Tor-Erik är min och Bertrands närmaste chef här i Senegal. Han är FMS:s regionrepresentant för Västafrika. Ann-Katrin är i första hand engagerad i hälsovårdsfrågor, men sköter för tillfället också de uppgifter som jag ska börja med i februari. De kom hit till Senegal bara ett par veckor innan jag och Ronya anlände. Men till skillnad från mig är de allt annat än nya i landet. De har bott och arbetat här i många år tidigare. Det var när deras barn var små. Nu har de återvänt och det är jag så innerligt glad åt. Det är av dem som jag lär mig allt som är viktigt att känna till om det här landet. De kan kulturen och språken utan och innan.

Jag hade tänkt ägna kvällen åt att skriva ett blogginlägg om hur härliga dessa två människor är. Men plötsligt fick vi andra planer för i kväll. Därför blir det bara en kort sammanfattning av vad jag hade tänkt säga:

Ann-katrin och Tor-Erik är sånadär avslappnade och sköna typer som man kan skratta tillsammans med. Allting blir tryggt och familjärt i deras närvaro. Och så är det ju så obeskrivligt skönt att emellanåt få prata sitt eget språk med någon annan än med Ronya.

Ann-Katrin och Tor-Erik är helt enkelt alltigenom bra!

Det var ungefär det jag hade tänkt säga i ett längre inlägg om min chef och hans hustru.