Bloggarkiv
Hemmamammor
Ofta när man pratar om kvinnligt och manligt finns det en grupp människor som känner sig påhoppad: de kvinnor som väljer eller valt att vara hemma en väldigt lång tid med sina barn. Vi kan för enkelhetens skull kalla dem hemmamammor.
Jag vill komma med ett förtydligande: jag är fullständigt övertygad om att hemmamammaskap kan vara en människas sanna kallelse och att hon i sitt hem med sina barn kan verka för Guds rike på ett bättre sätt än någon annanstans. Min kamp handlar inte om att tvinga någon ut ur sitt hem och in i en miljö där hon inte vill eller ska vara. Min kamp handlar bara om att också vi, vars primära kallelse inte är att vara hemma med våra barn en väldigt lång tid, ska få hitta en miljö där vi vill och ska vara.
Vår kallelse är unik. Min kallelse är min och din är din, hennes är hennes. Jag vill därför inte bli påtvingad någon kallelse för att jag råkar vara kvinna. Och av samma orsak vill jag inte heller frånta någon deras kallelse genom att till exempel tvinga lyckliga hemmamammor ut i arbetslivet. Eller genom att hindra kvinnor som verkligen vill ordna servering och ta hand om barn att göra just det i jämställdhetens namn.
Min huvudpoäng är att alla vinner, Riket vinner, om så många som möjligt lever det liv Gud tänkt att vi ska leva. Och att det är alldeles för lätt att begränsas till vissa uppgifter om vi alltid bara gör det som förväntas av oss för att vi är kvinnor. Eller män.
Intressant att läsa din blogg.
anar att det finns en tanke bakom din presentation och fotot som jag hoppas att du skriver mer om.
Jag tycker att det går lite stick i stäv mot det du skriver.
Men det kanske är meningen?
Jag tänker på att du identifierar dig först och främst som mamma (just nu) och väljer ett foto där du håller ditt barn. Sen också att du väljer att kalla dig prästfru och säger att det är en stor del av den du är.
Det provocerar mig mer än själva bloggtexterna.. =)