Bloggarkiv

Amanda Audas-Kass
Jag är 29 år och just nu allra mest mamma eftersom jag är hemma med min son Arvid som är två månader. Till familjen hör också Ingrid, 4 år och min man Fredrik. Mitt jobb är att vara modersmålslärare i ett svenskt gymnasium i Helsingfors. Sedan är jag också prästfru, vilket nog är en ganska stor del av den jag är. På KP-bloggen kommer jag att ha ett tydligt tema: kvinnlighet och jämställdhet.

Min stund med Gud

07.01.2013 17:11

Det är kanske jag som rört mig i udda sammanhang, men jag ser väldigt ofta småbarnspappor som deltar i gudstjänsten och lika ofta småbarnsmammor som övervakar barn som springer omkring i korridoren utanför gudstjänstlokalen. (Förtydligande: det har naturligtvis hänt att pappor också funnits i korridoren, men det verkar vara mera ovanligt. Om det enligt din erfarenhet är tvärtom: berätta gärna. Jag har väldigt gärna fel här.)

Det här är beklämmande av flera olika orsaker. För det första och främsta: att barnen inte riktigt har något utrymme i gudstjänsten. Att så många gudstjänstgemenskaper verkar vara allergiska mot barnaljud. Att heligheten förknippas så starkt med stillhet, ro och tystnad att de små livliga som Jesus själv kallade till sig inte passar in. Och följaktligen passar deras föräldrar inte heller in. Vi stänger därmed dörren till gudstjänstgemenskaper för en ganska stor grupp människor.

Och för det andra och inte alls lika viktiga men kanske mera irriterande för någon: är det på något sätt så att det är viktigare för mannen att få ha sin gudstjänst än för kvinnan? Är hans stund med Gud mera betydelsefull eller varför är det i så många fall han som sitter tillbakalutad i kyrkbänken och tar in predikan? Medan kvinnan tröstar det vrålande barnet som just sprang in ett dörrhandtag och småbittert ångrar att hon alls kom med till kyrkan och lovar sig själv att förstå att stanna hemma nästa gång.

Jag vet inte. Men jag vet att min stund med Gud är livsviktig både för mig och för min tro. Visst har jag stunder med Gud och barnen samtidigt, men det räcker inte för mig. Ibland behöver jag (min kvinnlighet till trots) få fokusera på en enda sak: universums skapare och vad han vill säga till mig. Min mans stund med Gud är livsviktig för honom också. Och den ger jag honom gärna. Men den är inte mera viktig och mera värdefull än min stund.

Att min tro är lika viktig gör inte hans tro mindre viktig. Att mina rättigheter är lika stora gör inte hans rättigheter mindre. Det är inte en tävling. Ingen kan ha allt, men båda kan ha lika mycket.

mona Häggblom
12.1.2013 19:30
Jag tror inte att detdär beror på att den enas tid med Gud är mera viktig, inte heller att den som sitter tror att hans tid är mera viktig. Jag tror inte heller att det hör till mammors personlighet att alltid hoppa upp när ens barn gråter. men jag tror att det är jätteviktigt att ta saken till tals och att komma överens före gudstjänsten vems tur det är att sitta idag. Jag tror att båda föräldrarna i allmänhet vill ställa upp för den andra men, som du konstaterat i ett tidigare inlägg, det gäller att säga hur man vill ha det, diskutera och komma till gemensam lösning.
Susanna
11.1.2013 15:09
För vår del har vi delat på det beroende på humör. Jag upplever dock att det är lättare för mig än min man att samtidigt ta del av gudstjänsten med ena örat och se efter barnen med andra ögat än för honom. Högtalare i korridoren är en bra uppfinning!

En barnvänlig församling i Uppsala har ett skilt lekrum med tv-överföring live, heltäckande matta i kyrkan dämpar ljud, dubbelt utrymme mellan bänkraderna bak i kyrkan för barnvagnar, värdar som står och öppnar dörren för barnvagnar under gudstjänst, högtalare och volym så alla hör trots att barnen inte är helt tysta i kyrkan osv. Under konferens finns barnpassning för de minsta och roligt barn- och ungdomsprogram, så föräldrarna kan lämna in sina barn och barnen får också andlig föda på sin egen nivå. Där finns verkligt mycket barn och många barnfamiljer!
Jenny
8.1.2013 23:01
Jag upplever att det så gott som alltid är mamman som lugnar omkringspringande även i andra sammanhang. Mammans stund med Gud verkar inte anses viktig, inte heller hennes stund att diskutera med bekanta på besök, för då ska hon se efter barnen så de inte blir för vilda samt sköta serveringen.
Erica
8.1.2013 20:48
Jag har också reagerat på att vi som småbarnsfamilj inte riktigt passar in i kyrkans veckoprogram. Vi har försökt delta vid högtider trots att gudstjänsttiden, kl. 12, inte alls passar småbarn som behöver få sin eftermiddagsvila. När mässan dessutom tar 1,5 timme är det ju inte svårt att räkna ut att en småtrött liten vän inte orkar riktigt till slutet, ja, inte utan att höras i alla fall. Jag efterfrågar verkligen lite mer barnanpassning i församlingslivet. Naturligtvis ska det finnas program som mer passar vuxna, men inte BARA sådant program. Besviken.

Stan Saanila säger att pjäsen Bländad är som berg-och-dalbanan på Borgbacken: spännande men inte farlig på riktigt.

Byggnadsvård. Stan Saanila debuterar som manusskribent med en religiöst betonad skräckpjäs. Under hela föreställningen är publikens ögon förbundna. 7.4.2016 kl. 00:00
Konsten är att placera ledningarna till sprinklermunstyckena så obemärkt som möjligt i de gamla träkyrkorna. Den här lösningen är från Malax kyrka.

Livet på landet. Borgå stifts församlingar har hand om ett trettiotal gamla träkyrkor, och det är inte alla som har nya sprinklersystem. 4.4.2016 kl. 10:59

bibeln. Tack vare ett brandsäkert kassaskåp klarade sig en del av nattvardskärlen branden i Ylivieska kyrka oförstörda. 4.4.2016 kl. 10:51

Skottland. FILM. Först låses ytterdörren till det stora trähuset på den turkiska landsbygden. Telefoner och datorer plockas bort. Så småningom portförses trapphuset. Till sist svetsas galler för fönstren. Orsaken? Fem växande systrars kyskhet ska bevaras – till varje pris. 1.4.2016 kl. 15:32

notis. Kyrkan i Ylivieska ska byggas upp på nytt, har fullmäktige i Ylivieska församling enhälligt beslutat. 1.4.2016 kl. 15:26

Test. Församlingarna i Borgå donerar 10 000 euro till återuppbyggnaden av kyrkan i Ylivieska. 1.4.2016 kl. 15:22
Västra Nylands fotograf Vidar Lindqvist fick tips om branden, kastade sig i en taxi som körde om några brandbilar på väg till Bromarv, och var därför en av de första på plats.

En februarinatt år 1979 förlorade Bromarvborna sin kyrka. I dag har de vant sig vid den nya. Det här är en hälsning till Ylivieskaborna, som förlorade sin kyrka i påsk. 1.4.2016 kl. 09:46

Ylivieskaborna miste sin kyrka i häftig brand på lördag kväll. Allt tyder på att branden var anlagd. 26.3.2016 kl. 23:22

biskopens påskhälsning. Påsken vägrar att inordna sig i enkelt förutsägbara upprepningar, skriver biskop Björn Vikström i sin påskhälsning. 22.3.2016 kl. 00:00

prästvigning. Vid prästvigningen i Borgå domkyrka 20.3.2016 har teologie magister Daniel Nyberg ordinerats till prästämbetet. 22.3.2016 kl. 09:34
Tanya Weinstein vill inte ge färdiga svar, men hon vill att publiken stannar upp och tänker efter.

”Vem är rädd för svarte man?” sjunger det fiktiva punkbandet Lampedusa i bakgrunden, medan regissören Tanya Weinstein ser på. 22.3.2016 kl. 09:00

skärtorsdag. Förra året öppnade präster i Helsingfors ett tillfälligt fottvätteri till påsken. Nu fortsätter Vanda finska församling i deras fotspår. 22.3.2016 kl. 00:00

Här finns alla färgläggningsbilder som ingått i Kyrkpressen under vårvintern. Klicka på bilderna så kommer du till en utskrivbar version. Bilderna är skapade av Johanna Öst-Häggblom och Sofie Björkgren-Näse. 21.3.2016 kl. 14:58

fattigdom. Hälften av det ekonomiska stöd på totalt 7,8 miljoner som diakonin delade ut ifjol riktades till barnfamiljer. 18.3.2016 kl. 00:00
Den gemensamma undervisning som föreslås gäller de delar av läroplanen som har ett gemensamt innehåll, inte alla lektioner.

livsåskådning. Utbildningsverkets svenska sektion i Helsingfors planerar införa gemensamma lektioner i livsåskådning och religion i grundskolan. 18.3.2016 kl. 11:21

Dennis Svenfelt

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, är under våren frivilligarbetare inom Slef och undervisar på en bibelskola i Asella, Etiopien. 15.2.2022 kl. 15:18
Tabita Nordberg har gjort en resa från barndomens trygga tro till en brottningsmatch med Gud.

vrede. Som 27-åring vågade Tabita Nordberg äntligen möta sin sorg. Hon har brottats med Gud – och vreden förde dem närmare än någonsin förr. 16.2.2022 kl. 08:00
Trots att han bytt orgelpallen mot bussratten upplever 
Niclas Nylund att han har en kallelse inom musiken.

KARRIÄRBYTE. Efter åtta år som kantor bytte Niclas Nylund ut att körövningarna mot körningarna. Nu har han kört buss i snart femton år. 17.2.2022 kl. 12:00
När Kaj-Gustav Sandholm såg en kyrkorgel för första gången tyckte han den var som cockpiten i ett flygplan.

mariehamn. – Det var som ett flygplan hela orgeln, konstaterade Kaj-Gustav Sandholm när han som barn bestämde sig för sitt drömyrke. 15.2.2022 kl. 10:36
Björn Vikström är tillbaka i de kvarter han strövade i som tjugoåring.

UNGDOMSTID. Ta det lugnt, det ordnar sig! Så säger Björn Vikström till sitt tjugoåriga jag. 17.2.2022 kl. 10:21