Bloggarkiv

Anna Tikum
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Vardag i Fatick

22.11.2011 11:23
Här är vi nu mitt inne i en alldeles vanlig vardag. Jag ska måla upp ramarna för hur vardagen ser ut hemma hos oss. Inlägget är främst ämnat för Ronyas mommo och moffa, så att de kan räkna ut när vi gör vad i förhållande till deras rutiner. Vi är två timmar efter finländsk tid.
Jag vaknar för sista gången efter nattens alla matningar vid ca 05.00-05.30 och fördriver tiden halvsovande i sängen med en superenergisk Ronya till 07.00, när Bertrand efter sin joggingrunda kommer och avlöser. Bertrand sover numera allt som oftast i gästrummet så att åtminstone en i familjen får sova. Sedan följer en snabb dusch varefter jag ställer mig vid gasspisen och börjar röra i kastrullen med hirs. Ja, jag ger gröten en ny chans nu när Ronya också ska ha morgongröt.
08.00 åker Bertrand iväg till jobbet och ca 08.30 kommer Seynabou, vår hemhjälp. Jag vet inte hur vi skulle klara oss utan henne. Från det att hon går hem vid 16.00-tiden om eftermiddagen till det att hon igen dyker följande morgon hinner vårt hus se ut som ett bomnedslag. Speciellt köket. Seynabou har arbetat i många finländska familjer tidigare, bl.a hos Lassus och Stores. Därför kan hon till och med lite finlandssvenska! Hemsysslorna här tar mycket tid, så om man kommit hit för att arbeta (eller vara mammaledig med en baby) är det ett absolut måste att ha en hemhjälp.
Vid ca 09.00 kommer Ami för att ta hand om Ronya de dagar när jag och Henriette kämpar med franskan. Ami är den som ska vara med Ronya sedan när jag börjar arbeta, så det är bra att de redan nu lär känna varandra. Ronya avgudar både Seynabou och Ami. Så fort de visar sig om morgnarna lyser hon upp och sträcker armarna upp mot dem. Det är meningen att Henriette ska komma vid 10.00, men hon brukar dyka upp mellan 10.30 och 11.30. Hon stannar dock alltid exakt två timmar, som överenskommet.
Vid ungefär 13.30 kommer Bertrand hem från arbetet och vi äter lunch tillsamman med alla som just då råkar vara hos oss. Efter det följer en timmes siesta när alla slänger sig på en säng eller på någon matta och sover en stund. Om vi har riktigt tur sover också Ronya just den timmen. Vid 15.00 åker Bertrand tillbaka till arbetet och grannflickorna börjar så småningom uppenbara sig. Vi leker med dem tills Bertrand kommer hem för dagen någongång mellan 17.00 och 18.00. Sen är det kväll och de äldre generationerna från kvarteret dyker upp för samvaro framför vår TV (som utöver BBC har ett par arabiska kanaler som fungerar).
Vid 19.00 får Ronya bada i sin ljusröda plastbalja och ungefär 20.00 äter hon sitt kvällsmål. Sen efter det är alla kvällar och nätter unika. Flickan sover ju inte särskilt bra, så man vet aldrig vilka av kvällens och nattens timmar hon tänkt sova och vilka hon tänkt vaka.
Detta är i all korthet ramarna för vår vardag här hemma i Fatick.
Seynabou
Ami
Anna Tikum
30.11.2011 19:04
Pia: Det är sen heller inte samma Seynabou!! Ann-Katrin sade i går att Häggbloms hade en annan vid samma namn....
Anna Tikum
25.11.2011 19:28
Pia: Jepp! Det är samma Seynabou.
Pia Kass-Anttila
24.11.2011 22:15
Hej!
Kan det vara samma Seynabou som var hos Häggbloms då i tiden? Jag minns en Seynabou som var hos dem då.

h. Pia
Anna Tikum
23.11.2011 18:12
Stocka: Hälsa alla i klassen från oss! Krama Anna-Mia.

Mamma & Pappa (mommo och moffa): snart får ni knipa henne hur mycket som helst i tårna!!!
mommo och moffa
22.11.2011 20:16
Bra - så vi vet .... Vi är nog "med" hela tiden och det är mer konkret på det här sättet. Skulle ha lust att knipa i Ronyas vänstra stortå där på den nedre bilden ....
Stocka
22.11.2011 15:29
Mycket trevligt att läsa er blogg. Intressant att få ta del av kultur och vardag. Jag tror nog att vi kommer att läsa en del i klassen också eftersom vi håller på med Afrika i BiGe. Ha det bra trots det halvvakna tillståndet av för lite sömn. Anna-Mia hälsar också!

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet