Bloggarkiv

Anna Tikum
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Franska

16.11.2011 21:01
Detta långa inlägg handlar om hur synd jag anser att det är om mig när jag måste plugga franska. Jag rekommenderar därför alla bloggläsare som har något vettigt att göra i dag att hoppa över just detta inlägg. För det är faktiskt inte alls synd om mig. 
Varje kväll innan jag går och lägger mig ber jag till Gud att ett litet under skulle inträffa under nattens lopp. Men varje morgon vaknar jag och kan konstatera att jag inte fått något bönesvar. Jag ber om ett språkunder. Att Gud skulle röra om lite grann där i hjärnans språkcenter så att jag plötsligt bara kunde prata flytande franska. Men Gud är inte alls samarbetsvillig beträffande den här saken. Och det tycker jag att Gud bara förlorar på. Tänk nu hur mycket mer jag kunde få gjort här om jag behärskade franska. Men lika envist som jag ber om detta lilla under, lika envist verkar Gud se till att det inte inträffar.
För att jag ska lära mig franska finns det bara ett enda sätt. Jag måste plugga. Och det är där problemet ligger. Hur mycket jag än kämpar så fastnar ingenting. Låt mig förklara.
För exakt ett år sedan var det redan klart att vi skulle hit till Senegal. Jag hade fått tjänsteledigt från mina arbetsuppgifter för att påbörja projektet att lära mig franska. Under novembermånad skulle vi också packa ihop allt vi ägde. Bertrand skulle nämligen vara i Kamerun hela december och redan från årsskiftet skulle vi till Frankrike på språkkurs. Så vi bodde denna tid i ett kaos bland flyttlådor.
Det var Tommy som hjälpte mig att komma igång med franskan. En bättre introduktion i det nya språket kunde jag inte få. Därför vill jag understryka att det inte var Tommys fel att jag, när vår tid tillsammans var slut, inte behärskade så mycket mer än hälsningsfraserna, de viktigaste verben och några uttryck. Det fanns en annan orsak till att jag inte lärde mig så mycket. Mitt i kaoset av flyttlådor och listor på allt som skulle göras upptäckte jag att jag var gravid. Då fanns det förstås så mycket annat att tänka på än franska. Jag mådde dessutom mest illa om förmiddagarna, just när jag och Tommy hade våra träffar. Så medan min stackars lärare tappert försökte lära mig att uttala krongliga franskaord knaprade jag i mig salta kex och krävde toalettpauser stup i kvarten. Men nånting lärde jag i alla fall.
Sen blev det en liten decemberpaus. Det var ett stort misstag. För när jag kom till Frankrike förstod jag absolut ingenting. Jag hade glömt allt under decemberpausen. Och jag hade ingen som helst lust att börja från början. Hela första veckan ägnade jag mig därför åt att sitta och sura på franska caféer. Det blev många café au lait och croissanter kan jag tala om. När jag väl kom igång med språkbadet började jag känna igen ett och annat som Tommy hade lärt mig. Men sex veckor är en alldeles för kort tid när man ska lära sig ett nytt pråk. Det krävs mer än så. Det som i alla fall hände med mig i Frankrike var att jag
fick inspiration. Jag började tycka om språket och kände att det här var nåt som jag ville satsa på. Så när jag åkte tillbaka till Finland och Bertrand till Senegal  (se första blogginlägget) lovade jag mig själv att aldrig någonsin släppa taget om språket.
Jag fick hjälp av Marie, en underbar fransyska som var bosatt i Borgå. Vi träffades en par gånger i veckan och pratade om dittan och dattan. Det var supereffektivt och stundvis kändes det nästan som om jag verkligen gjorde mig förstådd. Utöver sessionerna med Marie satt jag dessutom några timmar på en av gymnasiets franskakurser. Men sen, ja sen hände det som bara inte fick hända...
Franskan försvann! Igen. Den försvann samtidigt som Ronya kom till världen. Och tro mig, jag har vänt ut och in på min hjärnas alla skrymsel och vrår. Det jag lärt mig finns inte sparat någonstans. Det är spårlöst försvunnet. Dessvärre var det inte bara franskan som försvann. Jag tror bestämt att hälften av min hjärnkapacitet kom ut med moderkakan, och då med all säkerhet just allt det där som behövs när man ska hantera olika språk. Det blev klart redan på BB. När barnsköterskan skulle undervisa mig i spädbarnsskötsel uppfattade jag ingenting. Hon lär ha pratat svenska med mig. Jag såg att munnen rörde sig och jag uppfattade ord som bröst, mjölk och blöja. Men jag hade ingen aning om vad hon sade.
Sådär fortsatte det i flera veckor. Hjärnan vägrade fungera. En gång när jag satt och ammade kunde jag inte ens räkna. Jag kom upp till 15, men sedan var det stopp. Kom 17 före 16, eller tvärtom? Efter att jag i en kvart hade suttit och funderat på det bestämde jag mig för att kapitulera. Jag skulle aldrig klara att upprätthålla min franska med det lilla av min hjärna som fanns kvar samtidigt som jag skötte ett spädbarn. Franskan fick jag ta itu med sen när vi kommit till Senegal, tänkte jag.
Och nu är vi här. I landet där man måste kunna franska. Åter en gång börjar jag från början. Här under Afrikas heta sol sitter jag och pluggar franska hälsningsfraser och oregelbundna verb medan Ronya sover sina dagssömner. Det finns inga alternativ, tycker Gud. Ska man lära sig ett språk får man jobba för det. Inte ens för en nybliven, hjärndöd, ammande mamma som inte får sova om nätterna finns det nåd. Eller jo, lite hjälp har jag i alla fall fått. Hon heter Henriette.
Tillsammans med Henriett pratar jag franska några timmar i veckan. Kanske är det så att det är denna kvinna som är bönesvaret? Vad vet jag. Gud blir man aldrig klok på. Bönesvaren kommer ju aldrig i den form man ber om. Vad jag däremot vet är att min nya lärarinna inte går att lura. Hon genomskådade genast de olika knep som jag utvecklat för att få det att se ut som om jag kan språket. Jag har nämligen lärt mig att humma, nicka på huvudet och se väldigt intresserad ut när någon pratar med mig. Med jämna mellanrum skrattar jag dessutom lite grann och stundvis ser jag bekymrad ut. Det fungerar ganska bra. Alla tror att jag kan franska. Alla utom Henriette. Hon spänner blicken i mig när jag hummar lite för mycket, och då vet jag att hon vet. Ursäkten att jag efter Ronyas födelse inte har lika många celler kvar i språkcentret som tidigare går inte alls hem. Henriette har fött tio barn och det är inget fel på hennes språkcenter.
Egentligen har jag inga skyldigheter gentemot någon att ägna mig åt franska nu under min mammaledighet. Det är något som jag i princip ska börja med i februari när mammaledigheten är slut och jag börjar arbeta. Att lära sig det språk man ska arbeta på är enligt min arbetsgivare en del av arbetet och man får göra det på arbetstid, så de minuter jag lägger ner på att studera franska nu är bara på plus för arbetsgivaren. Men det är ju inte för dem jag pluggar. Jag gör det för min egen skull. Jag har nämligen tröttnat på att humma, nicka och planera in skratt på rätt plats när jag umgås med folk. Det vore så mycket lättare om jag faktiskt förstod vad jag diskuterade....
Ja, så här illa ställt är det med mig och min franska. Det är ingenting som jag är stolt över. Så ni kanske förstår varför jag varje kväll ber till Gud om ett språkunder.
Henriette har fött tio barn och det är inget fel på hennes språkcenter....
Henriette har fött tio barn och det är inget fel på hennes språkcenter....
Anna Tikum
22.11.2011 11:47
Kaija: Jo, du har nog rätt....
Kaija
20.11.2011 23:45
Instämmer helt med Annika G. Jag har väl alltid varit lite yr men sen jag blev mamma är jag extra tankspridd. De e så många nya känslor och intryck man plötsligt ska handskas med för atti nte tala om nattsömnen som rubbas...Du prioterar med andra ord rätt tycker jag. Du sätter med hela din kropp och väsen Ronya på första plats. Du är mamma. Och sen blir du säkert oxå småningom en franskatalande mamma ;)
Anna Tikum
18.11.2011 11:21
Henna: Man ska, som sagt, akta sig för att be. Man har ingen koll på bönesvaren ju...
Ebba: Låter skönt med rehab. Hälsa alla som du läser för så mycket från mig!
Anna-Lena: Sant, senegaleserna verkar vara förstående beträffande den här saken.
Annika: Den var bra, "att hjärncellerna tagit mammaledigt". Det kan jag ju börja köra med för omväxling. Tack! : )
Sofia: Vad fint om du kan bli glad av min blogg! Du är bra du också!
Henry: Oj du skulle bara veta vad jag väntar på det där "ploppet". Jag lever i hoppet! Och som sagt, jag VILL ju lära mig,,, Lycka till med din kamp! : )
Henry Byskata
18.11.2011 11:08
Bon jour, Anna! Tack för ditt trevliga skriveri som gav mig igenkännandets glädje och litet skratt tillika! Du skriver så festligt och med ordentlig understatement:-) Visst kan du en hel del franska, du skrev ju om i din bok hur swahilin poppade fram efter en viss tid i Afrika igen...Jag har gått i arbis ett par år och kämpat med franskan, non tres bien:-) Men det är ett vackert språk och jag vill också lära mig mer. Je ne m´en souviens pas:-)
Sofia
18.11.2011 10:53
Tack Anna! Din blogg gör mig glad varje dag. Du är bäst!
Annika G.
17.11.2011 22:37
Hej Anna! Det är så roligt att läsa din blogg. Det känns inte som om du skulle vara såå långt bort även om du skriver om en helt annan värld. Men jag måste nog försvara dina hjärnceller... :) Jag tror inte de for ut med moderkakan. Däremot tror jag att de har tagit mammaledigt och sover istället för dig... ;) C. var allvarligt orolig för mig ett tag under värsta babytiden p.g.a. min glömska och koncentrationssvårigheter. Men när jag fick sova längre nätter igen blev det nog bättre. Hoppas du snart får sova lite mera iallafall! Lycka till! Kram!
Anna-Lena
17.11.2011 20:56
Jag måste säga att du verkligen har haft mer än vanligt otur med franskan. Lyckligtvis behöver du ju inte skriva ännu eller...? Och Senegaleser är de bästa personer att lära en ett nytt språk. Ska skicka någon tanke till pappa Gud då och då :) Tsemppiä!
Ebba Carling
17.11.2011 13:44
Mycket intressant att läsa din blogg och du skriver på ett så levande och medryckande sätt! Jag har läst en del av inläggen på våra syföreningsmöten (det är inte så många av deltagarna som använder dator så att de skulle kunna läsa själva).
Är för närvarande ledig från jobbet och deltar i en kurs för närståendevårdare på Norrvalla rehab center i Vörå - jobbigt för kroppen med all motion ... men säkert nyttigt. Ha det gott!
Henna
17.11.2011 1:26
Hahaaa! Dagens bästa skratt! Förlåt, jag förstår dig och ditt problem, men du skriver så roligt. Och bra! Jag kämpar på med samma sak, med en lärare som inte kan något annat än franska. Svårt är det, men vi får kämpa på. Fast jag har faktiskt inte bett för just den här saken ännu.... Måste testa. Kram!

Bröstvärnet förblir fast även om bänkarna på båda sidan om mittgången längst fram i Sankta Birgitta kyrka blir löstagbara. Att museiverket godkände lösa bänkar överraskade projektledaren Daniel Wikström.

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11
”Oblat” kallas nattvardsbrödet, det liknar ett tunt kex och fastnar ofta i gommen när man satt det i munnen.

OVAN I KYRKAN. Du ska på konfirmation. Det blir dags för nattvard. Du har inte tagit emot nattvard sedan du själv blev konfirmerad och vet inte hur man gör. Här följer en praktisk nattvards-ABC. 11.1.2023 kl. 00:00
Daniel säger att han aldrig vill komma ifrån sin skuld över att han inte gjorde mer.
– Jag tänker: vi gjorde ju inte tillräckligt. Många säger: ni gjorde vad ni kunde, det är inte ert fel. Jag köper inte det.

PSYKISK OHÄLSA. Vad gör man när det värsta händer? Jennie Jakobsson förlorde sin elvaåriga dotter i självmord. Hon och hennes bror Daniel Jakobsson berättar om att bygga ett liv där man försöker göra något gott av det som bara är sorg och maktlöshet. 10.1.2023 kl. 08:00
Tidiga påverkare i Borgå stift. Från vänster Max von Bonsdorff, Edvin Wirén och G.O. Rosenqvist.

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Biskop emeritus Gustav Björkstrand skriver om hur det gick till när de finlandssvenska lutheranerna för hundra år sedan fick ett eget biskopssäte och en egen domkyrka i Borgå. 9.1.2023 kl. 16:44
Noora Karjaluoto söker fram gamla färglager i S:ta Birgitta kyrka i Nykarleby

KYRKRENOVERING. De senaste åren har det skett en generationsväxling på museiverket som innebär att inställningen till vad som kan tillåtas då kyrkorna renoveras har förändrats. När Lundo medeltidakyrka renoverades i höst ersattes kyrkbänkarna av moderna lösa stolar. 9.1.2023 kl. 12:02
– Försök att vålla religiöst inbördeskrig, säger religionsvetaren Tornike Metreveli.

KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00
Kyrkans Utlandshjälp stöder i ukrainska Tjernihiv att skola och utbildning ska fungera för barnen, trots kriget.

KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31
Soc & koms rektor Tuomas Martikainen har jobbat i krysset religion–samhälle.

MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16
Ulf Lundell och Eva Dahlgren.

psalmer. Svenska kyrkan fick över 9 000 förslag på nya psalmer när den rikssvenska psalmboken ska förnyas och revideras. 4.1.2023 kl. 11:11
Dennis Svenfelt

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, blir präst i den lutherska kyrkan i Lettland. I mitten av januari åker han till staden Liepaja för att jobba med en internationell församling där. 3.1.2023 kl. 13:45
Jubileumsåret öppnas i samband med högmässan i Borgå domkyrka på nyårsdagen 1.1.2023 klockan 12.15

BORGÅ STIFT. Borgå stifts jubileumsår inleddes på nyårsdagen. Temat för jubileumsåret är Tillsammanskraft – Mångfald och samarbete. 31.12.2022 kl. 15:12
Benjamin Häggblom intar gärna en lyssnande roll, inte minst i mötet med äldre människor.

korsholm. Han är ung, men inga­lunda oerfaren. Benjamin Häggblom ser sina unga år som både en styrka och orsak till eftertanke. 22.12.2022 kl. 14:54
– Vi kan varken som kyrka eller som människor leva så att vi bara gör och gör, för att vi är så rädda för att någon ska bli sur, säger Mari Puska.

mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02
Mona Nurmi tror inte på att försöka förändra någons övertygelse genom argumentation.

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40
Alla från Köklot som skulle till julkyrkan samlades och promenerade eller sparkade tillsammans över isen.

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45

Överraskande många av presidentkandidaterna vill hålla kvar traditionen.

PRESIDENTVAL. Under presidentkandidaternas valrörelse har en symbolfråga varit: Ska presidenten i nyårstalet önskaGuds välsignelse? Så här har de svarat i valkompasser och medier. 22.1.2024 kl. 16:13
Biskop Bo-Göran Åstrand överräcker den finska delegationens gåva till påven Franciskus.

PÅVEN FRANCISKUS. Idag på S:t Henriks minnesdag träffade biskop Bo-Göran Åstrand påven Franciskus vid en privat mottagning i Vatikanen. I delegationen som träffade påven ingick också biskop Raimo Goyarrola från katolska kyrkan och metropolit Arseni från ortodoxa kyrkan. 19.1.2024 kl. 15:34
Kristna i norra och centrala Nigeria lever under extrem  förföljelse.

FÖRFÖLJELSE. Fyra av fem fall där kristna dödats för sin tros skull under fjolåret har skett i Nigeria. Sahelområdet söder om Sahara hör till de områden i världen där det är svårast att leva som kristen. 17.1.2024 kl. 09:39
Johan Kanckos hälsades välkommen till församlingen med en applåd.

kyrkoherdeinstallation. På söndag var det fest i Solf då församlingens nya herde Johan Kanckos installerades i tjänst. Det blev en späckad dag som utöver högmässa också bjöd på många goda tal och inte minst en välsmakande laxsoppa. 14.1.2024 kl. 14:54

NYTT ÅR. Glöm nyårslöftena. Kör i stället med nyårsönskningar och pyttesmå nyårsplaner. Vad skulle du behöva för att älska dig själv, dina medmänniskor och Gud lite mer under det år som kommer? 12.1.2024 kl. 10:35