Bloggarkiv

Amanda Audas-Kass
Jag är 29 år och just nu allra mest mamma eftersom jag är hemma med min son Arvid som är två månader. Till familjen hör också Ingrid, 4 år och min man Fredrik. Mitt jobb är att vara modersmålslärare i ett svenskt gymnasium i Helsingfors. Sedan är jag också prästfru, vilket nog är en ganska stor del av den jag är. På KP-bloggen kommer jag att ha ett tydligt tema: kvinnlighet och jämställdhet.

Min stund med Gud

07.01.2013 17:11

Det är kanske jag som rört mig i udda sammanhang, men jag ser väldigt ofta småbarnspappor som deltar i gudstjänsten och lika ofta småbarnsmammor som övervakar barn som springer omkring i korridoren utanför gudstjänstlokalen. (Förtydligande: det har naturligtvis hänt att pappor också funnits i korridoren, men det verkar vara mera ovanligt. Om det enligt din erfarenhet är tvärtom: berätta gärna. Jag har väldigt gärna fel här.)

Det här är beklämmande av flera olika orsaker. För det första och främsta: att barnen inte riktigt har något utrymme i gudstjänsten. Att så många gudstjänstgemenskaper verkar vara allergiska mot barnaljud. Att heligheten förknippas så starkt med stillhet, ro och tystnad att de små livliga som Jesus själv kallade till sig inte passar in. Och följaktligen passar deras föräldrar inte heller in. Vi stänger därmed dörren till gudstjänstgemenskaper för en ganska stor grupp människor.

Och för det andra och inte alls lika viktiga men kanske mera irriterande för någon: är det på något sätt så att det är viktigare för mannen att få ha sin gudstjänst än för kvinnan? Är hans stund med Gud mera betydelsefull eller varför är det i så många fall han som sitter tillbakalutad i kyrkbänken och tar in predikan? Medan kvinnan tröstar det vrålande barnet som just sprang in ett dörrhandtag och småbittert ångrar att hon alls kom med till kyrkan och lovar sig själv att förstå att stanna hemma nästa gång.

Jag vet inte. Men jag vet att min stund med Gud är livsviktig både för mig och för min tro. Visst har jag stunder med Gud och barnen samtidigt, men det räcker inte för mig. Ibland behöver jag (min kvinnlighet till trots) få fokusera på en enda sak: universums skapare och vad han vill säga till mig. Min mans stund med Gud är livsviktig för honom också. Och den ger jag honom gärna. Men den är inte mera viktig och mera värdefull än min stund.

Att min tro är lika viktig gör inte hans tro mindre viktig. Att mina rättigheter är lika stora gör inte hans rättigheter mindre. Det är inte en tävling. Ingen kan ha allt, men båda kan ha lika mycket.

mona Häggblom
12.1.2013 19:30
Jag tror inte att detdär beror på att den enas tid med Gud är mera viktig, inte heller att den som sitter tror att hans tid är mera viktig. Jag tror inte heller att det hör till mammors personlighet att alltid hoppa upp när ens barn gråter. men jag tror att det är jätteviktigt att ta saken till tals och att komma överens före gudstjänsten vems tur det är att sitta idag. Jag tror att båda föräldrarna i allmänhet vill ställa upp för den andra men, som du konstaterat i ett tidigare inlägg, det gäller att säga hur man vill ha det, diskutera och komma till gemensam lösning.
Susanna
11.1.2013 15:09
För vår del har vi delat på det beroende på humör. Jag upplever dock att det är lättare för mig än min man att samtidigt ta del av gudstjänsten med ena örat och se efter barnen med andra ögat än för honom. Högtalare i korridoren är en bra uppfinning!

En barnvänlig församling i Uppsala har ett skilt lekrum med tv-överföring live, heltäckande matta i kyrkan dämpar ljud, dubbelt utrymme mellan bänkraderna bak i kyrkan för barnvagnar, värdar som står och öppnar dörren för barnvagnar under gudstjänst, högtalare och volym så alla hör trots att barnen inte är helt tysta i kyrkan osv. Under konferens finns barnpassning för de minsta och roligt barn- och ungdomsprogram, så föräldrarna kan lämna in sina barn och barnen får också andlig föda på sin egen nivå. Där finns verkligt mycket barn och många barnfamiljer!
Jenny
8.1.2013 23:01
Jag upplever att det så gott som alltid är mamman som lugnar omkringspringande även i andra sammanhang. Mammans stund med Gud verkar inte anses viktig, inte heller hennes stund att diskutera med bekanta på besök, för då ska hon se efter barnen så de inte blir för vilda samt sköta serveringen.
Erica
8.1.2013 20:48
Jag har också reagerat på att vi som småbarnsfamilj inte riktigt passar in i kyrkans veckoprogram. Vi har försökt delta vid högtider trots att gudstjänsttiden, kl. 12, inte alls passar småbarn som behöver få sin eftermiddagsvila. När mässan dessutom tar 1,5 timme är det ju inte svårt att räkna ut att en småtrött liten vän inte orkar riktigt till slutet, ja, inte utan att höras i alla fall. Jag efterfrågar verkligen lite mer barnanpassning i församlingslivet. Naturligtvis ska det finnas program som mer passar vuxna, men inte BARA sådant program. Besviken.

Helsingfors. Teemu Laajasalo, kyrkoherde i Berghälls finska församling, efterträder biskop Irja Askola i november. 16.8.2017 kl. 15:35
– Gud har redan skapat oss, vi behöver inte skapa oss själva, säger Martin Modéus.

profilen. En av de saker dagens samhälle påstår är att vi har allting i vår egen hand.– Till en början kan det låta generöst, men i förlängningen gör det människan oerhört ensam, säger fembarnspappan, författaren och biskopen Martin Modéus 16.8.2017 kl. 16:16
Svein Inge Olsen

profilen. Han kallar sig en troende tvivlare. Svein Inge Olsen har alltid sagt att om Gud finns så måste han vara oföränderlig i en föränderlig tid. Att Gud nu verkar förändra sig hela tiden förvirrar. Trots det har han behållit sin tro. 14.8.2017 kl. 10:40
Kjell Westö är tillbaka på bekanta marker i sin nya roman Den svavelgula himlen.

Bok. Kjell Westös nya bok Den svavelgula himlen är en berättelse om att minnas sitt liv och bära med sig en historia. 10.8.2017 kl. 07:25
Ärkebiskop Kari Mäkinen.

ärkebiskop. Finlands evangelisk-lutherska kyrka får en ny ärkebiskop nästa sommar. 9.8.2017 kl. 13:39
Under skolvälsignelser ber man för att allt ska gå bra för barnen inför skolstarten.

välsignelse. Att börja skolan är ett stort steg i varje barns liv. Också i år kan barnen i Helsingfors delta i en välsignelse inför skolstarten. 8.8.2017 kl. 11:40
Rigmor Holst undervisade om bön under Kyrkans Ungdoms familjeläger i Pieksämäki. – Jag tror att vi måste vara raka och öppna om våra svårigheter och be mycket för varandra.

profilen. Hennes egen tonårstid var mörker och depression. – När jag möter tonåringar i dag försöker jag få dem att förstå att de inte kommer att vara i mörkret för evigt, att det finns en väg ut. 2.8.2017 kl. 08:28
Andreas Häger är kritisk till hur termen ”bibelbältet” används.

språk. För fromt för ett kulturcampus och så konstigt att det kallats ”landet annorlunda”. Andreas Häger, docent i religionssociologi, skriver om den makt ett ord kan ha över ett landskap. I det här fallet Österbotten. 3.8.2017 kl. 07:16

Purmo församling. Finländarnas församlingsaktivitet har kartlagts för första halvan av 2017. 31.7.2017 kl. 14:01
En husförsäljning som slutade i katastrof gjorde att Catarina Nylund-Wentus plötsligt hade skulder upp över öronen.

profilen. När pengarna tar slut eller blir berg av skulder blir det tungt. Fråga bara Catarina Nylund-Wentus. 26.7.2017 kl. 16:01
I Hawaii jobbar Samuel Snellman bland annat med barn som deltar i efter-skolan-programmet Ulu Pono. Han uppskattar ansvaret och utmaningarna volontärjobbet ger.

frivilligarbete. En nekad studieplats ledde Samuel Snellman till andra sidan jorden och en ny relation med Gud. Nu jobbar han med utsatta människor i surfarnas paradis och drömmer om att berätta om Jesus på nya platser. 5.7.2017 kl. 13:53
De träffades i början av 90-talet. Sirkka-Liisa Kiveläs bakgrund som professor och forskare i geriatrik hjälper henne i vården av minnessjuka Mauri Akkanen.

MINNESSJUKDOM. På hösten 2011 märkte Sirkka-Liisa Kivelä att något inte stod rätt till med hennes man Mauri Akkanen. Han hade svårt att komma ihåg saker och han gick inte som han brukade. 4.7.2017 kl. 15:50

barn och unga. Barnkonsekvensanalysen skulle få kyrkan att lyssna på barnen, men hur väl fungerar den i praktiken? Församlingarna upplever det som viktigt men svårt att genomföra i vardagen. 22.6.2017 kl. 13:00
Hemma i Pyttis har Harriet Sillanpää två hundar och en liten hönsgård.

profilen. Hur stor kan tomheten efter ett lägerområde vara i en familjs hjärta? Stor, säger Harriet Sillanpää, som ordnar midsommarmöten vid sommarstugan för att förvalta det andliga arv som byggts upp på Fiskartorp i Sundom. 20.6.2017 kl. 10:01

bistånd. 2016 fördubblade Kyrkans utlandshjälp antalet projekt med målet att öka tillgången till högklassig utbildning för barn och unga. 20.6.2017 kl. 11:04

Mia Anderssén-Löf.

Stiftsdekan. Domkapitlet valde vid sitt möte idag Mia Anderssén-Löf till ny stiftsdekan. 16.6.2022 kl. 17:29
Mats Lindgård har svårt att acceptera att en allt större bit av prästernas arbetstid går till byråkrati.

Kolumn. Vi kyrkoherdar behöver frigöra tid för präster och anställda att mera möta församlingsbor, skriver domprost Mats Lindgård i Borgå i sin kolumn. 9.6.2022 kl. 11:02
Anne Holm-Haavisto har flyttat tillbaka till hembyn Vexala och har nu sin arbetsplats i Munsala kyrkby.

BÖNESVAR. En liten röst viskade i örat att hon inte ska återvända till Stockholm. Men Anne Holm-Haavisto lyssnade inte på rösten. Hennes längtan tillbaka var så stark. 9.6.2022 kl. 11:19
Åsa A Westerlund och Stefan Vikström har mycket gemensamt – men inte allt. När Stefan började i internatskola var han elva. Åsa var bara sju.

MISSIONÄRSBARN. Som barn till Afrikamissionärer bodde både Åsa A Westerlund och Stefan Vikström på internat i flera år då de växte upp. "Man blir slängd i sjön, och så måste man simma." Det har varit ett livsprojekt för båda att bearbeta vad de varit med om, och försonas med det. 8.6.2022 kl. 16:24
Många av dagens ledare inom kyrkan har haft Anna-Lisa Nylund-Nyström som sin ungdomsledare i Borgå. Men minnesplatsen över hennes arbete bland barn och unga kom att bli i en småstad, Viljandi i Estland.

BORGÅ. Hon var en legendarisk ungdomsledare för många årgångar av unga i Borgå. Inför sin död hade hon gett en gåva till människor i Estland – för vilka hon var helt okänd. 9.6.2022 kl. 10:46