebisen ska ha det så bekvämt som
Möjligt? Jag har tusen frågor men dessa är dom jag kommer på just nu, jag chansar och hoppas att jag får svar! Förlåt för alla frågor men är lite orolig! Tack på förhand/Alisha

syrien. Nordiska Inremissionsrådet (NIR) vädjar till regeringar och massmedia i de nordiska länderna om att inte förbise de förföljelser som drabbar kristna i Syrien och Irak. 25.8.2014 kl. 12:48
Tomas Koskinen drömmer om att resa och möta nya kulturer, men den största drömmen handlar om något större än det man kan köpa för pengar. – Jag har en dröm om att vi som kallar oss kristna ska kunna närma oss varandra och fokusera mycket mer på Guds kärlek och på det positiva. (Foto: Michaela Rosenback)

För Tomas Koskinen är projektet Familjen Ab det allra viktigaste i livet. Som sexbarnspappa uppskattar han det kontaktnät som barn i olika åldrar ger. Det var också familjen som bidrog till att kören Ichtys startades. 22.8.2014 kl. 09:14

Kyrkoherdetjänsten i Kristinestads svenska församling kan nu sökas. Därmed beaktade domkapitlet inte församlingsrådets önskemål att utse en tjänstförrättande kyrkoherde för två år framöver. 21.8.2014 kl. 15:22

Emilia Enlund. Efter tre månader på låtskrivarskola i Texas har Emilia Enlund i Närpes fått mersmak för musiken. Hon håller ändå låg profil och ser tiden an vart musiken för henne. Men drömmen är att få göra en egen skiva. 21.8.2014 kl. 11:05

israel. Judarna i Finland har inte blivit utsatta för hatbrott, men i Sverige har Gazakriget lett till en våg av antisemitiska attacker. 20.8.2014 kl. 00:00
Clas Abrahamsson, säger att domkapitlet antagligen återgår till det gamla systemet med muntliga löften i samband med kyrkoherdeval.

kyrkoherdeval. Domkapitlet i Borgå stift retirerar i frågan om att avkräva kyrkoherdekandidaterna skriftliga löften om fullt samarbete med både kvinnliga och manliga präster. Tillsvidare ska det räcka med ett muntligt löfte. 19.8.2014 kl. 09:59
Hemma på Houtskär trivs Bernt Mårtensson allra bäst. (Foto: Michaela Rosenback)

Han har mist sin fru och två av sina barn. Ändå är Bernt Mårtensson en lycklig och tacksam människa. Hemligheten ligger i att uppskatta allt det fina livet för med sig, även när det inte längre är fysiskt närvarande. 14.8.2014 kl. 09:43
Tio tusen deltagare demonstrerade i Stockholm söndagen den 10 augusti. Kommittén för Mellanösterns kristna vill väcka världen för den etniska utrensning som äger rum i Irak, både bland kristna och yasidier.

Irak. "Vi talar Jesu modersmål, vi är de första kristna, men den kristna världen har glömt oss." 12.8.2014 kl. 10:02
Juha Lehtola har egna erfarenheter av sorg, men filmen om Oliver som förlorar sina föräldrar i en bilolycka är en fiktiv berättelse.

Juha Lehtola. Döden som tema i böcker och film behandlas ofta genom det tunga. Regissören Juha Lehtola gick en annan väg. 12.8.2014 kl. 00:00

ebola. När våra tidningar fylls av oroande ebolanyheter är perspektivet ett helt annat i Västafrika. Anna Tikum, FMS-missionär i Senegal, berättar att hon knappt diskuterat viruset med någon, trots att sjukdomen skördar offer i grannländerna. Sjukdomen får inte heller några stora rubriker i de senegalesiska medierna. 12.8.2014 kl. 10:08

Irak. Martyrkyrkans vänner (MKV) sänder 12 000 euro till Irak. Hjälpen ges i form av vatten, mat och mediciner. 12.8.2014 kl. 10:05

Pia-Karin Helsing. Pia-Karin Helsing lämnade Bibeln då hon slutade vara ett Jehovas vittne. – Men jag har en stark och levande andlighet som leder mig framåt i vardagen. 7.8.2014 kl. 16:04
"N" har fått bli symbolen för "Nazarene", dvs "kristen".

Kristna ledare i Mellanöstern sänder nödrop till Väst. Kristna irakier märks nu ut för döden. 5.8.2014 kl. 16:00

Petrus församling. Kyrkoherdetjänsten i Petrus församling har inom utsatt ansökningstid sökts av Daniel Björk och Monica Heikel-Nyberg. 4.8.2014 kl. 15:07

Petrus församling. Utvecklingen i Petrus församling går i en positiv riktning, säger Caroline Sandström, viceordförande i församlingsrådet. Men på vissa punkter träffar den kritik som riktats mot församlingen. 4.8.2014 kl. 15:17

Att samtala i en kyrka är en signal om att också det omätbara ryms med – det som inte kan vägas, mätas eller göras statistik på.

samtal. Vad är ett gott samtal? Vad händer när människor möts i dialog istället för debatt? Jakten på det goda samtalet tog sig uttryck i en talkshow i kyrkan. 27.5.2021 kl. 17:02
Sund-Vårdö och Finström-Geta blir i januari 2022 Norra Ålands församling.

sammanslagning. Fyra församlingar slås samman på Åland och bildar två nya. Sammanslagningarna godkändes av Kyrkostyrelsens plenum idag. 27.5.2021 kl. 14:38
Med utsikten över Monäs sund från stugknuten har Ove Stråka inga problem att tro på skapelsen.

tro. Han har fallit ner från tre politiska träd. När det gäller sin tro aktar sig Ove Stråka därför för att klättra upp i fel träd igen. 27.5.2021 kl. 09:53
Minna Opara har själv fått hjälp när hon mår dåligt, som erfarenhetsexpert vill hon hjälpa andra.

tro. Minna Opara förlorade sin pappa som 15-åring. Med åren kom barndomens oro ut i form av panikångest. – När jag känner paniken komma säger jag till Jesus: Gör någonting. Jag är bara en mamma, men du är allsmäktig. 26.5.2021 kl. 16:18
– Att gå in i en parallell värld när jag skriver är otroligt roligt, säger Annika Gustafsson-
Flinck.

BERÄTTANDE. Lovisabon Annika Gustafsson-Flinck har varit lärare i 30 år. – De ämnen som ligger mig varmast om hjärtat är historia och religion. I vår har hon också tagit sitt berättande till en annan nivå och debuterar som romanförfattare. 26.5.2021 kl. 10:42