Bloggarkiv

Anna Tikum
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Söndagstankar 2

20.11.2011 17:30
Gudstjänsten i Fatick firas varje söndag i en stenbyggnad alldeles invid torget. Själva kyrkrummet är inte mycket större än ett klassrum. Där finns ett enkelt altare och och några bänkrader. Inte mer än det. När man tar sig till kyrkan är gatorna fulla med liv och rörelse. Söndagen är nämligen den allra livligaste torgdagen här. Det är med andra ord en dag som är allt annat än sömnig och trög. I dag satte vi oss på bänken alldeles innanför dörren, och eftersom dörren stod på vidgavel kändes det nästan som att sitta mitt i torgyran. Det var alldeles för svårt för mig att följa med i liturgin eftersom den till största delen gick på serere, det språk som talas här. Vissa moment utfördes visserligen på franska, men de gick mig ändå helt förbi då jag redan under momenten på serere hade hunnit drömma mig bort.
Jag iakttog allt det som försiggick utanför. Hästkärror fullastade med människor och varor trängde sig mellan bilar och mopeder. En del kvinnor satt på vägkanten och sålde grönsaker, nötter och olika kryddor. Andra kvinnor bar omkring sina varor i bylten på huvudet. Alla var de iklädda vackra och färggranna klänningar. En gammal man satte sig i skuggan intill kyrkdörren och försökte få sin tupp såld. Torgljuden och torglukterna trängde sig in i kyrkan och blandades med den välbekanta lutherska liturgin. Det var en blandning som jag tyckte om. Jag tänkte, att så här måste det ha varit för de allra första kristna. De samlades i små grupper i enkla utrymmen, kanske just invid torgen. Medan livet pulserade strax utanför kom de tillsammans ihåg allt det som Jesus hade undervisat och gjort för dem. Ungefär som i dag.
Prästen predikade över texten i Matteus 25:31-46 - Människosonens dom. En text som passade ganska bra in i kontexten här bland alla får, getter och tiggare. Det var så många ingredienser omkring mig i dag som gjorde att det var så enkelt att sätta sig in i hur allt måste ha varit för tvåtusen år sedan. Precis som den lilla församlingen här i Fatick var de första kristna i Jerusalem en liten, liten minioritet.
När jag satt där bland de kristna sererna kände jag en stor tacksamhet till mina föräldrar som släpade mig till kyrkan varje söndag under min barndom. Mamma och pappa tvingade aldrig oss barn att gå i kyrkan, men de gjorde klart för oss, att är man kristen så firar man gudstjänst med andra kristna om söndagarna. De regelbundna gudstjänstbesöken under årens lopp har gjort att liturgin och de olika momenten i gudstjänsten blivit en del av mitt inre. Så fort jag sätter mig i en kyrka med luthersk liturgi så finns ett genklang inom mig, vare sig jag aktivt deltar eller bara finns där helt okoncentrerad. Det är ingen skillnad var i världen jag är. Det är lika överallt. Gudstjänstrytmen i mig finns också i andra länder och kulturer där det finns kristna som firar gudstjänst. Denna rytm, som består av igenkännbar liturgi och musik, skapar gemenskap på ett djupt plan med personer som man aldrig sett förut. Det är ganska mäktig. Man liksom tillhör en jättestor familj, för att använda ett utslitet religiöst uttryck.
Att jag får vara en del av denna stora familj på det här sättet har jag bara mina föräldrar och deras religiösa uppfostran att tacka. När jag var tio år gammal, och satt där i vår bänkrad i Borgå domkyrka och räknade minuterna tills predikan skulle ta slut, hade jag nog aldrig trott att jag en vacker dag skulle formulera dessa meningar. Jag var allt annat än tacksam just då. Men det är väl sådär med ganska mycket. Det är först långt senare som man förstår att uppskatta grejer som ens föräldrar utsätter en för.
Ungefär i de här banorna gick mina tankar i dag när jag satt i kyrkan. Sånger sjöngs. Böner bads. Predikan predikades. Det var inget högtidligt över det hela. Tvärtom var det jordnära, okomplicerat och kanske rent av lite stökigt med allt torgliv så nära inpå. Just därför kände jag att det här, det här är en plats där jag kan känna att Jesus är riktigt, riktigt nära. Mitt i livet. Det är där Gud trivs allra bäst. Så tror jag.
När gudstjänsten nästan var slut kunde jag konstatera att det där lilla tillägget till kyrkans förbön som jag tyst hade formulera för mig själv var något som Gud ansåg att var värt att åtgärda. Jag hade bett för mannen utanför kyrkdörren, att han skulle få sin tupp såld innan gudstjänsten var slut. Bertrand har de senaste dagarna hotat med att skaffa en kompis till vår hemska höna, och jag var så rädd att han skulle få för sig att köpa tuppen om han fick syn på den. Ungefär mitt i slutsången kunde jag till min stora lättnad se en äldre kvinna slänga tuppen över axeln och gå sin väg. Mannen hade fått sin tupp såld och det fanns inte längre nån risk att den skulle följa med oss hem.
Det var en bra kyrkdag i dag.
Kyrkdörren stod på vidgavel så jag kunde iaktta torgyran.
Jag var inte den enda som var intresserad av livet utanför.
Det finns mycket att iaktta...
....på torget i Fatick om söndagarna.
Mitt i torgyran kan man fira nattvard. (Bilden är från förra söndagens gudstjänst)
Anna Tikum
22.11.2011 11:54
Petra B:Jag tycker att man ska säga som det är, om det inte skadar nån förstås, då kan det vara bäst att hålla saker för sig själv

Tove: Och jag känner igen dina bilder som jag tittade på i somras! : )
Tove
20.11.2011 18:48
Jag kommer ihåg den där väggmålningen i kyrkan. Så roligt att få följa med och läsa om Fatick och ställen jag känner igen. Har man en gång besökt Afrika, finns det alltid i en tror jag.
Va härligt med en så ärlig kolumn och skönt att nån i din "ställning" kan skriva just sådär ärligt!

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Nattvakter, tydliga överenskommelser med föräldrar, ett telefonnummer att ringa 24/7 om läget blir ohållbart – bland annat det här måste församlingar ta till för att garantera säkerheten vid konfirmandläger. – Vi måste fråga oss om ungdomarna är i "lägerskick", säger Helena Salenius vid Kyrkostyrelsen. 29.6.2023 kl. 17:47

FMS. "Det finns betydande nedskärningar i utvecklingssamarbetet i programmet, och vi är oroade över hur dessa kommer att påverka situationen för världens fattigaste." Det skriver FMS i ett pressmeddelande. 28.6.2023 kl. 13:55

olycka. En olycka inträffade i måndags i samband med Seinäjoki församlings barnläger. Olyckan skedde då ett barn simmade. Idag kom sorgebudet att barnet dött. 22.6.2023 kl. 14:55

EUROPEISKA KYRKOKONFERENSEN. Rysslands anfallskrig och strävan efter rättvisa och hållbar fred blev ett av huvudtemana under mötet. 22.6.2023 kl. 11:28

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06