Bloggarkiv

Anna Tikum
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

O tew & O koor

23.11.2011 17:54
Varje dag, och jag menar det verkligen, varje dag får vi frågan om Ronya är en pojke. När vi svarar att hon är en flicka ser senegaleserna skeptiskt på oss en stund innan vi får samma fråga igen. Kanske de hört fel? När de åter en gång får svaret att hon verkligen är en flicka kommer nästa fråga: Varför har hon då inte örhängen? Jag försöker - varje gång - förklara att man i Finland inte gör hål i öronen på flickor när de bara är någon dag gammal, så som man gör här. Att flickorna själva får bestämma, sen när de blir lite äldre, om de vill ha örhängen eller inte.
På grund av dessa dagligen återkommande samtal har jag lärt mig mina två första ord på serere: O tew är ordet för flicka (uttalas ungefär "åteåw") och O koor är ordet för pojke (uttalas "åkår"). Men trots att jag behärskar dessa två ord på serere är jag inte säker på att senegaleserna förstår vad jag säger. För de ser lika oförstående och skeptiska ut när samtalet är slut som när det inleddes.
I Kamerun har de samma tradition. Flickor ska ha örhängen från och med det att de föds. Därför vill Bertrand att vi ska fixa hål i öronen på vår dotter. I nästa vecka. Han är övertygad om att vi gör fel mot Ronya om hon inte får sina örhängen så fort som möjligt. Men lika övertygad är jag att vi gör fel mot henne om hon måste ha krimskrams i öronen när hon inte ens är ett halvt år gammal. Det är inte alla gånger alldeles enkelt med våra olika kulturer. Jag hade på något sätt tagit förgivet att vårt barn i grunden ska vara finländskt och sen är det jag som bestämmer vad hon kan ta till sig från sin pappas kultur. Hon kan t.ex. få lyssna på rytmisk afrikansk musik. Hon kan få syssla med afrikansk dans och bli jätte duktig på det. Vi kan äta afrikansk mat nästan varje dag. Och så kan hon få det där afrikanska stolta självförtroendet. Men örhängen när hon är fem månader gammal?
Det är först nu jag börjat inse att jag inte har ensam rätt att bestämma vilka bitar av Afrika min dotter ska få. Min man måste i lika hög grad få bestämma vilka delar han vill ge henne från sin kultur som jag måste få bestämma vilka delar jag vill ge henne från min kultur. Sen när hon är gammal nog att själv bestämma är valet förstås hennes eget. Men fram till det gäller det för mig och Bertrand att kompromissa. Men hur gör man det?
Bertrands strategi angående örhängena är att han vägrar blanda sig i de dagliga diskussionerna om huruvida Ronya är en flicka eller en pojke. Han tycker att eftersom jag vägrar att låta göra hål i öronen på henne så är det jag som måste förklara åt alla i Senegal att hon är en flicka. Det är väl rättvist, men ack så jobbigt. Ibland, när jag ser på blicken hos någon som jollrar med Ronya att frågan är påväg, så ropar jag högt "O tew,  O tew" innan de hunnit formulera sin fråga. Jag tittar samtidigt vädjande på Bertrand som kan franska flytande och betydligt fler ord på serere än jag. Kan han inte hjälpa lite grann? Men han ler bara kärleksfullt tillbaka utan att ge ett ljud ifrån sig. Det är jag som får förklara, fram till den dag jag inser att en flicka ska ha hål i öronen när hon är pytteliten.
En dag när vi gick till marknaden fick Ronya ha på sig sitt vita pärlhalsband och sin allra vackraste klänning. Jag köpte dessutom en massa plastarmband i olika färger. Jag tänkte att om jag spökar ut henne på andra prinsessaktiga sätt kanske vi slipper alla frågor. Men det hjälpte inte det minsta. När frågorna kom pekade jag förtvivlat på armbanden, klänningen och halsbandet och väntade att de skulle inse hur dum deras fråga var. Men ändå greppade senegaleserna tag i Ronyas öronsnibbar och såg uppriktigt bekymrade ut medan de på nytt formulerade sin fråga. Är barnet en flicka eller en pojke? Jag hade bara lust att gråta. Min strategi verkade inte alls fungera.
Jag har på allvar funderat att ge upp. Men tänk om vår Ronya inte blir en sån där prinsessflicka? Tänk om hon bara vill spela fotboll och klä sig i byxor? Kommer hon då någonsin att förlåta mig för örhängena?
Varken pärlhalsband eller plastarmaband hjälper...
Varken pärlhalsband eller plastarmaband hjälper...
Anna Tikum
25.11.2011 19:23
Ági: Det tycks vara så på många ställen i världen. Skoj att du tycker om bloggen!
Magdalena: Vi får se. Jag räknar din röst.
Anna-Lena & Sonja: Jo, det är mycket man kan diskutera angående den här saken. Jag vet vad man ska tycka och känna. Hur jag än vänder så blir det fel åt något håll.
Ida & Tove: Starka alternativ. Glömde helt bort dem.
Marika: Hon ÄR underbar.... : ) (inte bara bilden)
Camilla: Tack för dina tankar. Ja, intressant det här med kulturer...
Bitte: TACK!
CamillaB
25.11.2011 18:03
Jag är ganska principfast av mig gällande mycket. Speciellt om maken är inblandad på nåt vis. För då är såklart mitt sätt det rätta. ;-) Men sen ibland när jag verkligen tänker efter så inser jag hur dumt det är att stånga huvudet i väggen i onödan. Så i ditt fall skulle jag nog ge efter. Jag fick själv hål i öronen först när jag började i högstadiet, vilket väl var ganska vanligt på 80-talet. Men idag får många flickor det redan när de börjar skolan. Efter eget val (och tjat) då förstås...

Jag skulle nog inte heller orka förklara samma sak om och om igen. Medan mannen står bredvid och tydligen nästan njuter av läget. :) Är det tradition där så låter det i mina öron som en viktig sak att följa. Och vill dottern inte ha örhängen sen, så är det ju bara att ta bort dem. Vår dotter hade tidigare flera kompisar från södra Europa och de hade fått hål i öronen redan som bebisar. Och led uppenbarligen inte det minsta av den saken. :) Himla söt är ert charmtroll också utan örhängen, så man han ju verkligen fråga sig hur alla kan vara så blinda och tro att hon är en pojke. :) Intressant det här med kulturer.
Svårt med olika kulturer, personligen ser jag inget problem med att de ser på Ronya som en pojke. Då mina pojkar var yngre och hade (i andras ögon) flickiga kläder kunde någon säga något om söt flicka osv. Nu med Saga har jag fått liknande kommentarer men tvärtom "han har så kraftiga händer" osv. Jag låter dem hållas, mig stör det inte.

Jag tycker du måste lyssna till din magkänsla och vänta med hålen om det känns så för dig. Säkert accepterar afrikanerna det?

Kram
Bitte
24.11.2011 22:44
Du skriver fenomenalt bra bloggar! Tack!
Skulle ju ännu skriva att det är en alldeles underbar bild på Ronya!!!
Förstår ditt dilemma! Känns ju hemskt att utsätta sin dotter för smärtan då hon inte själv har valt det. Å andra sidan verkar det ju vara en ganska viktig grej där i Afrika. Hålen växer nog fast om hon senare inte vill ha dem...

Kram!
Ida
24.11.2011 17:29
Kanske klisterörhängen? Om sådana finns att fås. Knepigt!
Vet ju inte hurdan modells örhängen hon förväntas ha, men jag minns att jag som barn hade örhängen som man bara spände fast lite utan att ha hål i öronen, kan hon inte ha sådana?
Anna-Lena
24.11.2011 0:17
Tänk så viktigt det verkar vara för oss att kunna könsbestämma varandra. Och så byter man kultur och plötsligt är det någonting annat som avgör om man är flicka eller pojke. Lika viktigt hos oss som hos andra (varför har inte pojkbabisar rosa spets utan dödsskallar på sina kläder?), men i Finland är variationerna trots allt kanske lite vidare än där. Fast vem är lyckligare?
Magdalena
23.11.2011 23:36
Jag röstar för örhängen. Låt livet gå vidare. På ett, för er alla, lite lättare sätt. Kram .
Ági
23.11.2011 19:50
Jag tycker mycket om din blogg, du skriver så livfullt. Flickebarn får hål i öronen redan på BB, eller förr vid hemförlossningen även i Ungern, så långt från Afrika. Blir din dotter inte en prinsessflicka så kan hon bara ta ut örhängena när den tiden kommer.

Kära hälsningar

Tanten

Kyrkomötet. Kyrkomötets framtidsutskott stöder inte tanken på kvoter för personer yngre än 30 år i kyrkomötet. 24.4.2017 kl. 15:18
Den mindre kyrksalen i S:t Jacobs kyrka används av den svenska församlingen.

Johannes. Församlingsrådet i Johannes församling har beslutat att församlingen fortsätter sin verksamhet i S:t Jacobs kyrka på Drumsö. 21.4.2017 kl. 14:47

renovering. Kyrkostyrelsens plenum har fördelat byggnadsunderstöd till församlingarna i lutherska kyrkan. 19.4.2017 kl. 15:38
Arkivbild från Helsingfors-Vanda flygplats och demonstrationen mot deporteringen av afghanska asylsökande.

asylsökande. Närmare tretusen personer från många olika kristna samfund har undertecknat ett ställningstagande för medmänsklig behandling av asylsökande. 14.4.2017 kl. 09:42
Äggrullningskonsult Johan Torvalds låter sitt ägg kontrollerat rulla nedför banan.

Påsktraditioner. – Jag var ett med mitt ägg, och det avgjorde allt. 12.4.2017 kl. 09:36
Robin Nyman vet att det är lättare att bygga på sin sommarstuga än att bygga församling.

tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59
Familjen Löfqvist i Pedersöre har också i år bjudit hem vänner till en påskmåltid på skärtorsdagskvällen. Till ritualerna hör att Josef och Anna och andra närvarande barn får måla röd vattenfärg på dörrposterna. Det symboliserar lammets blod. Tillstånd att måla på dörrposterna ger mamma Malena och pappa Jonas bara en gång i året.

Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58
Matilda Nordbergs onda dans skrämmer inte Maria, Alexandra Gustafsson.

sibbo. PÅSKVANDRING. Kom i tid. Klä dig varmt. Ta på dig stövlarna. Kärlekens väg drar genom Sibbo igen. 6.4.2017 kl. 12:21
I sin biografi Mamman berättar Gerd Snellman om sitt liv som präglats av dödsfall och drogmissbruk i familjen.

tro. Som barn var hon van vid att pappa ordnar allt. Men den tryggheten rubbades då Gerd Snellman inom tio år förlorat både sin man och ett barn. Men när en av sönerna fastnade i drogmissbruk några år senare såg hon att Gud bar henne genom svårigheten. 5.4.2017 kl. 08:42
Johan Westerlund deltog i demonstrationen mot Finlands avvisningar till Afghanistan.

flyktingpolitik. Demonstrationerna mot Finlands avvisningar till Afghanistan engagerade också flera präster. Johan Westerlund tycker att det är naturligt att kyrkan tar politisk ställning. 4.4.2017 kl. 16:54

Bok. Serierna i antologin Opium för folket är skickligt tecknade men skildrar religion ur ett utifrånperspektiv. 4.4.2017 kl. 15:10

musik. Patrick Wingren förklarar varför vi behöver Kurt Cobain lika mycket som vi behöver kyrkokören. 6.4.2017 kl. 08:05
Jan-Erik Nyberg  vid familjerådgivningen i Jakobstad säger att kyrkans familjerådgivning har .

vårdreformen. Vart vänder man sig när det strular till sig i äktenskapet? Tusentals finländare tar varje år kontakt med församlingarnas familjerådgivning och i fjol fick sammanlagt 18 000 finländare hjälp vid någon av landets 41 centraler. 4.4.2017 kl. 14:38

radio. På söndag har det gått 85 år sedan den första svenska radioandakten gick ut i etern. 31.3.2017 kl. 15:02

– Skjut upp avverkning och skapa blandskogar som gör skogen stresståligare, råder kyrkomötesombudet och skogsforskaren Anna Lintunen.

KLIMATET. Upp till 22 miljoner euro kan de evangelisk-lutherska församlingarna lyfta ur sina skogar varje år. När kyrkan ska vara klimatneutral 2030 får många se över sina invanda avverkningar. 26.5.2022 kl. 12:00
Doris Ståhl gillar att pyssla med blommor.

livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27
- Vi har precis skyddat 14 hektar skog, säger förvaltningsdirektör Anne Jokela i Karleby

KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59
– Behovet av bostäder för ukrainare är ofantligt stort, säger diakonichef Katri Valve i Vanda.

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38
– Jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15