Bloggarkiv

Amanda Audas-Kass
Jag är 29 år och just nu allra mest mamma eftersom jag är hemma med min son Arvid som är två månader. Till familjen hör också Ingrid, 4 år och min man Fredrik. Mitt jobb är att vara modersmålslärare i ett svenskt gymnasium i Helsingfors. Sedan är jag också prästfru, vilket nog är en ganska stor del av den jag är. På KP-bloggen kommer jag att ha ett tydligt tema: kvinnlighet och jämställdhet.

Servering och barn

03.01.2013 20:45

Jag är bra på många saker och jag är verkligt dålig på minst lika många. Jag älskar att ha vårt hem fullt av människor, men alla som någon gång varit på besök hos oss vet att jag inte älskar att ordna avancerade och karismatiska serveringar. Hos oss blir man bjuden på ätbara ting som snarare är förutsägbara och tråkiga (även om ibland nog goda). Jag är alltså absolut ingen expert på serveringar. Och jag fiskar verkligen inte efter beröm här. Så om du mot förmodan tycker att jag är jättebra på att laga mat eller baka så behöver du inte säga det.

Min svaga serveringsgen till trots har jag många gånger i egenskap av aktiv frivillig i församling och andra kristna sammanhang fått ta hand om serveringen. Jag har fått frågan ibland och tackat ja när det passat. Någon måste ju ladda kaffekokaren och blanda saften. Kyrkkaffet är i mitt tycke livsviktigt och jag är villig att dra mitt strå till stacken.

Men med tiden har jag börjat fundera på varför min man mig veterligen aldrig någonsin blivit ombedd att dra något strå till just serveringsstacken. Och jag undrar bara varför. Varför skulle jag vara bättre på att duka fram kex än han? Varför skulle jag tycka att det är roligare?

Samma sak är det ofta när det gäller barnverksamhet i kyrklig regi. Det är nästan uteslutande unga kvinnor som tar hand om också den uppgiften. Igen - varför det? Missförstå mig inte - många av dessa unga kvinnor som jag kommit i kontakt med gör ett hur bra jobb som  helst och jag vill inte peta bort dem från sina uppgifter. Men jag kan ändå känna att den kyrkliga barnverksamheten absolut inte skulle må sämre av att flera unga män skulle finnas med bland ledarna. Både flickorna och pojkarna skulle antagligen må bra av förebilder av båda könen.

Vi skriver 2012 (höll jag på att skriva men jag hann märka det och tar tillbaka). Vi skriver (alltså till och med) 2013 och fortfarande verkar vi ofta tycka att servering och barn ska skötas av de kvinnor som ger av sin tid och sin kraft till församlingens frivilligarbete. Det måste väl finnas utrymme för oss frivilliga kvinnor också på annat håll? Och det måste väl finnas utrymme för de frivilliga männen också när det gäller bulla och barn?

Min man är faktiskt ännu sämre än jag på det här med servering, men han är fullt kapabel till att dra sitt strå också till den stacken och någon gång ställa fram något ätbart att samlas kring efter gudstjänsten. Jag skulle vilja att någon gav honom chansen. Eller krävde det av honom, helt beroende på hur man ser på saken.

Min man är kanske tusen gånger bättre än jag på att ta kontakt med barn som inte är hans egna. Det är i hans famn våra vänners barn sitter när vi träffas. Som en i vår närhet en gång sa: "Han är ju en fantastisk man. Han snyter ju till och med andras barns näsor". Han är makalös. Och trots det har ingen någonsin bett honom att tjäna på det här området. Medan jag som är lite tafatt med barn jag inte känner har fått göra också det flera gånger.

Igen - varför?

Och - hur länge till?

Och - med vilka konsekvenser?

Hur ska en ung flicka som egentligen borde hålla andakter någonsin upptäcka det om hon aldrig riktigt får chansen? Hur ska en ung pojke upptäcka att alla barn mår lite bättre i hans närhet upptäcka det om han bara ska hålla på med teknik?

Kan det vara så att alla och hela Guds rike skulle vinna på att så många som möjligt hittar sin rätta uppgift? Jag börjar tro det. Jag börjar våga tro det.

Inser att kyrkan jag går i är unik med många män i köket och med en barnverksamhetsledare som är man!
Milli
5.1.2013 19:21
Amen!
Elina
4.1.2013 23:13
Så sant! Min man och hans två manliga kompisar brukade ha ansvaret för teservering på HOL (Helsingin opiskelijalähetys =FSSM på svenska) en gång varje termin. De bakade själv semlor och kokade te och kaffe. Och de fick alltid så otroligt mycket beröm. Jag och min väninna ansvarade för hela serveringsverksamheten men vi fick sällan beröm. Det kändes lite orättvist t.ex. då jag fixade ensam allt för en vappfest för 100 personer.
Det har varit skönt att min man har aktivt velat jobba för jämställdhet i vår familj. Det var ursprungligen hans íde att jag skulle bli präst fast en del av hans släktingar och våra kompisar var emot kvinnliga präster. Och vi har varit så nöjda båda två med mitt beslut! Gud såg bättre än jag själv att som präst kan jag använda mina bästa egenskaper.

Klok och viktig iakttagelse! Håller helt med.
Erica
4.1.2013 14:12
Håller helt med dig. Det känns väldigt viktigt att vi ger våra barn en möjlighet att utvecklas till individer utan att begränsa deras möjligheter redan innan de fått en chans att ta reda på vad de är bra på och hitta sin egen plats. Här skulle gärna kyrkan få vara en förebild.
Annika
4.1.2013 8:20
Tack!

I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Mikaela Björklund har några veckors erfarenhet av stadsdirektörsjobbet. Men i tolv år har arbetet för Närpes tagit upp mycket av hennes tid.

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30
Den kyrkliga samfälligheten i Borgå, där den svenskspråkiga sidan är i ständig minoritet, visar inga tecken på att vilja restaurera det svenska församlingshemmet, som är fuktskadat och saknar varmvatten.

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06
Tre sägs upp i Kronoby församling, meddelar kyrkoherde Anders Store idag.

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46
I maj 2017 såg det ut så här när  finlandssvenska ekumeniska kyrkodagar och finska kyrkodagar ordnades i Åbo – då som en del i firandet av reformationens märkesår.

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

stiftsfullmäktige. – Vi behövs alla för olika uppgifter, säger Anita Ismark om lekmännens roll i församlingarna. Vid det nya stiftsfullmäktiges första sammanträde valdes hon till ordförande. Hon ser att det omdiskuterade organet har en viktig roll som länk mellan församlingsgolv och domkapitel. 4.9.2020 kl. 16:17
Församlingens missionskrets och andra frivilliga ger värmande sockor åt de nydöpta.

Dopsockor. Varje barn som döps i Åbo svenska församling får ett par sockor som gåva. Sockorna har stickats av frivilliga i församlingen, och de är en del av satsningen på Dopåret 2020. 4.9.2020 kl. 15:06
Biskoparnas syn på hur kyrkans äktenskap borde se ut placerar sig över hela skalan.
På bilden fr.v. biskoparna Keskitalo, Åstrand, fältbiskop Pekka Särkiö, Repo, Hintikka, Kalliala, ärkebiskop Luoma, Jolkkonen, Peura, Häkkinen och Laajasalo.

äktenskapssyn. Tre biskopar håller fast vid kyrkans nuvarande syn, två vill ha ett helt könsneutralt äktenskapsbegrepp. De övriga placerar sig däremellan, en vill inte svara. 4.9.2020 kl. 12:17
Gustav Björkstrand är aktuell med biografin ”På avstånd ser man klarare”.

Bok. När Gustav Björkstrand skrev sin självbiografi upptäckte han nya perspektiv.Han har också fått syn på nya sidor av sig själv, till exempel en dragning till mystik. 3.9.2020 kl. 13:28

KAPELLFÖRSAMLINGAR. I vår blir Bergö och Petalax församlingar kapellförsamlingar i Malax församling. Bergö kapellråd har redan hunnit samlas till sitt första möte. 12.4.2023 kl. 15:41
Patrica Strömbäck ser inte påsken som ett jippo utan som en erfarenhet.

PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00
– Först med 40 års livserfarenhet kan jag förstå tron bättre, säger Ester Laurell i Jomala.

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00
Rötterna drar Daniel Björk från Petrus till Österbotten.

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15
Katarina Gäddnäs jordfäste sin egen pappa. Det var tungt men fint.

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00