Bloggarkiv

Anna Tikum
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Tabaski

07.11.2011 22:35
Så är dagen då äntligen här! Tabaski, en av de största muslimska högtiderna som firas i Senegal. Man kunde kanske jämföra festligheterna med de kristnas jul. Men i stället för skinka finns det fårkött på allas bord. Man minns hur Abraham var villig att offra sin son Ismael (inte Isak!). Men vi vet ju hur det gick. Det blev ett får i stället. I varje hem slaktas därför minst ett får vid den här högtiden. Jag fick i dag veta att en man måste slakta lika många får som han har hustrur. De senaste veckorna har det därmed kryllat med får överallt i detta land. Flera gånger har det varit trafikstockning där vi försökt ta oss fram, på grund av de otaliga stackars fåren som i dag har gått sina öden till mötes.
Det har alltså varit stämning av festförberedelse i alla knutar redan en lång tid. Skräddaren nere vid torget som jag hade tänkt att skulle sy sängöverkast åt oss såg förtvivlat på mig när jag för några dagar sedan besökte honom. Han syntes knappt i sitt lilla krypin där han satt bland högar av glittriga tyger. Dem skulle han på kort tid förvandla till vackra festdräkter åt både män och kvinnor. Mina sängöverkast kunde bra vänta nån vecka, sade jag, och skräddaren såg riktigt lättad ut. Grannflickorna som leker med Ronya har dag för dag blivit allt vackrare i håret. Det tar ju flera dagar att få till en ordentlig frisyr i afrikanskt hår, så flickorna har suttit här med delar av håret burrigt och ofixat och andra delar av håret i små, prydliga flätor. Men i dag var allas hår i topptrim, kropparna nytvättade och doftade gott av oljor. Det var knappt så man kände igen grannflickorna i de glittriga kläderna och smyckena.
Vi trodde att vi inte skulle delta i festligheterna dess mera eftersom de inte berör oss. Men våra grannar hade andra tankar. Redan på förmiddagen, efter morgonbönen, kom Abdoulaye hit och sade att det var dags att slakta fåret och att hans familj ville att vi var med. Så det var bara att klä på sig en festdräkt och följa med. Och sen gick allt på i ett. Jag har aldrig tidigare fått smaka på sådan gästvänlighet grannar emellan som i dag. Det var inte bara Abdoulayes familj som ville ha oss med i sitt firande. Vi satt också en lång stund på gården till Ibrahims familj. På båda ställena fick vi grillat fårkött, olika varianter av couscous och grönsaker samt sockriga drycker i alla möjliga giftiga färger. När vi kom hem fick vi ytterligare en inbjudan. Det var grannen närmast vårt sovrumsfönster (som jag glömt namnet på) som knackade på dörren och sade att maten var färdig. Men då tackade vi artigt nej. Våra magar kunde inte hantera mera fårkött.
Under tabaski ska man be varandra om förlåtelse för allt dumt man gjort mot varandra under året som gått. När man besöker sina vänner och ber om förlåtelse kan man med det samma ge någon present. På vårt köksbord står för tillfället massvis med kastruller och tallrikar i olika storlekar och färger. I dem finns läckerheter som vänner och bekanta tillrett och hämtat åt oss under kvällens lopp. Det är knappast för att de upplever att de har något att be oss om förlåtelse för, utan helt enkelt för att de är så alltigenom gästvänliga. Vi är nya i kvarteren och då vill man ta oss med i gemenskapen kring en dag som denna. Så förklarade i alla fall Abdoulaye.
När jag skriver dessa rader är det redan kväll, men det finns inga tecken på att festligheterna skulle hålla på att ta slut. Jag har på känn att ljuden och dofterna av dagens fest blir allt intensivare för varje minut som går. Det är musik från en granngård, från en annan är det rytmiska slag på trummor och från platser jag inte kan lokalisera hörs sång och glatt prat. Allt det här lär hålla på till småtimmarna. Så pass länge har jag bott här redan att jag vet det. Vi bor bland människor som älskar att festa!
Får överallt inför tabaski (taget genom smutsig fönsterruta).
Festklädd! Jag försöker inte vara märkvärdig när jag bär Ronya på ryggen. Det är bara det att en vagn aldrig skulle komma på fråga här i sanden.
Bertrand i traditionell kameruansk utstryrsel.
Festförberedelser. Ännu inte festklädda.
Grillande av fårkött pågår. Ett smakprov inför riktiga måltiden.
Pia Kass-Anttila
8.11.2011 20:45
Anna, jag har nog många gånger tänkt att till Senegal vill jag igen...
Anna Tikum
8.11.2011 20:06
Sven-Olof: Med några ord lyckades du sätta ord på vad livet verkligen verkar vara här. Du har rätt, det är nog säkert så att pappa "skuttade" vagnen, i alla fall när vi var i Krombi!

Pia: Hej Pia! Trevligt att du läst min bok. Det kan ju ha ändrat här i knutarna på 20 år, jag vet inte, kom på nytt och jämför...

Camilla B: Vad snäll du är....
CamillaB
8.11.2011 19:46
Du bara måste skriva en ny bok sen när du har hunnit samla på dig tillräckligt mycket minnen och intryck från ert nya land. För det är så intressant och givande att läsa om livet i en helt annorlunda kultur! Det är faktiskt en av höjdpunkterna på dagen numera att titta in på just din blogg och se om du har skrivit nånting nytt. Och då har jag många bloggar på min lista. :)

Vad fina ni var i era festdräkter. Och vilka trevliga grannar ni verkar ha.
Pia Kass-Anttila
8.11.2011 16:31
Hej Anna!

Intressant att läsa om din upplevelser i Senegal. Jag kommer själv att tänka på den resa till Senegal som jag gjorde med min farbror Lasse för ca 20 år sen... Vi hälsade på min faster Mona Häggblom och hennes familj som var FMS missionärer i Fatick. Den resan gjorde djupt intryck på mig och flera minnen dyker upp då jag läser det du skrivit.

Och tack för din bok Elfenbenshjärtat - den berörde!

Ha det så bra!

h. Pia Kass-Anttila
sven-olof emet
8.11.2011 4:24
En varm och levande berättelse av någon med blick för det annorlunda. Vad har egentligen hänt med oss i detta överflödssamhälle när vi inte kan åstadkomma trivsel med enkla ting . De människor du nu lever tillsammans med verkar ha ett överflöd av värme, gemenskap intresse för vänner och bekanta på ett öppet och naturligt sett.
önskar er alla en trevlig tillvaro
ps, i södra Finland skuffar morfar barnvagnen l Österbotten
skuttar han den (undantag finns)
Anna Tikum
8.11.2011 0:51
Sandra S: Ja, det är supereffektivt när man ska dem och somna. Tror på det.... Tack, att du tycker att det är roligt att jag bloggar!
Sandra S
7.11.2011 22:56
Vad fantastiskt roligt att läsa din blogg Anna! Dels för att du skriver så bra, dels för att du skriver om Afrika. Jag har burit båda mina barn i sjal, mest för anknytningens skull, men det är också ergonomiskt och skönt att vara nära, och så får man ju motion! Min man brukar ha pojken i bärsele på ryggen och stavgå.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39