Det var trots allt tur att det inte gick att hoppa över gårdagen. Vi fick nämligen vara med om en riktigt häftig grej på kvällen. Traditionell brottning.

Jag hade tänkt ta itu med Anna Wahlgrens bok "Sova hela natten". För jag har fått löften om att Anna Wahlgrens kur ska hjälpa oss att sova hela nätter. Men av någon orsak är tröskeln väldigt hög när det gäller att ta itu med boken. Så när vi på kvällen fick förfrågan att följa med och titta på senegalesisk brottning var vi inte svåra att övertala. Om vår dotter ändå inte sover kan vi väl försöka ha det trevligt på nätterna i stället för att sura och trötta kämpa med sömnen. Ronya var helt med på noterna.

Tillställningen ägde rum bara några kvarter härifrån och samlade närmare tusen åskådare. När vi kom dit var brottarna redan i fullgång med uppvärmningen. Dunket från trummorna och männen som sjöng var öronbedövande. Månen lyste och det var stjärnklart. De muskulösa, halvnakna männen lunkade av och an i sanden och utförde alla möjliga ritualer inför kvällens prestationer. Det verkade som om den fysiska uppvärmningen var av mindre betydelse än den spirituella. Amuletter bands omkring armar och ben, olika drycker förtärdes och vätskor stänktes både på de svettiga kropparna och på marken där brottingsmatcherna utkämpades. Mystiska symboler ritades också i sanden och små föremål grävdes ner här och där. Mitt i allt detta satt vi med vår lilla dotter, och jag tänkte att det troligen inte ingår i Anna Wahlgrens sömnskola att ta med en tös på fem månader på dylika tillställningar.

Efter nån timme, när trumdunket och ritualerna hade eggat upp männen tillräckligt, satte de i gång med sina tävlingar. Men jag måste säga att det var något av ett antiklimax. Endel av matcherna tog nämligen slut på mindre än en minut. Jag trodde att jag skulle få se något mer extremt, något som skulle räcka betydligt längre. De intensiva förberedelserna som hade pågått i flera timmar lovade så mycket mer. Därför blev jag lite besviken. Men visst, det var några matcher som var riktigt spännande och som engagerade publiken till max.

Det var alltså tur att det inte gick att hoppa över gårdagen. För nu har jag lärt känna Senegal lite mer. Traditionell brottning lär vara en stor grej här i landet.